Kakan Hermansson tar ton
Kakan Hermansson är en av Sveriges mest högprofilerade feminister – och en av landets mest hängivna hudvårdsfantaster. Och fan ta den som försöker tala om för henne att det skulle finnas någon motsättning i det!
Av Sofie Zettergren Foto Elisabeth Toll
Läs även:
Bianca Kronlöf: ”Jag har alltid varit feminist men inte haft språket för det tidigare.” >
Med chockrosa läppar och klädd i en mönstrad klänning från Sara-Lovise Ewertson med texten Girls och Lesbian power på gjorde Karin ”Kakan” Hermansson bejublad entré på ELLE-galan i vintras. Hon var där för att dela ut pris till bästa makeupartist, men passade på att argumentera för att hon själv egentligen borde vara pristagare – för Kakan Hermansson kan smink. ”Jag kan eyeliner, jag kan rouge, och jag kan till och med highlighter!” lät hon meddela från scenen och avslöjade senare för ELLEs chefredaktör Cia att hon är fullkomligt besatt av serum. Det hade ju inte varit något att höja på ögonbrynen för om det inte vore så att Kakan Hermansson också har kommit att bli en av Sveriges mest profilerade feminister, och det har inte alltid varit självklart att serum går hand i hand med feministiska ideologier.
Meshskjorta, Cheap Monday. Klänning, Back. Skor, Christian Louboutin. Halsband och armband, Yasar Aydin. Ring med säkerhetsnål, Back. Stor säkerhetsnål över bröstet, Back.
Det faktum att Kakan Hermansson bakar ihop dessa två intressen är lika uppfriskande för somliga som provocerande för andra, de som anser att det finns en särskild plats i helvetet för skönhetsindustrins anhängare. Själv tycker Kakan att det finns viktigare frågor att diskutera och att det dessutom är långt ifrån vad feminismen handlar om.
– Jag ser absolut inga motsättningar i att vara feminist och skönhetsintresserad, och jag är så trött på den dubbla bestraffning som kvinnor utsätts för! Det är liksom mycket ”damned if you do, damned if you don’t” med det där. Människor kan vara mångfacetterade, och det gäller även mig. Jag har kompisar som håller på med fillers och botox och de är knappast sämre feminister för det. Vi kvinnor är slavar under en sjuk norm, och vi måste hitta en överlevnadsstrategi, ett andningshål för att överleva i den här skiten. Om hudvård och smink får dig att må bra, så kör på, säger hon och kryper närmare mig i soffan för att inspektera min hud.
Kort om Kakan:
Namn: Karin ”Kakan” Hermansson.
Ålder: 33 år.
Bor: Hägersten i Stockholm.
Familj: Flickvännen Hanna. Mamma, pappa och systrar.
Bakgrund: Har en examen från Konstfack och jobbar främst med keramik och video. Slog igenom i ZTV-programmet Locash 2008, gjorde sedan programmen Kakan och Julia och Kaka på kaka tillsammans med Julia Frej. Har agerat som sidekick till Pär Lernström i Idol (2013) och på radio i PP3. Sommarpratade i P1 2014. Jobbar på Morgonpasset i P3.
Aktuell med: På bröllop med Kakan som finns på SVT Play. Utställningen Radikal vänskap (med Den nya kvinnogruppen) visades på Gustavsbergs konsthall fram till 30:e augusti i sommar.
Topp, Sara-Lovise Ewertson. Örhängen, Vintage Moschino.Ringar, Kakans egna.
– Min hy är det enda glammiga med mig, den är aldrig fuktfattig, fortsätter hon och medger att intresset för hudvård ibland når oanade höjder.
– När jag var med i Go’kväll häromdagen sa sminkösen att jag hade fin hy, och jag började på riktigt gråta av glädje. Det är ju helt sjukt! Jag är framför allt hudvårdsintresserad, och det tror jag har med min psykiska hälsa att göra. Ibland kan jag tänka att det inte syns att jag tar hand om min hud så mycket som jag gör, men det spelar ingen roll. Det är inte det som är syftet. Det handlar om att jag är snäll mot mig själv, att jag tar hand om mig själv och inte är självdestruktiv, för det har jag varit i mitt liv. Att smörja in mig med serum gör mig gott, säger Kakan och lägger till:
– Vi lever i ett rasistiskt patriarkat och det är ett under att alla kvinnor inte tar livet av sig. Jag fattar inte att vi överhuvudtaget pallar! Men debatten har åtminstone blivit en aning mer nyanserad. När det blev inne att göra silikontuttar på 90-talet var debatten helt blind. Man utgick från att det uteslutande handlade om att få mäns uppmärksamhet och att kvinnor inte har någon egen sexualitet. Nu är det här inte längre den enda diskussionen i samband med skönhetsdebatter, vilket är ett steg i rätt riktning.
