Kasthall har tillverkat mattor i 135 år – och nya samarbeten blomstrar
Kinna, strax norr om Borås, har varit hantverksbygd i alla tider. Ordet knalle är säkert välbekant, det härstammar härifrån och är en annan benämning på gårdfarihandlare, en försäljare från Sjuhäradsbygden i Västergötland.
– Just textilindustrin hade sin vagga här. Det var gynnsamt att bereda ull och lin på det ganska nederbördsrika sydsvenska höglandet, berättar Peter Eriksson, vår guide under besöket på Kasthall. Peter är affärsutvecklare och projektledare på Kasthall och har arbetat på företaget i hela sitt vuxna liv.
Kasthall, ett av Sveriges äldsta och mest kända företag, såg dagens ljus 1889. Den 27-årige entreprenören Ludvig Andersson ville starta eget. Han hyrde in sig i ett nedlagt jaquardväveri, Källängs väveri. Maskinerna fanns kvar, med vävbredden 60–90 cm. Han började väva mattor i den befintliga bredden och ullen importerades från Norge, linet från Frankrike och Belgien. Färgningen skedde lokalt.
– Ludvig Andersson byggde snart spinneri, eftersom det blev för dyrt att importera färdigt material. Han köpte också en tomt vid Häggån, med namnet Kasthall. Och enligt säljaren fick det namnet aldrig försvinna, säger Peter.
1897 började man bygga en fabrik i tegel (den gamla i trä brann ner) och från 1901 flyttades all verksamhet till Kasthall. På samma plats där det ligger än i dag.
– Stora investeringar gjordes och vävstolarna kunde nu göra mattor på upp till fem meter. På 20-talet kom lejonet som symbol för företaget. På 40-talet investerade man i skaftvävstolar och kvaliteten Häggå föddes. Den lever än i dag.
I lokalerna hänger en enorm matta från 1905 som vävdes här och nu är återbördad till företaget.
När VD:n Håkan Reis tillträdde 1951 skrek världen efter varor. Och Kasthall gick in i en nya era. Man började göra heltäckningsmattor och Håkan Reis tryckte på att just design var viktigast av allt. Han inledde bland annat ett välkänt samarbete med Astrid Sampe. Samma Sampe som FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld beställde fem mattor av till biblioteket i FN-huset på Manhattan i New York. De skulle vara i gröna nyanser och symbolisera världsfred och gemenskap. Astrid Sampe gjorde fem mattor med fem olika träd, en för varje kontinent. När mattorna levererades i slutet av 1961 hade Dag Hammarskjöld tragiskt förolyckats.
– Han fick tyvärr aldrig uppleva dem. Och mattorna är borta, de har antagligen försvunnit under någon renovering, säger Peter.
Sveriges första anställda textila formgivare, tillika chefsdesigner, blev Ingrid Dessau som kom till företaget 1954, och stannade till 1978.
Under 70-talet försvann mycket av den svenska teko-industrin, men Kasthall klarade sig kvar. En ny teknik inom mattproduktion såg dagens ljus, tuftningen.
– Min morbror Alf Gabrielsson som arbetade på företaget skickades till Tyskland för att lära sig tekniken. Många tyckte att det var löjligt. Men tuftningen blev en ganska omedelbar succé. Designen kunde vara friare och konstnärer som Lennart Rodhe, Ardy Strüwer och Bengt Lindström gjorde tuftade mattor. Flera av dem hängde på kända krogar.
Under slutet av 80-talet börjar man med kollektioner, då hade nya designchefen Gunilla Lagerhem Ullberg börjat. 1991 kom Stubb och 1999 kom Moss, Kasthalls kanske största succé.
– Jag jobbade som tuftare på den tiden och Gunillas instruktion var att skapa en ryamatta. Vi tyckte att det kändes lite omodernt. Vi laddade tuftpistolen med hårdtvinnat, tjockt ryagarn uppblandat med lingarn. Men lingarnet uppförde sig inte som vi ville. Vi ville ha en slät yta, men lingarnet skapade långa trådar.
– Vi skickade upp två prover till Stockholm och Gunilla blev utom sig av förtjusning. ”Misstaget” innebar en revolution, försäljningen av tuftade mattor gick från 5 till 60 miljoner. Fog och Moss gav också draghjälp internationellt, berättar Peter. Vi ställde ut på möbelmässan i Milano för första gången 2000.
Kasthall har fortfarande en anställd designer, numera är det Ellinor Eliasson som håller i rodret. Hon ligger bland annat bakom mattan Feather. Och prisades för Harvest som Årets matta på ELLE Deco Design Awards 2018 med motiveringen ”Att något som enbart består av spillmaterial kan bli så vackert – årets matta är en lyxig trasmatta à la 2018”.
Men man initierar också nya designsamarbeten. Två av de mer kända från de senaste åren är det med David Chipperfield, det utmynnade i kollektionen Tegel. Och Paola Navones tuftade Doodle.
Det senaste är det mellan Kasthall och Cecilie Manz som visades på årets 3 Days of Design i Köpenhamn i juni, kollektionen Landskab.
– På ett eller annat sätt hamnar jag ofta i naturen: som inspiration eller som referens för färger, material, ljus och struktur. I det här projektet spelade själva landskapet en viktig roll med sina texturer, platser och naturfenomen.
– Jag ville hedra vävningstraditionen genom att utmana teknikerna och uttrycket. Naturligt lin spelar en nyckelroll med sin vackra glans. Designen kan verka subtil, men när man zoomar in finner man ett landskap av detaljer, säger Cecilie Manz.
Foto: Mike Karlsson Lundgren
