Zendaya: ”Just nu måste vi som svarta omfamna glädjen"
När Zendayas namn ropades ut som vinnare i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll i en dramaserie – för rollen som Rue i HBO:s Euphoria – under Emmygalan i september, fick tittarna se alla nominerade via länk, innan fokus till slut landade på den 24-åriga skådespelerskan. Hon är den yngsta någonsin som vunnit priset.
– Det här är ju helt galet … jag gråter egentligen inte, utbrast Lancôme-ambassadören och drog händerna genom luggen i sin fenomenalt bångstyriga håruppsättning.
Så reagerade Zendaya när hon vann en Emmy för Euphoria
Bakom Zendaya satt hennes familj och medarbetare och tjöt av glädje. När vännen Timothée Chalamet ringer från Frankrike för att göra en exklusiv intervju minns hon stunden med värme, fast medger skrattande att hon var lite orolig för att familjens utdragna jubel skulle resultera i den fasade ”dags-att-runda-av-musiken”.
Zendyas vänskap med Timothée Chalamet
Zendaya och Chalamet blev nära vänner under inspelningen av Dune, filmatiseringen av Frank Herberts science fiction-roman om ett feodalt, intergalaktiskt kungadöme i en avlägsen framtid (premiären blev uppskjuten till i år på grund av covid-19).
I filmen spelar Zendaya karaktären Chani, en krigare från planeten Arrakis, som inledningsvis är mycket misstänksam mot Chalamets Paul Atreides. Han är arvtagare i en aristokratisk familj som fått i uppdrag att erövra hennes planet, men till slut får de en nära relation. Boken skrevs 1965 och filmen spelades in 2019, innan pandemin bröt ut. Ändå finns det tydliga paralleller till vår samtida verklighet – kanske kan Arrakis hårda klimat och gigantiska sandmaskar liknas vid Kaliforniens brandrökstunga, orangea himmel och mördargetingar.
Zendaya har svårt att sia om vad publiken kommer att bära med sig från filmen, än mindre hur framtiden kommer att te sig, men hon är optimistisk. I slutet av sitt tacktal på Emmygalan konstaterade hon att trots Euphorias råa skildringar av tonårssex, droger och trauman, så ”finns det hopp bland alla unga”.
Här är Timothée Chalamets samtal med Zendaya:
Hopp, vilda dansfester med skådespelarna från Dune och en hel del skratt. Här är Zendayas samtal med Chalamet.
Timothée Chalamet: Vi har inte pratat med varandra sedan du vann din Emmy. Grattis!
Zendaya: Tack, jag uppskattar det. Helt knäppt. Det var en galen upplevelse.
TC: Galan var ju bara digital och på distans, hur funkade det? Visste du i förväg att du skulle vinna?
Z: Nej.
TC: Du visste alltså inte, men hur fick de dit statyetten så snabbt?
Z: Folk i skyddsutrustning kom hem till alla nominerade och de hade med sig statyetterna. Om man vann var det bara att grabba tag i den och om man inte vann så tog de med sig den och gick.
TC: Oj, shit [skrattar]. Så du fick behålla din!
Z: Japp. Jag fick behålla min. Det var faktiskt [min assistent] Darnell [Appling] som räckte över den.
TC: Aha, det var så det gick till. Alltså, jag är så glad för din skull. Jag skrek högt här när jag såg det! Precis när du hade blivit nominerad så minns jag att vi pratade om hur det skulle bli med en gala på distans. Men du satte den!
Z: Tack. Jag var nervös inför att kanske behöva hålla ett tacktal, så jag tänkte, ”Okej, jag ska nog skriva ner några stödpunkter”. I vanliga fall hade jag bara improviserat på stående fot, men alla sa liksom, ”Nej, det är klart du måste skriva i förväg”. Men då tänkte jag att det kanske skulle betyda otur om jag förberedde mig, för det är ju liksom, jag vet inte …
TC: Du ville inte jinxa det.
Z: Nej, precis. Så jag skrev bara ner en liten grej samma dag, för säkerhets skull. Och det hjälpte faktiskt. Jag var väldigt nervös, men är så tacksam för att min familj var där.
TC: Det verkade vara en fin stund, mycket kärlek.
Z: Det var det definitivt. Alla var där och tjöt, precis som min familj brukar! Vi är en väldigt högljudd familj och jag oroade mig för att de skulle tjoa alldeles för länge. Och att den lilla klockan skulle börja ticka och jag bara, ”Åh, tack så mycket”. Och sen skulle det vara över.
TC: Och killen i skyddsmundering skulle komma in och ta tillbaka statyetten.
Z: Exakt.
