Jag är rejält förkyld och har häcken full av jobb och det är -25 ute (tror jag - har inte så bra koll eftersom jag inte har varit utanför dörren sedan jag var på middag* med bästa Moskvatjejerna i tisdags (och fick fin spabehandling i födelsedagspresent - spasiba!)). Döm alltså om min förvåning när jag stack ut näsan utanför dörren i går och upptäckte att det målas om i vår trappuppgång. Well, Johnnie och Mattias från Roomservice verkar inte ha lagt vantarna på den här trappuppgångsmålningen, så mycket kan väl sägas.
Iofs, det här ser helt ok ut.
Men vad är detta för installation?
Jag förstår inte vad det är de vill uppnå?
Moskvatjejerna under Katjas möhippa. Ni ser vad det är vi försöker efterlikna hoppas jag.
*Café Café på Malaya Bronnaya 13 är en perfekt vardagskvällsrestaurang. Prisvärda sallader, soppor, wraps, mackor och vanliga rätter (och säkert sushi och pannkakor och en rysk meny också, detta är Moskva vi pratar om). Undvik dock att beställa te. Jag beställde te** under parollen "te dricker man ju i Ryssland, det borde ju vara billigt." Vi drack te för sammanlagt nästan 1000 kronor/6 personer. Jo, vi borde vetat bättre och jo, vi borde kollat priserna, men ändå.
**Jag brukar inte dricka te till middag, men jag är förkyld. Därav missen.
Jag är naturligtvis medveten om att det inte går att välja vilken av Moskvas flygplatser du ska flyga från när du ska lämna landet, men jag kan inte hjälpa att jag blir lika oresonligt glad varje gång det står "Domodedovo" på min biljett. Domodedevo är nämligen en modern, rysk flygplats, en flygplats med incheckningsautomater, rena golv, rökförbud och - håll i hatten - i viss mån även leende personal.
Byggnationen av flygplatsen Dolodedevo bevisar så mycket:
1. Det finns leende service, transport- och passpersonal i det här landet, problemet är bara att de inte tidigare har haft ett forum att verka i.
2. Det finns en vilja att skapa snygga och moderna anläggningar (återigen: restauranger, hotell, nattklubbar är det inga fel på, men.. stora institutioner...)
3. Flygplatser som Domodedevo gör ryssarna stolta. De sträcker liksom på sig när de glider över de nypolerade golven och tar en caffe latte på ett modernt café efter att de checkat in automatiskt via nån av Lufthansas alla automater.
Jag blev tillsagd att checka in via en automat och blev naturligtvis inledningsvis skeptisk (kommer aldrig att funka i Ryssland, tänkte jag). Men det gjorde det, vilket fick mig att glatt berätta för den inledningsvis trevlige automatassistenten att jag inte "är så van vid så moderna inrättningar på den "andra flygplatsen".
"Ok. Now, move on," svarade han. (Nåja, de flesta var trevliga!)
Helt, rent och blankpolerat.
Say no more.
Detta, hörrni, är något så ovanligt som en souvenirshop fylld med souvenirer. Jag skulle kunna räkna upp minst 10 museum i Moskvas innerstad där souvenirbutikerna ekar ledsamt tomma. Som om inte museichefer har förstått att turister gillar sjalar, dockor, vodka och framförallt röda t-shirts med CCCP-tryck. På Domodedovo har de förstått. Utbud och efterfrågan kallas det.
Den här frisyren tror jag också kommer att platsa i reportaget om Ryssland och frisyrer (och badrumsinredningar, se några inlägg längre ner).
Han har matchat snoddarna med skjortan, i alla fall.
Mycket kan man i vanlig ordning säga om det ryska folket, men något pris i kapplöpning kommer de aldrig att vinna. Det går långsamt i matköer, det går långsamt i alla köer överhuvudtaget, det går faktiskt långsamt när du ska göra det mesta.
Det gick också oerhört långsamt när den rara lilla devuschkan* på yogastället skulle slå in två presentkort. 13 minuter tog proceduren. Tur att jag är typen som är utrustad med ett rejält tålamod. (Detta kallas ironi, för er som inte känner mig).
