70-tals huset i Älmhult är en godispåse för ögonen – fyllt med färg och form
Det till synes enkla 70-talshuset i Älmhult döljer flera överraskningar bakom den röda tegelfasaden.
Från utsidan ser det ut som en rätt så anspråkslös enplansvilla, men innanför dörrarna väntar ett oväntat stort och färgglatt hus, med plats för lek och skoj såväl som för kreativt skapande. Ida och Henrik får ofta kommentarer om att ”här är mycket färg”.
– Jag vill att man ska bli glad av mitt hem. Det tycker jag att man blir av färg, säger Ida.
Det handlar inte om effektsökeri, det är bara hennes och makens personligheter som har tagit plats i villan. Hon: kreativ textilkonstnär och designer, han: praktiskt lagd formgivare för Ikea. Mellan husets fyra väggar ryms också Henriks tonårsdotter och parets två pojkar, fem och två år gamla.
Ida och Henrik möttes när båda jobbade på Ikea och det sa klick. Henrik hade bott i huset sedan 2008 och Ida flyttade in till honom och bonusdottern 2016. Tidigare bodde hon i ett renoverat garage i staden – ”bra saker brukar ju starta i garage” – i dag arbetar hon i tegelvillans garage som har gjorts om till ateljé.
Ett hem för både vuxna och barn
När Henrik och Ida slog sig ihop var husets interiör ganska vit. Deras första gemensamma projekt började i ett samtal om några färgstänk, som en rolig detalj, och slutade i att entrén målades gul från topp till tå. Rummet blev inkörsporten till hur resten av huset också skulle komma att kläs i färg. En liten hall blev röd, parets sovrum rosa och pojkarnas rum grönt. Som ett slags tyst revolt blev tonårsrummet emellertid helt vitt, ”tonåringar ska ju gå sin egen väg”.
Även om de flesta rummen tronar med sina egna, klatschiga kulörer har de behållit en röd tråd genom huset med målsättningen att skapa ett varmt och mysigt hem, där man både kan slappna av och ha kul. Ett barnanpassat hem, absolut, men också med plats för de vuxnas fina tingestar, som barnen får lära sig att leva bland.
Det mesta av renoveringen är utfört av Henriks hand, men under åren som huset har varit parets gemensamma boning är det bara ateljén som har byggts om. Paret har velat bevara villans tidsanda och behållit originaldetaljer från 70-talet, som exempelvis heltäckningsmattan i källaren.
– Det finns mycket man kan leva med i stället för att göra om. Man kan omfamna skavet och hitta kreativa lösningar allt eftersom, tycker Ida.
Både när det gäller hemmet och hennes arbete som konstnär och designer går hon mycket på känsla. Utöver att färg och form sitter i fingerspetsarna hos både henne och Henrik, syns parets personliga uttryck överallt i deras hem. Många av Idas kreationer – så som hennes textilkonst eller plädar från hennes och moderns gemensamma företag WP Plaids – hittar sin väg in i resterande delar av hemmet och samsas med loppisfynd och Ikea-prototyper som Henrik tagit med sig från jobbet. Vissa favoriter blir kvar på sin plats, men annars är det ett ständigt flöde. En pläd byter rum, ett konstverk ersätts av ett annat.
Huset är en ständigt pågående process
I sitt arbete är Ida mer eftertänksam, men hemma är det inte så noga. Det ska gå fort! Hon vet vad hon gillar och inte gillar och är snabb med att ta beslut. Kanske är det därför som det har blivit väggfärg hemma hos paret Pettersson Preutz, i stället för tapet. Det är lätt att köpa färg och rolla på den och enkelt att byta om man skulle ändra sig. Dessutom behöver man inte ta hänsyn till en formstark bas och kan flytta runt inredningen hejvilt om så önskas. Väggarna må vara knallgula, men ändock enfärgade.
Idas och Henriks hus är en ständigt pågående process som aldrig blir helt färdig. Allting har sin tid och de vill inte stressa fram någonting, utan leva i huset samtidigt som det är ett pågående projekt.
– Liksom när jag jobbar inför en utställning är det alltid roligast att vara mitt i skapandet. När man är klar börjar man ju tänka på nästa grej.
I framtiden drömmer Ida om ännu färre vita väggar; om att måla vardagsrummet blått och köket orange.
Fotograf: Victor Krüger
Stylist: Sofie Izard Höyer & Sara Guldbrandsson
