ELLE-intervju: Josephine Bornebusch
[nggallery id=840]
Det första jag ser av Josephine Bornebusch är ett par bara, bruna ben som studsar upp och ner till låten Ain’t no mountain high enough framför fotografen. Det är söndagskväll i fotostudion och de där benen har burit en poserande Josephine i sju timmar. På fotografens kommando ”Nu kör vi”, dansar Josephine loss ännu mer, till synes outtröttlig. När vi presenterar oss någonstans mellan Fifth avenue shoe repairs svarta och Lars Wallins gula klänning kan jag bara konstatera att jodå, Josephine Bornebusch är ännu snyggare i verkligheten än på bild.
– Hon liknar en ung Britt Ekland, viskar någon i teamet. Dessutom visar hon sig vara en högst rar och avspänd person.
Det återstår tre klänningsbyten och ännu ett par timmars arbete innan plåtningen är färdig. För 48 timmar sedan var Josephine konferencier på ELLE-galan, om några dagar ska hon stå för humorn på Rockbjörnen. Parallellt filmar hon och repeterar teater. Trots diger arbetsbörda är hon totalfokuserad.
– Gör jag någonting så gör jag det till 100 procent, annars kan jag lika gärna låta bli. För mig är det viktigt att göra saker bra, så att folk tar en på allvar. Om jobbet sedan är att vara konferencier, teaterrepetitioner eller en plåtning spelar ingen roll, säger Josephine när hon bytt om. Vi ska byta fotostudiomiljön mot ett stillsamt bås på en Södermalmspub. I pälsmössa och höga stövlar ser Josephine bedårande Dr Zjivago-chic ut.
Det verkar som om allt händer samtidigt just nu i skådespelerskan Josephine Bornebuschs 27-åriga liv. Det är tv, film och för första gången teaterscenen. Förra året slog hon igenom som det senaste tillskottet i den svenska humoreliten och syntes i inte mindre än tre humorserier i lika många kanaler: Extra, extra på Tv3, Fredag hela veckan på Tv4 samt Lilla landet lagom i Kanal 5. I skrivande stund repeterar hon Brådis, den första pjäs Acne lite oväntat satt upp och i vår börjar hon filma en ny humorserie för tv.
För inte så länge sedan kom Josephine hem mitt i natten efter ett jobb och skulle plugga text inför ett annat, en inte helt ovanlig situation. Men den här gången började hon gråta. Det var helt enkelt för mycket att hålla i huvudet samtidigt. En god vän påminde då om att det är ju det här Josephine alltid velat göra. Det hjälpte.
– Så länge det är roligt får man den där extra energin att pusha sig själv att hålla på några timmar till. Men det är klart, vissa gånger kan jag tänka ”det här klarar jag aldrig”. Fast jag har upptäckt att man oftast klarar mer än man tror, och då menar jag i livet, inte bara arbetet.
Josephine har alltid velat bli skådespelare. Första rollen gjorde hon samma år hon föddes, i Marie-Louise Ekmans film Moderna människor. Inte så konstigt, då flera familjemedlemmar är i branschen. Mamma Cian Bornebusch är scenograf och moster Claudia Galli är skådespelare. Styvpappan är snickare inom tv och film.
– Jag var med i Vår teater och i alla skoluppsättningar. Före Rederiet var jag med i små kortfilmer, musikvideor och tv-programmet Bullens brevfilmer. Jag har alltid känt att det har varit det sätt jag lättast kan uttrycka mig på. Min mamma, moster och jag har många gemensamma vänner i branschen. Det är väldigt kul!
Uppväxten på Södermalm och i Nacka, Stockholm beskriver hon som varm och härlig.
– Alla bra skådespelare har haft det sååå jobbigt hemma. Man ska ha ångest för att vara en riktig skådis, och det kan jag tyvärr inte bidra med, säger Josephine och gapskrattar.
Arton år gammal slog hon igenom som överklasstjejen Madeleine i Rederiet. På filmduken har hon bland annat gjort rollen som Linus Wahlgrens kärlek Mia i romantiska komedin Hundtricket. Den jobbigt jordnära Linn i tv-serien Playa del Sol blev vägen in i svenska humoreliten.
– Jag har liksom glidit in i humorn. Peter Settman ville ta med mig till Fredag hela veckan. Jag frågade honom om humor verkligen är min grej och han var övertygad. Jag gav det ett försök och sen har det rullat på.
