Sabina Ddumba: "Min modegrej är att jag har haft supermånga stilar"
Den korta promenaden från tunnelbanan i Stockholmsförorten Vårberg leder genom en skolgård och en liten park. Skolflickor i box braids hoppar hopprep i de kalla vattenpölarna och fågelkvittret verkar precis haft säsongspremiär. Här bor 22-åriga Sabina Ddumba tillsammans med sin pojkvän i en andrahandslägenhet.
Hon är stilfullt och avslappnat klädd i en svart stor tröja och svarta tights när hon öppnar dörren till deras tvåa. En spontant fånig tanke i stil med ”oh, realism!” far genom mitt huvud. Hemma hos ELLE-galans vinnare av priset Bäst klädda kvinna är det lagom stökigt som i en verklig lägenhet, där någon faktiskt bor. Jag tänker att här ser det inte på något sätt ut som en Hemnetannons, och det är väldigt befriande.
– Vill du ha någonting? Jag måste äta lite lunch, säger Sabina och bär med sig två limpmackor, två avokadohalvor, som hon strösslar med örtsalt, och en smoothie till vardagsrummet.
Fast hon inte släppt sitt första album än har Sabina redan en prishylla som kan göra vilken artist som helst i landet fullständigt tokig av avund. Över soffan som Sabina slår sig ner i stoltserar P3 Gulds prestigefyllda pris för bästa nykomling 2015 och ELLE-galans tunga statyett för Årets bäst klädda kvinna. För Sabina Ddumba lämnar ingen oberörd.
Första singeln
Våren 2014 kom Sabina Ddumbas första egna singel, Scarred for life. Det är en musikaliskt naken, men känslomässigt bombastisk ballad som fick saker och ting att börja röra på sig. I alla fall försiktigt. För fortfarande har Sabina faktiskt bara släppt ytterligare två singlar – Effortless och dansiga Not too young. Båda har över tio miljoner lyssningar på Spotify. Men allra mest känd är Sabinas röst från en helt annan låt. Det är nämligen hon som sjunger den luftiga refrängen på Katy Perrys superhit Walking on air.
– Jag visste inte ens att det var en låt till henne när jag improviserade fram melodin i studion. Jag gjorde ett köruppdrag för Klas Åhlund, vilket i sig kändes stort.
Låtskrivaren och producenten Klas Åhlund har bland annat skrivit stora delar av Robyns framgångar och Britney Spears härliga Piece of me.
– Någon vecka senare spelade han upp låten för mig och jag bara: ”Det låter som Katy Perry.” Och han sa ”Det ÄR Katy”, säger Sabina och börjar att scrolla på sin smartphone.
Sabina har aldrig pratat med Katy Perry själv, men efter framgången ringde flera amerikanska storheter som ville veta mer om det svenska stjärnskottet till Sabinas skivbolag. Sabina själv gick och såg Katy Perry när hon spelade på Globen förra året. Sångerskan ger ifrån sig ett asgarv och visar mig sin telefonskärm. Det är en film som visar Sabina på Globens publikläktare. Från publikplats sjunger hon med i sina egna toner när Katy Perry spelar Walking on air live. Mäktigt och märkligt på samma gång.
– Här är jag på konserten, jag garvade mest. Det var extremt flummigt att höra sig själv på en sådan enorm arena.
Kombinationen av Sabinas djupa souliga altröst, henne storslaget poppiga ballader och svala, oimponerade attityd får mig att utgå ifrån att det alltid varit självklart för henne att hon ska stå på scen.
– Nej, nej, nej, verkligen inte. Sången var helt sekundär för mig när jag växte upp. Jag var ett barn som hade mycket energi och gjorde en massa saker. Jag spelade basket och fotboll. Sydde egna kläder och sjöng i kör. Men det var dansen som var min grej, säger hon.
Sabina Ddumba växte upp i Fisksätra. I en stor familj, hon har fem äldre syskon och blev inte stora- syster själv förrän hon var sex år. Hon tillbringade enorma mängder tid framför tv:n och härmade koreografier från musikvideor på MTV. Det var tokig girl power-attityd med Spice Girls, onåbar coolness med TLC och lekfullt sexig dans med Beyoncés grupp Destiny’s Child. Sabina tog danslektioner i jazz, street, hiphop, house och dancehall. Med egna gruppen The 90’s Squad uppträdde hon på olika event och i skolan. När hon var 14 år drog en av hennes kompisars systrar med henne till Tensta och en viss gospelkör. Det var den lovordade Tensta Gospel Choir där bland annat Lykke Li, Seinabo Sey, Elias, Zhala och Mapei har varit mer eller mindre aktiva.
– Jag började hänga där mer och mer, tills jag en dag var med i kören. Sedan tog det all min tid och jag la ner alla andra aktiviteter. Det var som om jag var redo att fejsa mig själv, säger Sabina och tystnar.
Hon förklarar vilken skillnaden är mellan att dansa och sjunga för henne. I dansen kan hon gå in i olika roller, roller som inte är henne själv och spela dem fullt ut. Men när hon sjöng var det alltid, och är fortfarande, djupt personligt. Där hämtar hon allt inifrån djupet av sin själ. Lyssna på henne – det hörs.
– Jag gillade inte att prata om svåra saker när jag var liten. Jag har fortfarande svårt att prata om sådant och använder mig av musiken i stället. När jag var liten ville jag inte prata. Många tjatade på mig, men jag lyssnade på låtar där de sa saker som jag behövde höra, säger hon.