Du var feminist redan i tonåren, och punkare i flera år – var hittade du ditt stora intresse för hudvård mitt i allt det?
– Det började ganska tidigt för mig. Det var några år när jag var punkare som jag inte brydde mig, men sedan tog det fart. Jag hade inga pengar så jag fick nöja mig med små kit från Clinique. Då trodde man ju fortfarande att man skulle torka ut huden för att få bort finnar, men det är det värsta man kan göra. Huden behöver fukt, du vet, säger hon förmanande med fingret i luften och upprepar: Fukt, fukt, fukt!
Hudvård à la Kakan:
– Skrubba, skrubba, skrubba! Jag skrubbar nog lite för mycket men jag älskar det. Efteråt måste du återfukta, gärna med en fuktmask över natten.
– Serum och fukt är A och O. Just nu använder jag ett serum från Rehn varje kväll. Jag alternerar med MD Formulations och Decléor.
– Jag använder en AHA-mask från Paula’s Choice, ibland en från Bliss eller Dr Brandt. Om det står två minuter brukar jag bränna på med sex minuter. Det har ingen dött av.
– På kvällen lägger jag en fantastisk balm från Elemis på dekolletage och ansikte som får sitta i tio minuter. Jag torkar av den med en varm handduk och avslutar med serum och nattcrème. Och glöm för guds skull inte ögoncrème.
– Tänk: fukt, rengöra och skydd!
Klänning, Ida Klamborn. Armband, Yasar Aydin. Skor, & Other Stories.
Hon lassar in stora tuggor pad thai i den rosamålade munnen och resonerar att det finns gråzoner i allt. Hon är visserligen intresserad av hudvårdsprodukter, men hon går inte ner 50 kilo i vikt bara för att hon är kvinna och ska vara med i tv. 33-åringen som sitter framför mig i soffan, iklädd endast behå, korsett och trosor i väntan på nästa klädbyte, är idel kontraster. Hon är Konstfackutbildad konstnär och profil i kommersiell tv, radikal feminist, homosexuell och troende samt serumbesatt och förbannat less på rådande könsstrukturer. Man skulle kunna säga att Kakan Hermansson kom som en skänk från ovan till det svenska medieklimatet, ett efterlängtat alternativ till den gängse kvinnliga programledartypen. Efter sina egna program Kakan och Julia, Kaka på kaka samt ett omskrivet besök i Jills veranda har det knappt varit en lugn stund i arbets-schemat.
Alla vill ha en bit av dig nu. Att behovet av nya kvinnliga förebilder i medierna är så stort tyder väl på att det finns en öppenhet och längtan efter nya och mer nyanserade kvinnliga förebilder?
– Jag tror absolut att det fanns ett hål i medieklimatet, en längtan efter något annat. Vi har jätteduktiga kvinnliga programledare i Sverige men det finns plats för något annat än glada och smala kvinnor i tv. Jag är tjock, feminist, kvinna och lesbisk så jag är en perfekt förebild, säger hon och förklarar kort sin egen framgång med att hon är ”rätt speciell”.
Men även om det där speciella har varit Kakan Hermanssons claim to fame har det också väckt hat, nästan uteslutande hos den manliga publiken. För medan en hel generation kvinnor jublar över Kakan Hermansson har en del vita kränkta män gjort henne till syndabock för uppluckrade könsstrukturer i det offentliga rummet. Vi filosoferar lite över hur hennes nya SVT-serie På bröllop med Kakan till exempel hade tett sig om titeln i stället hade varit På bröllop med Tilde de Paula. Säkert bra och skarpt, konstaterar hon, men ett helt annat program. Även om serien inte handlar om Kakan Hermansson sätter hennes blotta närvaro en prägel på programmet och drar till sig en ny målgrupp och provocerar en annan. I sex avsnitt åker Kakan Hermansson runt i Sverige och gästar bröllop samtidigt som hon resonerar kring hur unga människor i dag manifesterar sin kärlek – och varför. Det hon nu i efterhand främst kan konstatera är att det är stressigt och dyrt att gifta sig.
