Livet på kolonilotten – vi hälsar på hos Michelle Meadows
Det finns många olika anledningar till varför man skaffar sig en kolonilott. Önskan att odla och skörda, att få vistas mer utomhus, smidigare och mer behändigt än en sommarstuga. För journalisten och skådespelaren Michelle Meadows handlade det om att tillfriskna från ett samlande som höll på att gå över styr.
– Jag var en recovering hoarder som behövde en plats att inreda, säger hon med ett skratt. Det började bli överfullt hemma i skåpen i lägenheten.
Man har ju hört talas om att det kan vara så lång kö som 20 år för en kolonilott i populära områden. För Michelle tog det tre månader från att hon ställde sig i kö till det att hon fick sin lott i Bromma i västra Stockholm.
– Trots att det är så nära city känns det som att jag åker till landet. Området är omgärdat av skog och på några minuter cyklar jag till två olika badsjöar. För mig som inte har något körkort är läget perfekt. Och från dörr till dörr är det bara en timme.
Även om drömmen var en sommarstuga så blev hon snabbt ”drabbad” av sin lilla trädgård på 250 kvm med tillhörande hus. I år firar hon tioårsjubileum. Det har naturligtvis varit en del fix med huset på sina maxade 27 kvm; fasaden är bytt, det lilla vardagsrummet öppnades upp till nock för att kännas rymligare och köket fick lite nya hyllor. Sängen är ett hemmabygge med en smart ribbotten som kan dras in och ut. Soffa på dagen, säng på natten.
– Jag sover så gott här, det är mörkt och svalt. Dessutom är jag utomhus hela dagen och arbetar med kroppen, då blir man rejält trött.
Inspirerades av brittiska trädgårdsprogram
Det är inte Michelle som erövrat trädgården, utan i det närmaste tvärtom. Så mycket hon vill göra och har gjort med den. En av de första sakerna som hon satsade på var en ”water feature”.
– Jag är en tant längst inne och ser mängder av brittiska trädgårdsprogram, jag visste att jag vill ha en damm.
I den lilla dammen bor nu guldfiskarna Renate och Sabine som simmar runt tillsammans med prydliga näckrosor, deras existensberättigande är att de äter upp alla mygglarver!
– Jag har lärt mig massor om naturen här, kretsloppet, att göra egen jord av kompost och bokashi, vilka växter som trivs var. På kollo spelar jag alla roller själv, anläggaren, odlaren, byggaren och trädgårdsmästaren. Och matlagaren.
För givetvis hamnar det hon odlar och skördar på tallriken. Hon har byggt växtskåp av en gammal säng med fönsterrutor hon har fått från en granne. Där odlar hon melon, gurka, djungelgurka, tomater, aubergine och physalis.
– Jag gör litervis med gazpacho på semestern, lägger in gurka och är i princip självförsörjande på kryddor och physalis.
Skördar på kolonilotten
Drottningen i den lilla trädgården är kanske ändå plommonträdet. Det ger så mycket frukt att Michelle får skänka bort mängder trots att hon rensar kart och kokar syltburk efter syltburk. Kräftskiva vet alla vad det är. Men har ni hört om plommonskiva? Den inträffar här i augusti varje år då kollogrannar och vänner dyker upp för att njuta av plommonsallad. (Receptet kommer från vår systertidning ELLE mat & vin.)
– Den innehåller jordnötter, ädelost, bulgur (eller svarta belugalinser), sallad och plommon. Succésallad år efter år.
– Nu i augusti mognar allt, mitt bästa tips är att odla sådant som du kan njuta av redan i juli. Just i år har jag satt mycket sallad.
Uteplatsen under ”smurfträdet” är kolonilottens centrum. Här i pergolan lagar Michelle mat, kokar äppelcidervinäger, bjuder till middagar och slöar i skuggan. Bordet är köpt från en fransk auktionssajt och de tio stolarna runt köpte hon för 180 kr/st på auktionshuset Kolonn.
Ingen trädgård utan blommor. Och träd för skugga och för att lyssna till vinden som sjunger i bladen. Michelle har mycket blommor i sina rabatter, iris, bolltistlar och kärleksört. Men också nävor för deras rikliga och långvariga blomning. Rosa är en favoritfärg.
– Hittar jag något som gått av i trädgården hamnar det gärna i en vas. Men jag är inte så mycket för buketter.
Trivsamt, bjussigt, vackert och ombonat är det här på landet nära stan hos Michelle Meadows.
– Min kolonilott är mitt happy place, jag har haft några tuffa år och att åka hit har varit rena terapin.
Foto: Fanny Rådvik
