Henrik Berggren om sin stil: "Jag köper mina stjärnor på Buttericks"
Det var 14 år sedan han släppte sitt senaste album Cruel town med gruppen Broder Daniel, nio år sedan bandet gjorde sin känslofyllda avskedsspelning på Way Out West. Och just när fansen nästan gett upp hoppet efter åratal av envisa rykten om ett solosläpp kom singeln To my brother, Johnny helt utan förvarning i bästa Beyoncéstil. Och den 5 maj är dagen kommen då Henrik Berggren släpper sitt första album i eget namn, Wolf’s heart. Så ladda med stjärnor och kajal, indieprinsen från Göteborg kommer garanterat att skaka nytt liv i panda-stilen.
Hur har du skapat din odödliga stil?
– Jag dagdrömmer mycket. Så drömmer jag fram min musik och stil. Det är en väldig tillgång för en kreativ person att kunna dagdrömma.
Du är en riktig stilikon för många, vilka är dina viktigaste inspiratörer?
– Jag tror inte jag har någon stilinspiratör. Man hittar visserligen sin stil i ett sammanhang, eftersom stil är ett språk man använder. Men jag har mer känt det som att jag försökt undvika en massa stilar än att inspireras av någon. Så många stilar betyder ingenting. I min stil har allting en innebörd.
Var köper du dina stjärnor?
– Jag köper dem på Buttericks.
Vad betyder stjärnan för dig?
– Stjärnan står för romantiken och kajalen för dekadensen.
Vad känner du inför det nya musiklandskapet – när du släppte musik senast fanns inte ens Spotify, inget av det som är självklart i musikvärlden i dag?
– Jag bryr mig inte om hur musiklandskapet ser ut. Jag gör bara min grej och allt annat förändras hela tiden. Det är inte värt min energi att försöka förstå eller dra nytta av allt nytt. Större tillgänglighet till musik är bra dock.
