100 år med ikoniska Svenskt Tenn
Mellan de två stora världskrigen fanns en period av lugn och hoppfullhet i världen. Människor var krigströtta och man talar om ”the roaring twenties” eller, på svenska, det glada 20-talet. Tiden präglades av ekonomisk, social och kulturell dynamik. Med börskraschen i USA den 25 oktober 1929 fick eran ett abrupt slut.
1924 startade den då 30-åriga hotellägardottern och teckningsläraren Estrid Erikson (senare Ericson) butiken Svenskt Tenn. Det kunde hon göra med hjälp av ett litet arv från fadern.
Det är en helt unik inredningsvärld som saknar motstycke. Flödande mönster, möbler, stilar. En rätt vild mix som kokar ner till ord som trivsamt och hemtrevligt.
Redan från början satsade Estrid Ericson på samarbeten med den tidens mest välrenommerade konstnärer, bland andra Uno Åhrén, Björn Trägårdh och Anna Petrus. Men det mest kända är naturligtvis det med Josef Frank som pågick åren 1934 till 1967, när Frank avled.
– Josef Frank var jude och kom som flykting till Sverige 1933. Men förmodligen hade Estrid Ericson och Josef Frank mötts innan dess, kanske på världsutställningen i Paris 1925, där en av hans mest ikoniska och kända möbler visades, stolen modell 2025. Efter att deras samarbete inleddes ska hon ha sagt ’nu arbetar jag med den bäste’, berättar Thommy Bindefeld, senior advisor på Svenskt Tenn och tidigare marknadschef.
– Samarbeten har alltid varit en stor del av företagets hjärta. Det händer något när samtida formgivning möter det historiska, som när Folkforms lampa Pleated kläddes i Josef Franks tyg. Det blir ett sätt för formgivaren att tolka Svenskt Tenn och för oss att ständigt vara relevanta.
Konsthantverkaren Frida Fjellman har alltid haft en stor respekt för Svenskt Tenn, hemma hos mormor och hennes systrar fanns tyger från butiken på Strandvägen, en mönstervärld som Frida älskade.
– När jag var 18 åkte min mamma och jag till Stockholm från min hemstad Mariestad. Jag hade sparat ihop 1 800 kr till resan (mycket pengar då!), för att kanske köpa kläder. Så blev det inte. Vi gick in på Svenskt Tenn och jag köpte tygstuvar för alla pengarna. Har kvar gardinerna än!
Frida Fjellman har gjort en serie karaffer för företaget. Hon visade dem för Thommy Bindefeld, Ebba von Blixen och Johanna Asshoff i ett mejl, nästa dag kom de på besök i ateljén i Bredäng och dagen därpå var samarbetet ett faktum. Karafferna Rök munblåses på Reijmyre glasbruk, precis som det mesta i Svenskt Tenns stora portfölj som produceras i Sverige.
– Jag är så nöjd och stolt över det här samarbetet. Det finns ett flöde i Franks tyger som jag tycker kommer igen i mina karaffer.
Lars Nilsson, en av våra allra mest kända modedesigner, har sedan några år helt ägnat sig åt inredning med mattor för bland andra Vandra Rugs och textilier åt Klässbols linneväveri. För Svenskt Tenn har han gjort tyger och mattor med ränder, ritade för hand i akvarell, krita och tusch. Kollektionen kom till under en vistelse i Villa San Michele på Capri.
– Min mamma arbetade en tid på NK, hemma i Örebro och i Rättvik fanns textilier och möbler från Svenskt Tenn. Och var man på besök i Stockholm var det självklart att besöka butiken.
– Jag hade tagit fram ett trettiotal tygprover, vävda och tryckta. Min mamma tyckte att absolut att jag skulle kontakta Svenskt Tenn och visa upp dem och på den vägen är det. Nu finns min kollektion Capri på brickor, kuddar och i flera mönster. Samarbetet har varit underbart. Butiken är en hel lifestyle-värld och galleriet med sina utställningar fångar upp samtiden.
Formgivarna Chandra Ahlsell och Anna Holmquist på Folkform är lika lyriska de.
– Allt sedan Chandra och jag började arbeta tillsammans har vi försökt att lyfta fram tillverkningsprocesserna och hantverket bakom de produkter vi formger. Intresset för att lyfta fram det småskaliga och hantverksbetonade har vi gemensamt med Svenskt Tenn, säger Anna,
– För lite mer än tio år sedan blev vi inbjudna av Thommy Bindefeld på Svenskt Tenn att gestalta en utställning med Folkforms Masonite-skåp i galleriet på Strandvägen. Skåpen var tillverkade av masonit från den sista masonitfabriken i Sverige. Då hade vi precis gått ut Konstfack så det var en viktig utställning för oss.
Genom åren har Folkform fortsatt sitt samarbete med Svenskt Tenn. Senast förra året med en utställning som lyfte fram traditionella plisseringstekniker i en kollektion bordslampor, Pleated for Frank.
– I den skulpturala serien armaturer utmanas plisseringens finkänsliga konst. Bordslampan är inspirerad av modevärldens veckade plagg. De plisserade vikningarna formar både lampans bas och skärm, säger Anna.
För arkitekten och inredaren Per Öberg började resan med Svenskt Tenn i samband med möbelmässan i slutet av 90-talet. Han hade då börjat formge möbler, serien Piano med soffa, fåtölj och fotpall togs upp av NK Inredning. Ett soffbord han ritat till Jeanette Bonnier visades på mässan i Älvsjö. Margareta König från Svenskt Tenn kom förbi, såg bordet och resten är historia.
– Soffbordet Per Öberg togs i produktion år 2000 och är en av företagets storsäljare. Jag har ändrat lite i formen sedan prototypen.
2018 kontaktade Svenskt Tenn Per för ett nytt bord, det blev Nizza, inspirerat av ett befintligt bord som han gjort till sin lägenhet i Nice.
– Det är ett glasbord med ett underrede i järn där skivan är delad och går att dras ut som två brickor. Som ett smartare ”coffee table”-bord. Bordet finns nu också i en kvadratisk variant, Cap d’Antibes. Jag uppskattar väldigt mycket mitt samarbete med hundraåringen Svenskt Tenn.
SVENSKT TENN
Året var 1924 när Estrid Ericson startade Svenskt Tenn. De första åren låg butiken på Smålandsgatan i Stockholm, men sedan 1927 är det lokalerna på Strandvägen 5 som gäller.
Stiftelseägt
Svenskt Tenn ägs sedan 1975 av Kjell och Märta Beijers stiftelse, där allt överskott går till forskning. Det var vd:n Ann Wall, Estrid Ericsons efterträdare, som under 80-talet moderniserade företaget samt fortsatte att handplocka samtida designers.
Foto: Lennart Nilsson, Emil Fagander, Emma Shevtzoff, Svenskt Tenn
