Med varsam hand har Åsa och Erik Liffner renoverat en 140 år gammal arbetarbostad. En tidsresa där hemmets själ har fått visa vägen.
Annons
En familj på bottenvåningen och så tre–fyra singelhushåll en trappa upp. Så såg det ut när arbetarbostäderna kring den gamla kyrkan i Gustavsberg byggdes på 1880-talet. Det var kring porslinsfabriken som livet i det lilla samhället på Värmdö utanför Stockholm kretsade och här tillverkas fortfarande benporslin och stengods med ankarstämpel och ”Made in Sweden”.
– När vi flyttade hit för 16 år sedan bodde här fortfarande personer på gatan som jobbade på fabriken. Det var charmigt att den delen fortfarande fanns kvar. Sedan dess har det byggts otroligt mycket och vi brukar skämta om att vi i dag kan starta en reklambyrå på samma gata, säger Åsa Liffner, fotograf som bor med sin man Erik och barnen Dan och Olle i en av de gamla arbetarlängorna.
Annons
När de flyttade hit hade området precis blivit bostadsrättsförening, med trädgårdar där gränserna knappt anas och gemensamma byggnader för fest och knytismiddagar.
Även om huset med sina två våningar hade själ, var det ganska illa däran och familjen fick börja med att göra om elen, flytta trappan och leta gamla planlösningsdetaljer. De skalade bort lager av liv och försökte återbruka så mycket som möjligt. Originaldörrar hittades bakom tillbyggda innerväggar och det gamla funkisköket togs ner, men fick flytta in i andra rum där det saknades förvaring. Även grannarna bidrog med skåp och luckor. Inbyggda i en innervägg, sparade för framtiden, hittades två tapetrullar ihopknutna med ett litet band. Koboltblått enfärgstryck mot pappersbakgrund. Tapeterna lämnades till Lim & Handtryck.
– I dag skulle jag ha renoverat på ett annat sätt. Inte göra allt så snabbt, utan känna in huset lite mer, men vi hade en ettåring så det var inget alternativ just då.
Annons
Både hon och Erik är uppvuxna i Västervik i Småland. Via studier i mediakommunikation i Norwich, England, blev Åsa intresserad av bild och väl tillbaka i Sverige läste hon fotografi på Gamleby folkhögskola. Samtidigt har hon alltid lockats av arkitektur och i dag jobbar hon framför allt som fotograf med inredning i fokus. Intresset märks också i det harmoniska hemmet.
– Jag tycker att ett hem måste vara en plats för återhämtning och vila. Jag har så mycket på gång, jag behöver ha en plats för just återhämtning, som avspeglar något jag behöver i min själ. Ett lugn, säger hon.
Lugnet visar sig inte minst i de väl utvalda kulörerna. Vardagsrummet vetter mot en lindallé, vilket gör att ljuset sommartid drar åt cyangrönt. För att hitta den perfekta nyansen tog de hjälp av en expert och valde sedan att även måla taket i samma behagliga färg.
– Det är ganska högt i tak, tre meter, så det gör det lite mer ombonat, säger Åsa.
Annons
Längtan efter lugnet och de rena linjerna härleder hon även till uppväxten i skärgården mellan Västervik och Oskarshamn. Kanske har också miljöintresset sitt ursprung där. Hemmet är fullt av second hand och upcycling.
– Jag har alltid känt ett miljöansvar. I dag återspeglar det sig i hur vi handlar och lever, men från början var det mer att vi inte hade råd att köpa de dyra grejerna som vi ville ha i butiken. Nu är det mer ett självklart val. Jag letar alltid först på Blocket och Marketplace, säger hon.