Josephine avslöjar att en stor framtidsdröm är att få en ordentlig huvudroll att bita i, och att utvecklas genom att jobba med olika saker.
– Jag önskar att jag får hoppa mellan genrer, göra humor, drama, skriva manus. Tv, film, teater.
När Josephine ska beskriva sig själv säger hon ”envis som fan” och ”social”.
– Ibland översocial. Jag behöver inte så mycket egen tid. Jag vill helst vara med någon hela tiden. Högljudd kanske. Jag snackar mycket, det är inte så att jag sitter tyst och vän i ett hörn.
I medierna förföljs hon av två adjektiv: snygg och duktig.
– Jag tycker att duktig och snygg står sjukt långt ifrån varandra. Det är 100 procent roligare att läsa att man är bra än snygg. Hamnar jag på någon ”snyggaste”-lista kan jag känna, men vem avgör det? Det handlar bara om smak. Skulle man tänka ”fan vad jag är bra och fan vad snygg jag är”, så skulle man stanna i utvecklingen.
En hungrig Josephine småjublar när hennes sena middag bestående av lax, sparris och rödbetor kommer in. Josephine slutade gymnasiet med toppbetyg. Hon var en riktig plugghäst.
– Jag har alltid gillat att vara lite duktig på ett rätt präktigt sätt om jag ska vara ärlig. Det låter nog riktigt retligt, men jag tyckte det var kul i skolan. Jag har aldrig skolkat och jag gillade matte plugghästaktigt nog, säger hon.
Pluggivern, förklarar hon, hänger ihop med att hon tycker om att kunna saker. Att det värsta hon vet är att känna sig dum, för att inte tala om att komma för sent.
– Kommer jag tio minuter för sent får jag riktig ångest. Även om jag sitter fast på tunnelbanan känner jag att det inte är okej. Ingen hemma sa åt mig att läsa läxan. Det är helt självvalt. När jag började gymnasiet bytte jag skola två gånger för att jag inte lärde mig någonting. Jag vill suga åt mig av livet så mycket jag kan!
Josephines livsaptit innebär också en passionerad reslust, ett intresse hon delar med sambon Erik. Josephines solbränna kommer från en färsk semester i Mexiko, ett land hon känner väl eftersom hennes pappa bor där och hon jobbade i hans restaurang ett år.
– Mexiko är häftigt . Otroligt vatten, vackra stränder och fantastisk dykning. Hade jag tid skulle jag gärna se hela världen. Jag försöker få in en långresa per år och storstadsweekends. Man får en sådan energikick av att vara någon annanstans.
Det spelar ingen roll att klänningarna från fotograferingen nu ersatts av herrskjorta och cardigan. Josephine hör till den avundsvärda skara som klär i allt. Trots att det är de sista skälvande timmarna av en extremt lång arbetsvecka ser hon fantastisk ut.
– Jag är modeintresserad men inte manisk. Jag har varken koll på trender eller märken. Men jag har väldigt mycket kläder och ingen av mina vänner går på så många utförsäljningar som jag. En kompis sa att hon blir svettig om hon ser ett par fina skor hon inte har råd med. Hon måste ändå köpa dem. Hon får en kick av det. Jag skulle aldrig göra så! Jag får snarare en kick av den där lådan med kläder för tio kronor styck.
Josephine mixar gärna plagg. Stilkrock är melodin.
– Det är kul med klänning och känga eller högklackat med slitna jeans. Champagne och hamburgare liksom! Det är roligt när man bryter av. Just nu har jag nästan alltid klänning, eller långa tröjor med tights. Det är nog bara för att det är så nära mjukisdress man kan komma. Så fort jag kommer hem sätter jag på mig mjukiskläder, jag tycker det är så mysigt.
I framtiden hoppas Josephine få bilda en stor familj.
– Jag ser framför mig en stor och livlig familj med mycket kärlek, men inte inom den närmsta tidsramen. Om några år kanske. När jag håller i kompisars barn tänker jag ”shit, nu är det inte så långt borta”. Men jag har några år kvar innan det blir för sent.
Missa inte backstagefilmen från plåtningen med Josephine – ligger på elle.se:s förstasida!
Av Maria Linden
Foto: Jimmy Backius
Stylist: Cia Jansson
Hårstylist: Dejan Cekanovic/Link Details
Makeupartist: Fredrik Stambro/Agent Bauer
