Trädgården – allt du vill veta om vårens stora parfymtrend
Rosor och pioner, gardenia och magnolia. Gröna blad och mullig jord – trädgården är och förblir världens bästa parfymörers eviga inspirationskälla. Många av våra mest tidlösa doftklassiker har sin själ i trädgårdens alla skepnader av grönt och blommande – få platser kan på samma sätt samla naturens och årstidernas dofter på en och samma plats.
För Christian Dior och hans allra första doft, parfymikonen Miss Dior från 1947, var det hans mammas rosträdgård i sommarhuset i franska Granville som blev till en klassisk brygd av ros, liljekonvalj och amaryllis.
För Alessandro Michele, chefsdesigner på Gucci, har trädgården i år stått som förebild för en kollektion exklusiva dofter under namnet The alchemist’s garden – 14 parfymer, elixir och oljor med fantasiträdgårdar av mimosa, ros och fuktigt trä i blomsterprydda flakonger.
Den enda kvinnliga chefsparfymören på ett modehus
Och nu står jag på en takterass i Venedig och blickar ut över decennier av magiskt skapande. Det är inte svårt att förstå att Christine Nagel, Hermès egen chefsparfymör, den enda kvinnliga på ett modehus (de övriga tre som har en egen anställd näsa – Dior, Chanel och Louis Vuitton – har manliga parfymörer) ville skapa en parfym som bär Venedig med sig.
I Venedig finns oändlig inspiration – ljuset är overkligt i sig, inte en bild man tar behöver filter. Arkitekturen gör en tårögd, gondolerna som glider förbi är som små filmklipp med män i randiga tröjor som utan regi sjunger O sole mio!
Allt började med en trädgård
Och även här började allt med en trädgård. Hermès har nämligen sedan flera år vigt en hel kollektion dofter till trägårdens mångfacetterade magi. Un jardin och Le jardin (En trädgård och Trädgården på franska) samlar från i vår sex olika parfymer där Christine och tidigare chefparfymören Jean-Claude Ellena skapat mjuka, friska och krispiga dofter – alla med trädgårdens olika skepnader som hjärta och inspiration.
Och nu har Christine, efter två år av skapande från idé till parfym, blivit färdig med den sjätte doften i serien.
En parfym som fått namnet Un Jardin sur la lagune (En trädgård vid havet/lagunen) – i den har hon fångat känslan av en mytomspunnen trädgård här i Venedig.
Och nu sitter Christine med mig och blickar ut över Venedigs kanaler. Men det är inte någon grön eller blommande vy vi ser – i staden byggd på vatten är träd, blommor och buskar sällsynta.
Garden of Eden byggdes av en lord
– Det började med att jag kom över en text om något så ovanligt som en trädgård här i Venedig. Den byggdes av engelska lorden Frederic Eden som levde i Venedig i slutet av 1800-talet och saknade frodig grönska. Välbärgad som han var lät han upprätta en trädgård i utkanten av staden som han döpte till ”Garden of Eden”. Den har funnits här sedan 1884, berättar Christine.
– Ju mer jag läste, desto mer fascinerad blev jag och jag kände omedelbart att det var den trädgården den nya Un jardin-doften skulle baseras på. Trädgården har varit en utmaning sedan den grundlades – jorden är salt från havet och marken svårodlad. Bara en viss typ av växter och blommor klarar det. Det var en utmaning, liksom det faktum att trädgården hade varit stängd för allmänheten i decennier. Det var helt omöjligt att ens få reda på vem som ägde den och i vilket skick den var, berättar Christine.
Men Christine Nagel var dedikerad sitt uppdrag och hittade en lösning. Efter en längre tids detektivarbete lyckades hon hitta namn och adress på den äldre man som i dag bor vid och äger trädgården.
– Jag skrev ett handskrivet brev till honom och frågade om jag fick komma dit. Han svarade efter två veckor att han blivit så rörd av mitt brev och för första gången på många år kunde tänka sig att släppa in någon utomstående bakom de lyckta dörrarna.
– Det blev mer än en resa dit – ett villkor för att jag skulle få viga en doft till trädgården var att jag besökte den en gång i månaden för att följa hur årstidernas växlingar förändrar växtligheten.
Wow. Det låter nästan för bra för att vara sant?
– Ja, man skulle kunna tro att det är en påhittad historia – det är så många delar i denna resa som varit fantastiska. Och spännande – trädgården rymmer så mycket, en drömsk melankoli. Att sedan fånga de saltstänkta vindarna från havet, kombinerat med den spröda magnolian, glansbuskar och madonnaliljor, säger Christine.
Senare samma eftermiddag åker vi på en långsam båtfärd genom Venedigs kanaler. Båten stannar strax utanför en typisk venetiansk bro och en liten träport öppnas. Bakom höga pilträd skymtar så Garden of Eden och vi får kliva in.
Ägaren har låtit öppna dörrarna bara för oss denna sena eftermiddag, som precis börjar övergå i kväll. Jag vandrar tyst för mig själv genom alléer av gröna blad och de hundraåriga statyer Frederic Eden lät resa.
Magnolian vilar än, men jag kan känna det rofyllda, saltstänkta i luften. Det är ingen tvekan om att det vilar något magiskt över denna Edens trädgård. Och att Christine lyckats fånga den känslan i en ljus och krispig parfym.