TC: Hur var det att fixa till sig så där maximalt och sen stanna kvar hemma?
Z: Det var helt okej. Jag fick känna mig uppklädd och ha på mig den där vackra skräddarsydda klänningen [Armani Privé] och fixa hår och makeup… och sen liksom hänga i vardagsrummet med min familj, vilket faktiskt var ganska trevligt.
Jag var väldigt nervös, men är så tacksam för att min familj var där.
Zendaya om när hon vann sin EmmyTC: Väldigt sunt.
Z: Ja, det var toppen. Och vi tog bilder där hemma, så jag var säker på att alla blev bra.
TC: Du kunde godkänna alla foton.
Z: Ja, jag slapp det där vanliga, ”Åh, jag hatar den där bilden” som plötsligt syns överallt. Så det var ingen fara. Det flöt faktiskt på väldigt smidigt, hur de pendlade mellan olika digitala kanaler och så, de hade tänkt på allt.
TC: Det kanske bara blir Zoom-ceremonier framöver.
Z: Ja alltså … det är en ny värld.
TC: I ditt tacktal sa du att det finns hopp bland alla unga och det verkade som att det var en stor del av budskapet du ville förmedla. Vad har gett dig hopp under det senaste året? Och vad innebär hopp för dig?
Z: Alltså, det jag ville då var egentligen bara att vara ärlig, för det kändes som en väldigt hopplös period, speciellt i det här landet. Många av mina jämnåriga känner sig förbannade och slutkörda och är trötta på att leva i ett system som inte verkar vara skapat för oss. Det kan vara väldigt svårt att hitta glädje och skönhet i tillvaron och det är något som jag tycker är viktigt. Just nu måste vi som svarta omfamna glädjen och inte låta den tas ifrån oss.
TC: Hur omfamnar du glädjen i ditt eget liv?
Z: Jag känner glädje när jag får möjlighet att skapa konst och vara delaktig i projekt som jag känner starkt för, som Euphoria eller Malcolm & Marie, filmen jag spelade in i karantän med [Euphorias skapare] Sam Levinson. En annan sak som gör mig glad är att se människors gensvar på mitt arbete. Med Euphoria har det varit oerhört gripande att så många känner samhörighet med det Sam har skrivit. Jag har hört så många starka berättelser om beroende och tillfrisknande, det ger mig hopp.
TC: Finns det något annat som gör dig hoppfull i nuläget?
Z: Jag blir hoppfull av mina vänner, de som är ute på gatorna och kämpar, människor som jag beundrar och pratar med för att få råd och kunskap om allt som händer. Så att jag kan använda min plattform på bästa möjliga sätt för att bidra. Det finns så mycket hopp bland unga människor, och då menar jag också mig själv – folk i min ålder – men även yngre. De riktigt unga kidsen är så smarta och har en så tydlig uppfattning om hur de vill att världen ska förändras. Till och med mina små syskonbarn! De är så medvetna, och visst, jag kan ta åt mig äran litegrann, för jag har lärt dem saker. Men de har sina egna ståndpunkter också. Vi har diskussioner om världen. De vet vad som händer och de vill vara en del av förändringen.
TC: Under dina år i branschen så har du gett många människor hopp och glädje. Jag såg några sammanställningar på Instagram över allt arbete du har gjort de senaste tio åren och det var väldigt starkt. Rue, din karaktär i Euphoria, har verkligen nått fram till så många. Och vi har pratat mycket om engagemang, att göra sin röst hörd. På tal om det, du pratade med Michelle Obama häromdan, eller hur?
Z: Japp.
TC: Och du har verkligen engagerat dig i att få folk att rösta.
Z: Absolut. Shit alltså, det minsta man kan göra är ju att uppmuntra andra och sprida information.
TC: Sant. I Dune så ställs ju våra rollfigurer inför fruktansvärda prövningar i en grym science fiction-värld. Hur var inspelningen för dig?
Z: Herregud alltså, jag hade så jäkla kul. Jag kände mig som en sån hårding, bara att ha på sig den där dräkten och gå runt bland de där vackra klippformationerna. Det var coolt och så himla häftigt att få vara en del av magin.
TC: Vad minns du särskilt från allt vi gjorde när vi inte filmade?
Z: Jag tänker på dansfesterna jag hade i mitt rum.
TC: Det blev verkligen värsta grymma avslutningsfesten där inne. Vi var där med några andra skådespelare och sen kom Javier [Bardem] in och alla dansade.
Z: Javier kikade in, just det.
