Awa: ”Mitt skivbolag betalar min terapi”
Ingen öppnar när jag plingar på dörren. Men hög musik hörs inifrån studion i Årsta utanför Stockholm. Det är olåst så jag kliver in. Awa Santesson Sey är mitt i lunchen. Samtidigt håller hon på att skriva nytt material. Hon sitter på golvet med hämtmat i knät. Träden ska precis tappa sina löv och de hårdare restriktionerna har inte hunnit införas ännu. Förmodligen är det här den sista intervjun jag gör face to face på flera veckor. Innan vi börjar ber hon sina producenter lyssna på ett beat. Sedan byter vi rum. Samtidigt avhandlar vi det oundvikliga ämnet covid-19.
– Jag var jättesjuk i våras och jag antar att det var corona, säger hon.
Det började som en förkylning men sedan fick hon svårt att andas och behövde vårdas av läkare i London där hon normalt sett bor. I april, efter att hon återhämtat sig, valde hon att resa hem till Sverige. Då hade hon dessutom hunnit uppleva lockdown i London.
– Det var en väldigt speciell upplevelse. Som att bo i ett zombieland. Man fick gå ut en och en och handla och och det var helt tomt på Portobello road. Som tur var fick jag bo ihop med min kompis familj. Jag hade inte klarat av att vara helt ensam.
Hon stannade i Sverige i flera månader. Mest skrev hon musik och mediterade. Under våren i London hade hon hunnit inse att hon kanske inte mådde så bra.
Awa vann X Factor som 15-åring
Redan som 15-åring vann hon den svenska versionen av tv-programmet X Factor. Samtidigt som hon gick i nian och ”skulle få bra betyg” deltog hon på konserterna som följde efter vinsten. Hon började plugga ekonomi entreprenörskap på gymnasiet och flög mellan LA och London för att skriva musik. Redan innan studenten blev hon utbränd för första gången.
– Jag hade ingen energi och sa typ ingenting på ett helt år. Jag gick på autopilot, gjorde det jag behövde göra innan jag gick och la mig igen. Sedan blev det bättre till och från. Men jag insåg inte hur deprimerad jag var förrän den här våren, i lockdown. Jag hade jobbat väldigt hårt och festat mycket för att trycka undan känslorna. Förra året var tufft på många sätt. London är en väldigt dyr stad att bo i. Jag hade nytt skivbolag och ville vara snäll och duktig. Tillslut kände jag att det inte fanns något kvar i mig. Jag ville inte gå upp ur sängen, säger hon och fortsätter:
– När jobbet stannade upp var det bara jag och mina tankar. Jag flög hem till mamma och började i terapi på zoom med både en engelsk terapeut och en svensk. Jag började även äta antidepressiva. I början behövde jag medicinen för att ta mig upp ur sängen. Jag följde mina rutiner frenetiskt, tog dagliga promenader och började se på mig själv utifrån mitt inre barn.
Nära relation till mamma
Varje gång Awa pratar om sin mamma så ler hon. De har haft en podd ihop och pratar i telefon varje dag. Det var mamma hon ringde när hon fick en panikattack på en flygplats 2017 för att säga ”mamma jag älskar dig men jag dör nu”.
– Jag vet inte vad jag hade gjort utan FaceTime! Mamma är allt för mig. Hon är fantastisk. En så rolig karaktär. Hon var balettdansös och har alltid varit väldigt teatralisk. Nu är hon lärare. Det är så fint att se henne med sina elever. Hon är sträng men med mycket kärlek och de ser ofta henne som en extramamma. Det är fint för mig att se hur hon delar med sig av sin kärlek och visdom.
Mamma är allt för mig. Hon är fantastisk.
Awa är noga med att poängtera att det är viktigt för henne att ta bort stigmat kring psykisk ohälsa. På sin Instagram uppmärksammade hon World Mental Health Day i oktober och uppmanar ofta sina följare att ta sig tid för self care och reflektion.
– Jag har så mycket dm:s från 12-åriga tjejer som inte vill leva längre. Det är fruktansvärt. Genom att dela med mig av min historia vill jag visa att de inte är ensamma. Idag, efter att ha tagit hjälp, mår jag så mycket bättre. Jag har lärt mig att sätta mig själv först och att sätta gränser.
Prioriteringarna är numera glasklara: Hälsan går före allt.
– Mitt skivbolag betalar för min terapi. Jag vill dessutom utbilda skivbolagen mer kring psykisk ohälsa och skulle gärna se att terapi fanns med i kontrakten, precis som att fotbollsspelare får allt från finansiella rådgivare till egna terapeuter.
Kravet: Ett meditationsrum
A bad bitch who meditates, står det i Awas bio på Instagram. Meditationen har blivit hennes sätt att hitta sitt inre lugn. Nu för tiden ser hon alltid till att ha ett avskilt rum i jobbsammanhang dit hon kan gå för en paus.
– Härom veckan hade jag en plåtning i London och först sa de att jag inte kunde få ett avskilt rum. Då sa jag att vi får ställa in. Det finns inga pengar i världen som kan jämföras med att leva ett hälsosamt liv. Det finns rappare som får alkohol on set. Då kan de ge mig ett meditationsrum.
Det här är inte första gången jag träffar en kvinnlig artist i ungefär samma ålder som mig som berättar om en tidig utbrändhet. Det är heller inte första gången jag möter en ung kvinna som kämpat med en ätstörning. Awa har haft bulimi. Förr kände hon av pressen kopplat till samhällets utseendefixering i större utsträckning. Men inte längre.
– Jag var så osäker i börja av gymnasiet. Jag tyckte att jag var det fulaste som gick runt på den här jorden. Efter att jag varit med i X factor fick jag kommentarer om mitt utseende vilket påverkade mig negativt. Men jag pratade öppet om det med min mamma och var väldigt rädd för att bulimin skulle förstöra mina stämband. Jag insåg hur negativt det påverkade mig både fysiskt och psykiskt.
