Konsten att duka: Carina Seth Anderssons moderna tolkning för Svenskt Tenn
Svenskt Tenns nya tillskott
Inom den romerska mytologin tillbads Juno som gudarnas diplomatiska drottning och kvinnors och barns beskyddare. Tillsammans med sin make Jupiter och gudinnan Minerva – hantverkets och konstens försvarare – utgjorde hon den Kapitolinska triaden. Att Carina Seth Anderssons valt att döpa delarna i nya serviserna för Svenskt Tenns efter de två mäktiga och visa gudomarna känns lika naturligt som att just hon har bjudits in för att designa den. För när Estrid Ericsons designinstitution på Strandvägen firar 100 år är det inte bara med en stor jubileumsutställning på Liljevalchs (missa inte, pågår till och med 12 januari!) utan också flera ny- och relanseringar.
– Jag har inte velat göra en servis där alla delar är likadana, utan där alla har sin egen form och karaktär. Då blir det också lätt att kombinera med det man redan har hemma, berättar Carina under en lunch i butikens café.
Hennes första produkt för Svenskt Tenn, och här vågar vi använda ordet modern klassiker, vasen Dagg lanserades för femton år sedan. Kanske kan hennes process bäst beskrivas med ordet reduktion, men med en twist. Så när mästaren av minimalism tar sig an det dukade bordet räcker det (i alla fall i en första omgång) med totalt sju delar. Porslinet: En tallrik, en assiett, en skål och ett urgulligt fat.
– Den stora tallriken är inspirerad av klassiskt, kinesiskt gammalt porslin. Den lilla tallriken hämtar inspiration från folkhemmet. Och i alla kulturer i världen har det funnits en skål. Den är till frukosten, till middagen, till soffan berättar hon.
Glasen: Ett på fot, ett utan och ett för champagnen. Ett till synes enkelt koncept, men som krävde många rundor tillsammans med experterna på Skrufs glasbruk.
– När det inte fungerar börjar man om, och till slut landade vi i detta. Men kupan har alltid varit lika bra, den har bestämt riktning.
Eftersom alla delar tillverkas och, när det gäller porslinet, målas för hand, finns det subtila skillnader mellan dem. I princip omöjliga att se men de ger en känsla. En känsla som inte ska vara förbehållen fest och finrum.
– Allt som man gillar ska man använda jämt. Det finaste man har ska man använda hela tiden. Det är ett mantra, säger Carina.
Foto: Adrian Levander
