Kvinnokroppen är ett ständigt debatterat ämne. Och är det någon branch där den synats i sömmarna (ordagrant)- så är det i modellbranchen. Modellen är modellen för vår tids kvinnoideal- må det vara kurviga Marilynhöfter, pojksmala Twiggyarmar eller långa brasilianska gasellben à la Gisele Blümchen.
Ibland tänker jag på hur man egentligen gör för att passa in. Under modeveckan i Paris fick jag veta att mina åttiofemcentimeter breda höfter var för “tjocka”. Nåja, medgav en elegant dam i blonderat hår och fågelprofil, det skulle kanske gå att trycka ner mig i ett par svarta silkesbyxor. Men det hade inte skadat om jag var lite tunnare.
Två dagar senare hade jag en fotografering för franska underkläder. Där förklarade en erkänd fotograf med grått hår, brunbränt ansikte och fadersrund mage att det hade varit finare om jag hade haft lite “bigger breasts”. Det räcker alltså inte med att man som modell ska ha en fjortonårig flickas kropp, man ska samtidigt ha maffiga bröst för en karl att dregla över. Lösningen blev att vi plåtade min något fylligare rumpa. Och de bilder som inkluderade mina bröst skars av så att man inte såg mitt ansikte. Alltså, helt enkelt en bröst-stand-in.
Sen tänkte jag att jag aldrig skulle passa in. Och då bestämde jag mig för att bara vara mig själv.
Bild från fotograferingen för franska underkläder.