Åsa Jungnelius har gjort Årets möbel i ELLE Deco Design Awards 2021
Glaskonstnären och lektorn Åsa Jungnelius växte upp i Stockholm, och har en examen från Konstfack där hon nu har en lektorstjänst.
Årets möbel: Ettore av Åsa Jungnelius för Källemo
Ett hänförande bord, handmålat av formgivaren i ett material som fångar ljuset, lika fängslande som ett kalejdoskop. Årets möbel leker med geometriska former, som en blinkning till 80-talets designikon; en äkta inredningsjuvel som gärna får trona i eget majestät.
Grattis! Hur känns det?
– Tack, tack! Det är så roligt att bordet jag har gestaltat går hem och uppskattas och får en sådan fin respons.
Berätta om din bakgrund?
– Jag är utbildad på Konstfack i Stockholm, på avdelningen för keramik och glas. Jag har för närvarande en lektorstjänst där på 30 procent. Sedan början på 2000-talet har jag haft utställningar i Sverige och internationellt, initierat och drivit Residence-In-Nature, WeWorkInAFragileMaterial och LASTSTUDIO. Till den nya tunnelbanestationen Hagastaden har jag skapat gestaltningen Snäckan samt det processbaserade offentliga verket för Södra Hamnen i Norrköping. Mellan åren 2007-13 var jag en av Kosta Bodas fasta konstnärer. Mina arbeten har de senaste åren visats på Artipelag (2020) Stene Project (2020) ArkDes (2018-19) He Xiangning Art Museum i Shenzhen (2019) Vandalorum (2019) och Luleå Biennalen (2019).
Berätta om ditt Ettore och dina drivkrafter?
– Bordet Ettore kom till mig av en slump, eller kanske det borde beskrivas som av erfarenhet! Jag höll på i ateljén med något slags omrotation av material, tre delar från tre olika skulpturer blev ett bord. Spegelbenet är av samma princip som Kristallgrottan som är en del av Snäckan, den offentliga gestaltningen jag gör för utbyggnaden av tunnelbanan. Bordet är för mig lika mycket skulptur som bord och kommer i numrerad upplaga där varje del i bordsbenet har en målning gjord av mig i ateljén.
– Att bordet heter just Ettore är för att peka på en tongivande historisk referens som jag har inom formområdet.
Berätta om ditt arbete och dina drivkrafter?
– Min drivkraft är nog just det att varje situation och uppdrag bjuder på olika utmaningar. Det tilltalar mig. Och det är helt klart så att det är roligast att verka där det finns människor. I mitt konstnärsskap pågår ett materialdrivet utforskande som rör sig mellan det monumentala och de socialt och strukturellt konstruerade rum som utgör fonden. Objektet som sådant spelar en central roll, både som en representation för identiteter och projektionsyta för kroppsliga begär och böjelser.
Största utmaningen och lärdomen från förra året?
– Jag tror att vi alla har insett hur viktigt det kollektiva är, och samverkan med andra människor. Vi förlorar faktiskt livsgnistan utan kollektivet. Lärdomen är också att vi faktiskt kan ställa om vårt sätt att leva. Livet står på spel och nu är det dags att uppfinna en ny samtid med allt vad det innebär.
Vilka tendenser ser du inom inredningsvärlden fram över?
– Att vi alla på allvar ställer om till ett hållbart samhälle. Andra värden kommer in, det finns en större förståelse för hantverket. Vi är utomhus mer och mer och vi behöver fler kollektiva, gröna områden. Och privat önskar jag mig numera en ny termos i stället för ett par klackskor, haha!
