Hem till gården med Brita och Kalle – kika in i charmiga hemmet känt från tv
Solpanelerna skulle upp, äntligen. Men det tog inte lång tid innan takläggarna insåg att vissa bärande strukturer i huset saknades. Golvet, tillika kökets tak, fick brytas upp. Flera bjälkar var av. Samtidigt blev Björn, 2 år, sjuk i borrelia, med jättehög feber. När universum kraftsamlar till en riktig skitstorm är det lätt att bryta ihop och få panik. Eller så gör man som Brita Zackari.
– Då är det rätt skönt att jag är så här ”kan man få sätta in jättefina fönster då och bygga om innertaket lite?”, säger hon när vi ses på gården – rikskänd från SVT-programmet Hjälp vi har köpt en bondgård vars tredje säsong börjar sändas den 3 januari – 50 minuter söder om Söder i Stockholm. För henne är glaset definitivt halvfullt, i alla fall inredningsmässigt.
– Jag tror att jag har en förmåga att gilla läget lite för bra. ”Ja, ja den här grejen är inte klar, men sen …”. Och så kan man ha det så lite för länge. Jag tänker att det är dåligt, men det kanske också är det som gör att jag orkar bo så här, fortsätter hon.
”Så här” har hon, maken Kalle Zackari Wahlström och barnen Essa, 5, och Björn bott på heltid sedan Björn föddes. Det som började som ett lantställe blev i och med tv-programmet, och djuren som på olika sätt hittade till gården, ett hem.
Ny säsong av Hjälp vi har köpt en bondgård
– När vi åkte hit för att titta kände jag bara ”fyfan vilken underbar plats”. Det var love at first sight och för mig är kärleken blind, så jag kan stå ut med ganska många skavanker. Huset är gammalt, men totalrenoverades på 60-talet och rånades på sin egentliga personlighet. Det är min stora irritation i livet, att mota tillbaka 60-talet, säger Brita.
Arbetet på gården är tydligt uppdelat, där Brita bland annat är ansvarig för bygg, fix och ”göra fint:et”.
– Sen vi började filma har jag antingen varit gravid eller haft ett ammande barn. Jag har ganska många gånger önskat att vi haft ett snickarteam i kulisserna som kunnat hoppa in. Men jag har lärt mig sjukt mycket själv i stället, säger Brita.
Brita Zackari och byggnadsvård
Hennes intresse för byggnadsvård har vuxit fram i takt med inredningen.
– När man köper möbler på loppis märker man ganska snabbt att nåt som är målat med plast är ganska muggigt, medans nåt som är målat med linolja är ganska lätt att göra fint igen.
En stark ”gör det själv”-känsla kommer hemifrån.
– Men byggnadsvård är ett tveeggat svärd som är ganska elitistiskt. Jag önskar att den här äggoljetemperavärlden var tillgänglig för fler. Om man är vegetarian för miljöns skull kanske man också kan titta lite på hur man renoverar sitt hus.
Väggar, möbler och den fasta förvaringen är målade i just äggoljetempera.
– Det är mitt intresse, att måla och hitta olika nyanser som jag tycker är mysiga tillsammans. Jag hade kunnat hålla på med padel, men det är svårare att boka en padelbana. För mig är det här mycket mer meningsfullt, säger hon.
Dansk stil möter lantlig
Hennes ursprungliga moderna, danska stil har gift sig väl med Kalles blommiga, lantliga.
– Jag tycker det blir jobbigt om det blir för mycket av något, särskilt på landet. Det kan bli ett live av gamla grejer och jag vill inte bo i ett live. Det är lite som när det gäller min klädstil: Det får inte bara vara en Spice girl, om det är Posh måste det in lite Sporty också. Om det bara är nätt och gammalt i ett rum, måste det in nåt danskt, modernt.
Hon återkommer till det antroposofiska, med tillägget ”estetiskt, inte filosofiskt”, och landar i ”en brittisk tant som bor i Melonia (minns ni Per Åhlins tecknade 80-talsfilm?) och gräver ner djurkadaver i månskenet”.
– Jag får verkligen kli när det är lite för ljust och fräscht. Jag tycker att det ska synas att man lever i sitt hem. Jag vill också att mina barn ska minnas ”vad roligt det var när vi marmorerade lampskärmen”, inte att jag städade. Kalle tycker också att knaset är roligare än ljust och fräscht. Men han kanske inte tycker det är så kul att vi marmorerar en lampskärm prick när det ska bli middag.
Det märks i hemmet att det är många projekt som pågår, inredningen speglar två kreativa personer som – ursäkta klyschan – har mycket på gång.
– Jag har otroligt bra fantasi och det kommer mycket väl till pass här. När det är stök kan jag sitta och tänka på hur fint det kommer att bli efter att jag har grejat. Men ibland mår jag väldigt dåligt över att vara en kaosig person. Då är det väldigt terapeutiskt att få slipa en bordsskiva eller måla färdigt. Om jag är i ladan och trådar om en stolsits, då håller jag käften i flera timmar. Det är väl det som är det härliga, att jag får hålla käften.
Fotograf: Fanny Rådvik
Stylist: Dennis Valencia
