Så ser det ut hos årets designer!

Gärna gamla saker, men nej tack till nostalgi. Årets svenska designer Carin Rodebjer vet hur hon vill ha det, även på kontoret. Följ med oss och kika in på hennes kontor mitt i centrala Stockholm.

av EMMA ASPELIN foto LINUS HALLSÉNIUS

CARIN RODEBJER

ÅLDER: 40 år.

LOKAL: Fem rum och kök i ett hus från förra sekelskiftet, på Norrmalm i Stockholm. Sju personer jobbar i lokalen.

FAMILJ: Sambon Jesper och dottern Judith, 1.

YRKE: Designer och grundare av klädmärket Rodebjer.

Trots att Carin Rodebjers kontor ligger bara ett stenkast från Stockholms livligaste shoppinggata är det lugn som råder här. En brasa sprakar hemtrevligt i den öppna spisen framför den maffiga Chesterfieldsoffan, en tung blomdoft dröjer sig kvar och känslan är internationell – kanske fransk?

Hur skulle du beskriva din inredningsstil?

– Jag skulle säga att jag inte har någon typisk inredningsstil. Jag går på intuition, vilket ger en eklektisk känsla. Jag faller ofta för det som inte alltid är det accepterade och typiskt vackra. Det obestämbara är intressant.

Vad är typiskt för dig när du inreder din omgivning?

– Ljuskällor är viktiga. Det ger snabbt så olika stämningar – levande ljus, färgade lampor och spotlighter. Och jag älskar stora dramatiska blommor!

Var har du köpt möblerna och sakerna?

– En del saker är presenter från vänner, men mycket kommer från loppisar och marknader. Sakerna omkring oss fördjupar och förmedlar, de berättar vilka vi är och var vi är. Det är kul med äldre möbler som har en historia. Jag gillar när det är lite slitet eller sprucket. Förra kollektionen döptes till There’s a crack in everything från en låt av Leonard Cohen. Perfektion är inget som lockar, det känns oattraktivt för mig. Men eftersom det är en arbetsplats måste möblerna ha en funktion också.

Några saker som följt med dig länge?

– Jag är inte någon samlare. Kanske är det för att jag har flyttat så mycket. Jag känner mig tung av att spara och livslusten och känslan att komma vidare är för stark. Nuet pockar på. Men jag har ett album med inspirationsbilder från magasin och reklambilder med färgställningar, ­detaljer och stämningar. Det har jag haft sedan jag gick på Fashion institute of technology i New York 1998–1999 och det har jag använt till nyligen. Och boken Dessa fantastiska hästar av Bruns och Weiland har varit med mig sedan uppväxten på Gotland. Den har jag haft som inspirationsmaterial i fler än en kollektion. Jag var en riktig hästtjej när jag var yngre.

Hur arbetar ni i lokalen inför en ny kollektion?

– Vi brukar tömma rummet på tidigare referenser. Jag vill börja i ett tomt rum och långsamt bygga på med skisser, tygprover och inspirationsbilder.

Hur jobbar ni?

– Vi kommer till jobbet vid nio och blir utspottade framåt fem och undrar vad som hände, haha. Men vi ska bli bättre på att ta rast och göra saker ihop. Vi fixar inte eller gör om så mycket heller. Jag skissar hellre på ett plagg än byter en glödlampa (vilket förklarar flera trasiga glödlampor, reds anm).

Var finner du din inspiration?

– Den mentala kreativiteten bor inne i mig. Den kan jag ta fram var som helst i världen och den kan också ta mig vart som helst. Den gör att jag aldrig känner mig ensam. När jag var yngre var jag snarare rädd att den skulle göra mig ensam, men det är jag inte längre. Människor och vänner runt mig inspirerar mig mest i dag.

Arkiverar du gamla kollektioner?

– Nej, jag har inte sparat några kläder. I början gjorde jag så små kollektioner, ibland fanns det bara två exemplar av ett plagg. Jag har inte orkat släpa med mig allt vid varje flytt utan har sålt det vid utförsäljningar. Ibland har jag ångrat mig. En del tygprover finns kvar som referensmaterial att skicka till fabriker. Och några bilder från gamla kampanjer. Inspirationsböcker ska jag börja att behålla – de har ett behändigt format.

Hur vill du att Rodebjer ska uppfattas?

– Skarp, men varm. Driven, men lugn.

Det stora huvudet, som snurrar runt en axel likt en jordglob, har Carin köpt av vännen och scenografen Marika Åkerblom.

De båda ELLE-statyetterna (2002 och 2005) står i var sin ände av spiselkransen.

Fina skor från vår-/sommarkollektionen 2011 som står uppradade.

Carin gillar gamla kantinflaskor, men dricker hellre vin än drinkar. Flaskorna är en present från den litauiska fabriken som syr upp kläderna.

Bakom Carin i korridoren hänger inramade kampanjbilder från alla tidigare kollektioner.

Prylarna flyttar ofta fram och tillbaka mellan butiken och showroomet. Bysten är ett exempel.

Carin bläddrar i sin första inspirationsbok. ”Det är så subtila signaler som krävs för att det ska fastna och inspirera.”

De fina huvudena på öppna spisen av Carins goda vän Liselotte Watkins.