Mr Quick! Det är alltså intressant att det här ryska flygplatscaféet har döpt sig till "Mr Quick". Det fanns nämligen överhuvudtaget inget "quick" över det här caféet. Möjligen "Mr trevligt" (!), möjligen "Mr hyfsat stort utbud för att vara ett flygplatscafé" eller möjligen "Mr ovanligt många mackor utan majonäs för att vara ett ryskt café"- men inte "quick". Där går gränsen.
*Tjejen.
Jag vill ju verkligen inte låta "sån", men faktum är att mina förväntningar på vissa institutioner och vissa typer av inrättningar (absolut inte restauranger och klubbar, men säg: biografer, gym som inte är svindyra, "mysiga" parker att vandra i osv) i den här stan är, vad ska man säga, relativt lågt ställda. Döm alltså om min förvåning när jag stegade in på yogastället
NYM YOGA här i Moskva för att fixa presentkort till Carro och Torun. Se själva!
Hallå, liksom, är detta ett yogaställe i Moskva? Vänligen bortse från hålet i väggen.
Prydligt.
Fräscht!
Jaja, just det här med ryssar och socker är ju ett kapitel för sig. Hur yoga-fierad eller alternativ en ryss än blir, släpper hon inte sitt socker i första taget.
Har just avslutat en intervju med äventyraren Fredrik Ericsson som med start från juni i år ska klättra uppför och åka skidor utför världens tre högsta berg (och dessutom genomföra alla tre bestigningar under ett och samma år). Nåväl. Jag avslutade intervjun med att fråga när i livet han har varit allra lyckligast.
"När jag stod på toppen av Peak Kommunizma i dina hemtrakter", löd svaret. Peak Kommunizma (som idag har bytt namn till Peak Somoni) ligger i Tajikistan och är före detta Sovjetunionens högsta berg. Peak Kommunizma, alltså. (Sen googlar jag Tajikistan och hittar namnen på övriga toppar: Revolution Peak, Karl Marx Peak, Lenin Peak... ja, ni fattar).
Någon gång ska jag sälja in ett reportage om frisyrer och Ryssland. Kanske kommer reportaget även att innefatta badrumsinredningar, vem vet?
Frisyr.
Badrumsinredning.
Tre typiska konversationer på restaurang i Moskva på temat ryssarna älskar inte bara blommor, socker är också populärt. Och varmt vatten.
1. Bubbelvatten, tack!
Javisst. Kallt eller varmt?
2. Kaffe tack.
Javisst, med socker och mjölk?
Nej tack, svart.
Inte socker?
Nej tack inte socker.
Inte socker?
Nej tack.
Men lite socker vill du väl ha? Jag ger dig några sockerpåsar i alla fall, för säkerhets skull.
3.En Coca Cola tack.
Coca Cola light?
Nej tack, vanlig Coca Cola - vanlig.
Light?
Nej tack.
(Går verkligen inte ihop med # 2, men de är inte alltid så konsekventa, servitriserna här i Ryssland, se till exempel fallet Carro Neuman versus servitrisen).
Socker med te, varsågod.
Sitter i bilen och trafiken flyter på ovanligt bra. Det är annat mot vad den gjorde för cirka 2 veckor sedan då några hackare hackade sig in på en av de stora utomhusreklamföretagens jätte-TV-skärm i centrala Moskva. Lite porrfilm åkte upp på jätteskärmen och vips, så förvandlades Moskvas trafiksituation till ett ännu större kaos än normalt. Alltså ni kan ju tänka er.
PS: jag har fått mejlfrågan om Moskvas Kalina bar "fortfarande är hett" några gånger nu (?). Svaret på den frågan är att ingen restaurang är het särskilt länge i Moskva. Vissa överlever, t ex klassiker som Pushkin Café och även nygamla klassiker som Café Gallerya som fortfarande lockar till sig "die scene". Men om du vill synas med rätt människor på rätt ställe just nu, skulle jag istället föreslå ett ställe som heter Manon. Jag har inte varit där själv, men ska väl, snart. Googla.