Den unga Sabina använde musiken som ett slags terapi. Många tonåringar skriver supermycket dagbok för att hantera svåra känslor. Sabina sjöng och lyssnade. Hon var nämligen en extra arg, och alldeles ledsen, liten tjej.
För när Sabina bara var åtta år bestämde sig hennes mamma för att åka tillbaka till Uganda, där hon och Sabinas pappa kommer ifrån. Mamman åkte – och kvar i Sverige blev Sabinas pappa med deras sju barn. Sabinas yngsta lillasyster följde med sin mamma till Uganda och bor fortfarande kvar där.
– Min mamma lämnade oss. Om du vill veta varför, då får du fråga henne. Det är bara hon som kan svara på den frågan. Men efter det började lärare och andra vuxna hålla på och fråga hur det var med mig. Jag gillade verkligen inte när de kom och klappade på mig och tyckte synd om. Jag hade inte tid att gnälla över det som hänt, jag hade inte tid att vara ledsen. Jag skulle ju gå i skolan och vara närvarande för dem som var kvar, säger Sabina och rynkar de mörka ögonbrynen.
Hon drar en filt över sig och lägger sig ner i soffan.
– Men min bästa väns mamma blev som en extramamma för mig. Jag hade någon att ta mamma– dotter-snacken med, om mens och sådant där. Det gjorde allt väldigt mycket lättare för mig. Men det är klart att jag har formats jättemycket av att min mamma lämnade oss. Jag skulle ljuga annars … Jag var ju så liten, säger hon och suckar. Djupt.
”Baby I am scarred for life” sjunger Sabina i sin första hjärtslitande singel.
Vi pratar om stil och mode. Eftersom Sabina under den senaste tiden blivit riktigt hemtam på prisgalor har hon också börjat samarbeta med en designer. Aftonklänningsexperten Ida Lanto fick helt fria händer inför ELLE-galan och P3 Guld. När Sabina majestätiskt skred fram för att ta emot priset i den snäva klänningen visade hon sig charmigt ovan vid det där väldigt uppklädda. Just nu är hennes största modeutmaning att kliva ur sin egen bekvämlighetszon.
– Jag har upptäckt att det finns en kvinna i mig som gillar klackar och klänning. Men hon tar inte så mycket plats … Min modegrej är att jag har haft supermånga stilar. Jag har alltid brytt mig väldigt mycket om vad jag har på mig. Och lägger mycket tid på det. Det ska vara snyggt, om jag så har slängt på mig ett par byxor, så lovar jag att det är genomtänkt. Och bekvämt…
På gymnasiet hade Sabina faktiskt en stilblogg, la upp dagens outfit och la ner extremt mycket tid på att vara ”snygg och cool”.
– Dagens outfit-grejen gjorde att jag var ”tvungen” att ha på mig något häftigt varje dag.
Sabina sträcker på sig. Det långa håret är gråtonat i topparna och plattångat. Hon stryker bort en av hårtestarna ur ansiktet. 2016 spås bli året då antirasism slår igenom på bred popkulturell nivå. Beyoncé satte tonen redan i början på året med en höjd näve i luften. Ingen missade väl hennes video till Formation och framträdandet på Super Bowl där hon gjorde en mäktig protest mot polisbrutalitet mot afroamerikanska människor och hyllade motståndsrörelsen Black Panthers. Sabina hejar på kampen, men kallar sig själv helt opolitisk.
– Jag tänker mycket men jag uttrycker mig sällan om sådant. Dessutom känner jag mig personligen inte så drabbad. Det kan vara för att jag är uppväxt i en mångkulturell förort. I dansen och i Tenstakören var det alltid folk från överallt, säger hon eftertänksamt och fortsätter:
– Rasism finns, det är inget att sticka under stol med. Jag är bara inte den där personen med den där megafonen …
Fast ju mer vi pratar om det, desto fler exempel på vardagsrasism som hon stött på minns hon. Det är precis som i boken Svart kvinna som Fanna Ndow Norrby gav ut förra året: Nämner man en händelse kommer snart en hel flod av oförrätter.
– Men jag skrattar mest åt dem som säger strunt-saker, för det är så synd om dem. Har hört så mycket dumt som att ”man är fin för att vara svart” och sådant. En kvinna ropade en gång på mig och mina kompisar: ”Åk hem!” Men gud vad gulligt, vad menar hon? Att jag ska åka tillbaka till BB på Sös eller?
Sabina säger att hon inte heller vill bekämpa rasister med deras egen metod, hon tror inte på att bråka tillbaka med samma argument. Snarare genom att fortsätta vara stolt, fortsätta att finnas och vara en fantastisk förebild.
Hon slänger lite med håret och ler. ”We don’t even try, cause through it all, it’s effortless.”
Om Sabina Ddumba:
Ålder: 22 år.
Bor: Vårberg.
Familj: Pojkvännen Rikard de Bruin, musiker, pappa och sju syskon, tre bröder, fyra systrar.
Bakgrund: Sabina Ddumba började i Tensta Gospel Choir. Genom kören kom hon i kontakt med Jenny Wilson och åkte på turné som körsångerska till henne. Hon har också körat bakom bland andra Seinabo Sey. Sabina sjunger refrängen på Katy Perrys Walking on air.
Aktuell: I januari tog Sabina Ddumba emot ELLE-galans pris för Årets bäst klädda kvinna 2015. I vår turnerar Sabina och släpper sin första ep.
Av: Annah Björk, fotograf Eric Broms, stylist Maria Montti
