24 timmar i Margiela

Hur funkar det egentligen att bära en komplett designerlook till vardags? ELLE har testat Margielas hårfagra outfit som visades på catwalken i höstas.

Om blondiner har roligare, hur roligt får man då inte i Margielas blonda syntethårsjacka?

08.30 Jag sjunger Björklåtar i duschen, ganska uppspelt eftersom jag i dag ska klä mig konceptuellt.
09.10 Brer ut plaggen jag ska ha på mig på sängen: blond hårjacka, blond peruk och beige kroppsstrumpa.

Allt från belgiske avantgardisten Martin Margiela.
09.15 Jäklar! Upptäcker att kroppsstrumpan bara har plats för tre fingrar.
09.21 Har fått på mig kroppsstrumpan och tittar mig i spegeln. Det ser ut som om jag är helt naken. Och skallig.
09.25 Kavlar ner överdelen för att kunna göra kaffe. Svårt med tre fingrar.
10.00 Drar på hårjackan över kroppsstrumpan. Tar på peruken. Ringer Margielas pr-kvinna för att fråga om det är meningen att hela min häck ska synas.
10.01 Får svar från Margielakontoret. Man måste kamma jackan innan man tar på den. Såklart. Annars trasslar den sig lätt. Särskilt om det regnar.
10.03 Tar av jackan och borstar den pliktskyldigt. Den blir lite längre! Tar på den och peruken, puh, ingen kommer att känna igen mig.
11.36 Lämnar lägenheten och möter en granne som hälsar glatt igenkännande.
11.45 Tar bilen för att möta en kompis. Peruken ger dålig sikt och killen bakom tutar. Jag vevar ner och vinkar för att släppa förbi honom. Tyvärr misstolkar han min fingervisning, jag borde kanske tänkt på att jag bara har tre fingrar.
12.30 Parkerar och upptäcker att det regnar. Springer för att köpa ett genomskinligt paraply, Margiela skulle ogilla att jag försökte maskera hans konst.
12.35 Möter en kompis på hans jobb. Först gapskrattar han, sedan säger han att jag ser sublimt chic ut.
12.36 En kollega till min kompis kommer fram och börjar misstänksamt pilla på jackan, han undrar om den kan få löss. Jag förklarar att håret är syntetiskt.
12.39 Det hindrar inte deras kontorshund som väl kärleksfullt kastar sig över mig som om jag vore en annan hund.
13.07 Vi går på lunch. Restaurangen är så varm att jag känner mig tvungen att ta av jackan. Min kompis erbjuder snabbt 5 000 kronor för att slippa se mig i kroppsstrumpan. Han vill inte skämma ut sig på sitt stamhak.
13.38 En annan gäst erbjuder mig 5 000 för att få en bild på mig och honom.
13.40 Jag säger ja.
13.42 När jag får veta vilken ställning han har tänkt sig säger jag nej. Jag lämnar tillbaka pengarna.
13.43 Återgår till mina lunchnudlar.
13.44 Hittar en hel del hårstrån i min mat…
15.30 Vi lämnar restaurangen och en streetfotograf dyker upp och vill plåta mig.
15.32 Nej det var ingen fotograf, det var en polis.
15.33 Min kompis försöker förklara att vi fotograferar mode med en dräkt från Martin Margiela.
15.43 Polisen vill kolla upp denne Martin Margiela.
15.44 Vi försöker förklara att Margiela aldrig visat sig offentligt. Att han är osynlige mannen. Att han är ett riktigt mysterium, att man knappt vet om han existerar.
16.53 Polisen vill att vi går till Margielas kontor.
16.54 Vi argumenterar.
18.57 Vi har förlorat argumentationen. Vi beger oss i samlad tropp mot Margielas kontor. Jag går först, männen följer efter, sist går ordningsmakten och övervakar oss.
19.07 Jag tänker på stackars Margiela som snart kommer att vara igenkänd av alla. Och på mig själv som snart kommer att vara stekt i modevärlden.

Av Sophie Fontanel Foto: Karym Bagoé

Martin Margielas kreation på catwalken i Paris i höstas.