Kika in hos designern Ida Sjöstedt

Hon är en främmande fågel på den svenska modehimlen med sina glittriga, färgsprakande kreationer. De skapas i en ruffig tvättstuga i förorten. ELLE hälsade på – följ med oss in.

av EMMA ASPELIN  foto LINUS HALLSENIUS

Det känns nästan som om man är på väg för att hälsa på hemma hos Ida själv när man vandrar från tunnelbanan upp till området med trevåningshus i funkisstil i Stockholmsförorten Högdalen. Det är lugnt, fridfullt och väldigt långt från den ”vanliga modevärlden” innanför tullarna. Framför allt är det ett helt vanligt bostadsområde. Vi svänger nedför en trappa, kommer till en näst intill omärkt dörr och när Ida öppnar leder hon oss förbi en tavla med tvättstugenycklar, in i lägenhetshusets källare. Få som går förbi utanför kan ana att där, i ett par ruffiga men rymliga lokaler, skapas sagolika tyll- och paljettklänningar.

Hur hamnade du här?

– Jag hittade lokalen på anslagstavlan på Designtorget 2001. Priset var det som jag fastnade främst för, då var det 250 kronor i månaden. Det är inte lika billigt i dag, men jag skulle inte kunna ha en så här stor lokal i stan. Jag är uppvuxen i Enskede och bor på Södermalm i dag, så området känns inte främmande.

Berätta om hur du inrett lokalen?

– Alltså, vi har nog bara fyllt på vid behov. En del har jag fått, en del är second hand och lite är Ikea. Vi har använt tyger från gamla kollektioner att sy gardiner av. Jag har ingen inredningsstil här, utan har verkligen tänkt praktiskt. Jag skapar min kreativa miljö med tygerna, spetsar, blommor, paljetter och fina saker. Det är skönt att inte behöva vara rädd för att skita ner eller förstöra möblerna.

Hur många jobbar här och vem gör vad?

– Jag sköter det mesta av det praktiska som kontakter med leverantörer, inköp, design, produktion och leveranser. Men jag har en tjej som jobbar i perioder och gör mönsterkonstruktion åt mig och jag har nästan alltid fyra eller fem praktikanter.

Är det svårt att hitta kreativiteten i allt det praktiska?

– Nä. Visst kan jag bli less på administrationen, men jag tycker inte att det hämmar kreativiteten.

Vad jobbar ni med här i studion? För du har en till lokal i stan också?

– Jag skissar designen, gör allt pappersarbete, syr toiler (enklare versioner av plaggen i lakansväv eller bomull, reds anm), gör en del handarbete och syr upp provmodeller här. Men produktionen och visningskläderna lägger jag ut på skräddare, sömmerskor och fabriker. Lokalen i stan har jag för att kunna ta emot kunder för min exklusivare linje. Det skulle inte vara möjligt att få ihop det om jag försökte få ut kunder till Högdalen.

Var hittar du inspiration till dina kollektioner?

– Allt sker parallellt, idéerna trillar in medan jag jobbar. Återkommande referenser och inspiration är sagor och filmstjärnor och på tygmässor hittar jag ofta material som inspirerar. Inför sommarkollektionen fann jag ett pvc-tyg i guldspets, det gav mig en romantisk, mystisk och orientalisk känsla. Utifrån dessa eklektiska känslor och blandade referenser kom jag fram till namnet på kollektionen, Secret garden. Den här säsongen ville jag koncentrera mig på hantverket igen efter att jobbat med vardagskonfektion. Paljettbroderi, handklippt spets och detaljer passade bra in på temat och motiven till kläderna.

Har du någon favoritdesigner?

– Jag inspireras av många olika kreatörer och inte bara designer. Jag får ofta mer inspiration från film, musik, konst och litteratur.

Vad föredrar du för musik till skapandet?

– Det är oftast radion som går hela dagarna, den är mer av en förströelse. Till visningen får kollektionen inspirera till musiken, eller förstärka temat och känslan.

Har du någon favoritlitteratur?

– Lula, brittiska och franska Vogue, men även romaner som till exempel Monika Fagerholms böcker.

Har du några stilförbilder?

– Snarare referenser av gamla filmstjärnor och isprinsessor. Brigitte Bardot och Marie-Antoinette har återkommit under åren, men de är inte stilikoner för mig.

Du har mycket tyger, glitter, spets och applikationer. Utöver jobbmaterial, samlar du på något?

– Nej, men jag återanvänder gärna gamla saker.

Hur skulle du beskriva din designstil?

– Jag brukar beskriva den som smakfull kitsch. Det är feminint och glamoröst. Jag tycker att jag har haft ett konsekvent formspråk och kan stå för att jag gjort. Ofta balanserar jag på gränsen till kitsch, men det är viktigast att det blir vackert.

Arkiverar du dina gamla kollektioner och skisser?

– Jag har ett skåp där jag samlar gamla moodboard­bilder, lookbooks och skisser. Plagg sparar jag inte, eftersom jag inte är så nostalgisk. Jag säger som Marc Jacobs: dagens designer kan inte ha retrospektivutställningar eftersom de har betalat modellerna med visningskläderna.

Vad skulle du rädda om det börja brinna?

– Vi har nyligen haft inbrott och jag var rädd att de skulle ha stulit säsongens toiler, mönster och material. Som tur var försvann bara fyra toiler och sånt som går att ersätta. Om det började brinna skulle jag nog rädda gamla skisser och nya mönster och tyger.

Ålder: 34 år.

Yrke: Modedesigner.

Lokal: I en före detta tvättstuga i bottenvåningen av ett bostadshus i Högdalen. Lokalen delas med en förening av konstnärer och består av förråd och kontorsrum och ett stort rum för tillskärarbord, klädställningar och symaskiner.

Medarbetare: En mönster- konstruktör på frilansuppdrag samt 2–5 praktikanter åt gången.

Blommor, glitter, filmstjärnor och isprinsessor står för inspiration.

Idas skrivbord – här växer de första skisserna fram.

I det stora rummet finns tillskärarbord och låda efter låda med material.

Dyrbara rullar av spets, chiffong, organza och siden.

Provplagg och mönster väntar på att bli skickade till sömmerskor. I bakgrunden syns pappersblommor från en utställning på Kulturhuset.

Som en karamellbutik för applikations-entusiasten!

En av Idas praktikanter syr upp provplagg.

En specialbeställd klänning tar form.