TC: Du har Polaroidbilder från den festen, eller hur? Det var jordens fetaste dansfest. Okej, nu gör vi en helomvändning här. Berätta om inspelningen av Malcolm & Marie med Sam Levinson, som ni gjorde helt isolerade. Ni var bland de första som filmade i karantän och som jag har förstått det arbetade ni ändå väldigt säkert? Du verkar ha haft en fantastiskt kreativ relation med Sam.
Z: Sam är som en familjemedlem för mig. Jag pratar med honom nästan varje dag. Ibland pratar vi om Euphoria och ibland bara om livet eller aktuella händelser eller vad som hest. Så vi kom på idén att göra en film i karantän, väldigt säkert och med bara några få medarbetare. Vi anlitade några från Euphoria, som såklart var arbetslösa eftersom det inte gjordes några filmer. Jag fascinerades av tanken på att göra en film med bara två karaktärer [John David Washington och Zendaya spelar titelrollerna]. Det var som en teaterpjäs. Det blev en utmaning för oss alla, för allt spelades in på en och samma plats. Att vara isolerade tillsammans var fantastiskt på vissa sätt, för vi kunde verkligen fokusera på materialet under tiden.
TC: Ja, när vi pratade med varandra under den perioden så kunde jag höra hur inspirerad du faktiskt var i den där avgränsade miljön. Som skådespelare kan jag föreställa mig att det var väldigt givande. Det finns så många storfilmer, men de här mer konstnärligt intima möjligheterna dyker sällan upp.
Z: Det var rena drömmen för en skådespelare. Men också otroligt påfrestande. När man har en idé och satsar sina egna pengar – alltså, jag använde bokstavligt talat mina egna kläder och jag gjorde mitt eget hår och make – är det svårt att inte bli lite osäker. Liksom, ”Herregud, gör jag verkligen det här?” Det var en av de första gångerna jag bara satsade och jag är så tacksam och stolt över det. Det var väldigt speciellt att arbeta med Sam, såklart, och Marcell [Rév, filmfotografen från Euphoria], men John David Washington är också så himla briljant och en underbar person. Jag längtar verkligen efter att ni får träffas, jag vet inte om ni har gjort det.
TC: Våra vägar har korsats några gånger. Alltså, den killen är så begåvad. Jag är så inspirerad av det han gjorde i BlacKkKlansman och Tenet. Hans skådespeleri, men också hans fysikalitet i Tenet, sättet han rör sig. Och nu, det du har visat mig från Malcolm & Marie. Han är verkligen en av vår tids stora skådespelare. Så himla fantastiskt att ni kunde göra det där. Och din relation till Sam, jösses, den är speciell.
Z: Ja, han är cool. Som sagt, jag har haft tur som fått arbeta med coola människor, som dig till exempel. Jag är tacksam för att ni har visat er vara så underbara och för att ni har blivit mina vänner.
TC: Säsong två av Euphoria kanske inte börjar spelas in förrän i början på 2021, men jag vet att ni spelade in ett övergångsavsnitt under isoleringen. För visst blir det en andra säsong? Och kan du berätta något om vad som händer med Rue, utan att avslöja för mycket?
Z: Jag kan inte säga särskilt mycket om det vi gjort hittills, men jag ser fram emot att folk ska få se det. Vi gjorde en liten julspecial också, för att kolla av läget med alla i Euphoria, innan vi spelar in på allvar igen. Och det blir ändå inte förrän jag har filmat klart nästa Spider-man, vilket är hyfsat snart.
TC: Det låter som du har fullt upp, men vad ser du fram emot mest när allt blir mer normalt igen? Av allt du inte kunnat göra det senaste halvåret, vad står överst på din prio-lista när pandemin är över?
Z: Jag vet inte … Jag tror allt kommer vara ganska annorlunda ett bra tag framöver. Vi kommer förmodligen få ett nytt normalläge för att folk ska hålla sig friska och säkra, viket jag är helt med på. Alltså, jag älskar att resa. Det känns inte supersäkert att resa kors och tvärs än, men jag längtar verkligen. Jag älskar att uppleva olika platser, det är en av de underbaraste sakerna med vårt jobb. Så fort jag åker på en PR-turné eller reser någonstans för att filma, så försöker jag hinna med så många museum som möjligt och lära mig saker. Vissa tycker att det är tråkigt, men jag fullkomligt älskar det. Man får så mycket kunskap och kan komma hem och börja berätta grejer som, ”Visste du att den byggdes då och …” Jag älskar att samla på fakta. Så ja, jag saknar verkligen att resa. Som tur är har jag kunnat arbeta, det är jag tacksam för, att kunna arbeta under säkra förhållanden. Jag saknar faktiskt att gå på bio också. Men vet du vad? Allt det där kan vänta.
Läs mer:
Kamala Harris kamp: ”Det handlar om alla människors självklara rättigheter”
