Årets hederspristagare: Ingela Klemetz Farago

Hon har en bakgrund som modell, sångerska, modellscout och stylist, hon har gjort praktboken Northern women in Chanel och är en evig extravagant stilikon. Vi träffade Ingela Klemetz-Farago, årets hederspristagare.

av MARI JANSON

Hederspris – flott!

– Jag är så hedrad. Men också nervös – jag gillar inte alls att stå i rampljuset.

Men du måste vara van vid det?

– Jag tycker att det är läskigt med mycket folk, som att gå upp på scenen på galan – och även om jag klär mig annorlunda märker jag till exempel inte att andra tittar på mig.

Har du alltid klätt dig excentriskt?

– När jag var fyra år klädde jag ut både mig själv och min kusin, så ja, det har jag nog. I Hallstahammar fanns mest bara Tempo men jag levde genom filmstjärnor som Audrey Hepburn och Jean Harlow. Jag klädde mig annorlunda i skolan och ju mer folk pratade om mig, desto värre blev det. Det blev som en sorts ilska nästan.

Varför klär sig så många i bara svart?

– För att det ser enkelt och ändå flott ut. Ett tyg faller vackert i svart. Men egentligen tycker jag att vitt är ännu finare, vitt tar fram ett ansikte mer.

Hur mycket tid lägger du på att fixa dig?

– Smink: tio femton minuter. Sen klär jag bara på mig och går, jag håller aldrig på och provar eller byter kläder.

Ditt bästa festtips?

– Mitt sämsta är högklackade skor för att det gör så ont. Ändå tar man dem. Senaste ELLE-galan stod jag med skorna i handen. Men annars är det bara en sak: man ska inte känna sig utklädd.

Och ditt bästa ELLE-galan-minne?

– Det är alltid så himla trevligt! Men ett år delade Lars (Wallin) och jag ut ett pris tillsammans, jag kommer inte ihåg till vem. Och ett annat år satt jag i juryn, det var kul.

Vad beställer du i baren?

– En alkoholfri mojito – jag älskar mynta och chili.

Och vilken låt får dig på festhumör?

– Jag älskar tystnad och lyssnar aldrig på musik. Eller jo, ibland, men bara klassisk musik.

Priset delades ut av designern, och vännen, Lars Wallin.