– Folk blir så himla stressade! Från början var det snarare mitt intresse för religion än för bröllop som gjorde att jag ville göra det här programmet. Sedan är ju bröllop både lättsamt och allvarligt, och min styrka ligger i att jag är bra på att balansera det känsliga med det roliga.
Kakan Hermansson är själv troende, och religionen var starkt närvarande under uppväxten i Lund. Båda hennes föräldrar har konverterat till katolicismen och i familjen har det alltid funnits en dialog om trosfrågor. Hon ber fortfarande varje dag – ”det var lite svårt när jag var punkare” – och fick hon själv bestämma skulle hon en dag gifta sig i kyrkan och avge sina löften inför Gud och församlingen. Men nu blir det inte så, konstaterar hon, med illa dold besvikelse.
– Min tjej vill inte gifta sig. Och hon är inte troende. Jag skulle aldrig pracka på någon annan min tro, och jag skulle aldrig vilja att hon gifte sig i kyrkan när det är något hon inte tror på och som kanske till och med provocerar henne.
Men Kakan är inte enbart positiv till det äkta ståndet, det retar henne till exempel att äktenskapet och bröllopsceremonin än i dag bygger på heteronormativa grunder.
– Det är orättvist att heterosexuella som redan har alla privilegier ska få manifestera och fira sin kärlek ännu mer när ni redan gör det överallt annars. Folk stirrar fortfarande när jag och min tjej pussas på stan liksom.
Kakan Hermansson är varm, förtrolig, öppenhjärtig och alldeles vansinnigt charmig när hon sitter där mitt emot mig som ett slags hoppingivande symbol för framtiden. Men alla har som sagt inte varit lika mottagliga för hennes ostyriga frispråkighet och radikala feminism. Det finns bland annat en Facebook-sida med nästan 20 000 följare på temat Sparka Kakan Hermansson från public service, och hon tar dagligen emot mängder av hatbrev och påhopp i sociala medier. Hur fixar man att ta så mycket skit som hon gjort de senaste åren?
– Hatet tär otroligt mycket på mig, och det handlar om rent och skärt kvinnohat, konstaterar hon.
– Jag får otroligt mycket påhopp om min kropp, kommentarer om att jag är tjock, äcklig och vidrig. Ibland spelar det ingen roll om man får lika många, eller fler, kärleksbrev för en sådan kommentar kan förstöra en hel dag, säger hon, men påpekar att hatet aldrig kommer att tysta henne. Sorgligt nog säger hon att hon är van – kommentarer om sin kropp har hon fått hela livet, och att gå den stundvis tunga och ensamma vägen som normbrytare har hon alltid gjort.
Någonstans i höstas tog det dock stopp. Hon hade jobbat oavbrutet i flera år, tagit smällar från höger och vänster och ägnat alldeles för lite tid åt sin konst. Något var tvunget att förändras.
– När det blir för mycket ligger jag i en hög på golvet och gråter, men sedan i höstas jobbar jag inte lika mycket och är mer ensam. Jag tjänar inte lika mycket pengar men jag umgås mer med min tjej och är mer i verkstaden och håller på med min keramik. Jag är så glad att jag insåg att det inte gick att fortsätta så där. I Stockholm är det så tillåtet att jobba ihjäl sig eftersom alla runtomkring en också gör det, men det är inte värt det.
Men det är aningen oklart vad hon menar med detta lugnare tempo, för samtidigt som hon gör pr för den nu aktuella tv-serien spelar hon in julkalendern 2015 – Historieätarna för barn – skriver bok och begrundar ett nytt hemligt projekt. Dessutom förbereder hon en konstutställning på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm tillsammans med Lars Lerin och Nino Ramsby.
Är det svårt att säga nej till uppdrag när man inte vet när de där av Andy Warhol myntade 15 minuterna kan ta slut?
– Jo, så är det. Det här kan ju vara över i morgon och då kanske det är någon annan som är i ropet. Men jag tror att jag kommer att vara på tapeten ganska länge. Jag började inte göra tv för att bli känd, utan för att jag ville visa något nytt. Och skulle jag plötsligt inte få några fler jobb, tja, vet du vad …? Det gör ingenting. Jag har min tjej och jag har min konst. Det är faktiskt inte hela världen.
Fotograf: Elisabeth Toll /LUNDLUND, Stylist: Christopher Insulander/Link Details, Makeupartist: Kristina Kullenberg/LUNDLUND, Hårstylist: Philip Fohlin/Link Details