Skulle du säga att du känner dig fri från din bulimi idag?
– Ja. Jag ha en väldigt bra relation till mat idag. Jag älskar att laga mat och att äta mat.
Det här är heller inte första gången jag hör en ung kvinna berätta om de hårda kraven i branschen, om känslan att behöva tacka ja till allt och om de gångerna andra försökt styra karriären.
– Man kan ju känna sig som en puppet. Det har jag gjort. Ofta känns det som att musikbranschen vill ställa kvinnor mot varandra. Men jag känner ändå att min generation är en ny våg av artister där vi peppar och stöttar varandra. Det finns plats för alla. Jag vill bevisa att det går att vara snäll och stöttande och fortfarande göra sin grej.
Lyfter kvinnor i branschen på Instagram
Ett bevis på det är en av Awas highlights på Instagram som hon givit titeln Woman. Där ryms instastories som lyfter kvinnliga artister. Den inledande bilden är en orange bakgrund med texten: Woman in the industri doing the damn thing. Därefter bild efter bild på kvinnor hon ser upp till. Sabina Ddumba, Molly Hammar, Molly Sandén, Zara Larsson, Janice Kavander, Mabel, Dua Lipa och många fler. En story för varje kvinna.
I skrivande stund har Awa strax över 68 tusen följare på Instagram. Hon använder även sin plattform för att lyfta Black lives matter.
– Black lives matter är ju inte en rörelse egentligen. Det behöver vara en livsstil och en förändring, säger hon och berättar om sin egen bakgrund.
– Min pappa är från Senegal och min mamma från Sverige. Jag växte upp väldigt svenskt med min mamma. Efter att ha flyttat till London upplever jag otroligt mycket kultur och har connectat mer med min afrikanska sida. Jag är stolt över båda två. Samtidigt är jag priviligerad på ett sätt. Kolorism är något som existerar, som jag med två etniska bakgrunder behöver lära mig om och förstå. För mig är det viktigt att alla tar till sig av den kunskap som finns där ute för att bli mer medvetna. Det är faktiskt väldigt lätt att googla. Jag försöker dela med mig av min kunskap och bra källor efter bästa förmåga.
Hur har du upplevt diskussionerna efter blackouttuedsay - initiativet mot rasism du var en av de som deltog i?
– Jag upplever att det sker förändringar. Till exempel i musikbranschen på mitt eget skivbolag Columbia, som redan är multikulturellt. Om jag nu säger, till exempel, att jag behöver någon som vet hur man hanterar black hair så är det aldrig en diskussion längre. Men förändringarna handlar också om konversationen kring psykisk ohälsa. Att black minds matter. Att se till att det finns support för det.
Upplever du att det finns en rädsla att diskutera rasism för att människor är rädda för att säga fel?
– Ja, vilket jag förstår. Man måste ha respekt för att det är mycket smärta och gamla sår som fortfarande inte är läkta. På min pappas sida finns slaveri, om jag går tillbaka långt. Jag tycker att det är viktigt att det finns en respekt och ödmjukhet för att mest lyssna och förstå innan man uttrycker sig. Man behöver vara öppen för att ta till sig information och det är också viktigt att vi skapar en miljö där vi normaliserar att kunna ändra åsikt och erkänna sina fel.
Om jag nu säger att jag behöver någon som vet hur man hanterar black hair så är det aldrig en diskussion längre.
Hon sätter sig i skräddarställning i den bruna soffan vi sitter i. Det har börjat skymma. Men den starka strålkastaren vi har satt upp för att kunna filma samtidigt lyser upp rummet. Hennes highlighter reflekteras i ljuset. Varje gång Awa blir exalterad över ett ämne vi kommer in på byter hon till engelska.
Plötsligt kommer hon på sig själv.
– Gud, folk kommer tänka att ”shees been away for too long”. Sue me, säger hon och skrattar till innan vi pratar om hennes nya singel, Feelings.
– Det här är den första låten jag släpper som jag inte skrivit själv. Man kan ju vara lite prestigefull ibland som songwriter. Men den har ett budskap jag kan stå bakom. Jag är noga med det efter att tidigare ha upplevt att man velat forma mig till något jag inte var. Jag trodde ju att jag skulle vara Beyoncé efter X factor, haha. Men jag är så glad att jag tagit mig tid att utveckla mitt eget sound.
Awa är bara i Sverige i två dagar denna gång. Imorgon flyger hon hem igen. Flytten till London var inte planerad. Den var spontan, som mycket annat i hennes liv.
Vad sa mamma?
– Hon fick veta två dagar innan. Sen drog jag. Hon har alltid varit väldigt stöttande. Aldrig pushig. Det var jag som drog med henne till audition för X factor. Hon var peppande när det kom till flytten och sa att om det inte funkar så kommer du bara hem igen.
Vad vill du göra i framtiden?
– Min nya grej är att jag vill vara i nuet. Men jag har även en femårsplan. Jag vill sälja ut O2. Och jag tycker det är bra att ha sådana mål. Man ska jaga sina drömmar. Jag har även startat ett företag som gör events. Jag vill bygga ett empire. Med det sagt fokuserar jag på mitt välmående dagligen. Annars är det nog en ganska trasig människa som når sina mål, säger hon och drar fingrarna längs sin tatuering på handleden.
Remembrance, står det.
– Jag gjorde den i New York för två år sedan. I kön in till Glossier. Ordet remembrance fastnade hos mig efter att ha läst en bok. Det är en bra reminder för mig att titta på den och känna att you got this. För i slutet av dagen har du bara dig själv - för resten av livet.
Läs mer:
