Livet på loftet i den gamla chokladfabriken – en tidsresa till italienskt 70-tal
Katastrof, sa hantverkarna när Mia Bolin och hennes man Johan Ström ville behålla betonggolvet som var i allt annat än mint condition. Men katastroftankarna kom på skam när de såg hur coolt det blev att låta det slitna fabriksgolvet vara kvar. Nu bidrar det ruffa golvet (fogmassa fyllde i de värsta sprickorna) till att lägenheten känns unik, levande och med en blinkning till tiden när här faktiskt låg en chokladfabrik.
Mia Bolin driver egen PR-byrå inom inredningssegmentet, hennes man är skulptör. Det är svårt att hitta någon som lever och andas inredning så mycket som hon, jobbmässigt och privat. Mia scoutar ständigt runt på nätet på jakt efter designmöbler. Så har hon också gjort några sällsynt bra fynd. Vad sägs om Alvar Aaltos rumsavdelare Skärm 100 från 1936? Som ny går denna klassiker för 30 000 kr, den fick hon ge 7 000 kr för på auktion. Hennes allra bästa fynd kanske ändå är två- och tresitssoffan Kashmina från Ligne Roset som hon lyckades lägga vantarna på för 12 000 kr, för bägge två!
– De var allt annat än fräscha, men många timmars textiltvätt gjorde susen, säger Mia med ett skratt.
Följ med in i den gamla chockladfabriken
2018 lämnade familjen (som också består av de vuxna döttrarna Vendela och Saga) Gärdet i Stockholm och flyttade till Tulohuset på Kungsholmen. På utsidan av huset lyser fortfarande en av Sveriges mest kända neonskyltar: Tag alltid Tulo. Huset inhyste Choklad-Thule eller AB Förenade chokladfabrikerna, som det korrekta namnet var, bildat 1910. Här tillverkades söta favoriter som Plopp, Romerska bågar och Mums-mums fram till 1971.
– Det är ett väldigt härligt hus, ett landmärke som omvandlades från fabrik till lägenheter på 70-talet. Och när vi kom hit första gången var det just det decenniet som det lyste starkast av med röda medaljongtapeter i ett av sovrummen, sänkt tak, plastlister och dörrar klädda i galon. Det var fönstren med sina handblåsta rutor som avgjorde att vi köpte och flyttade hit, säger Mia.
De stora spröjsade fönstren är original från byggåret 1926 och vetter mot Karlbergssjön. Mias och Johans hem, som ligger i fabrikens gamla direktionsvåning, har färgsatts i en milt greige skala, lägenheten känns inte mörk eller dämpad just på grund av de djupa fönstren med sitt ljusinsläpp. 108 kvadratmeter boyta på tre rum, det känns som en stor och luftig lägenhet.
– Vi gjorde om allt när vi flyttade in, det tog sin tid. Under det förfärliga plasttaket fanns takbjälkar som vi lät frigöra och taket målades vitt. Även pelare som murats in valde vi att ta fram.
– Det fanns inte några begränsningar i form av bärande väggar, vi kunde forma vår egen planlösning.
Från hallen når man toalett och badrum bakom två ovanligt höga, svarta dörrar. Mia och Johan köpte till sex kvadratmeter av trapphallen för att få till bra våtutrymmen. Hemmets hjärta är så klart det enorma vardagsrummet som binds ihop med köket och även rymmer en arbetshörna. Två sovrum i fil, varav ett är dottern Sagas.
– Skjutdörrarna till sovrummen har vi specialtillverkat, de är hela 270 x 180 centimeter stora. När vi drar ifrån dem kan vi sitta vid matbordet och se Hötorgsskraporna lysa i olika färger kvällstid.
Hur beskriver man stilen? Italienskt 70-tal möter ett industriloft i New York sammanfattar väl känslan som Mia har velat skapa.
– Det är två inspirerande stilar jag alltid har gillat. Jag tycker mycket om designen från den italienska guldåldern och rymden och möjligheterna som ett luftigt loft ger.
Mia har som nämnts inrett med flera av sina designfavoriter hon köpt på sig under åren. Men här finns också gott om arvegods från maken Johans designkunniga mamma, hon arbetade som inredningsarkitekt på NK inredning i många år. Bland annat kommer Barcelona-stolen och bordet av Ludwig Mies van der Rohe och matbordet Tulip av Eero Saarinen från henne. I arbetshörnan står ett arkitektbord som Mia tog över från gode vännen Peter Ödegaard när han flyttade till Portugal.
– Det jag älskar mest med vårt hem är känslan av rymd som takhöjden och det stora rummet bidrar till. Och utsikten förstås.
Foto: Ragnar Ómarsson Stylist: Therése Larsson
