Nostalgisk blick mot 60-talet i samlarens sobra Göteborgslägenhet
På hyllorna i köket står coupeglas, dricksglas och glastallrikar travade. Bordet är dukat med Tapio Wirkkalas glas och assietter. I vardagsrummet står stearinljusen i stram givakt i Timo Sarpanevas Festivo-stakar och paret Aaltos tulpanvaser ger stöd åt några torkade fröställningar i ett stramt stilleben.
– Klarglas funkar till allting, det är så lätt att inreda med. Sedan är det något med det här bastanta, grova och assymetriska. Det ska se handgjort ut, säger Andreas.
En del av glasen är arvegods från mormor och farmor, annat är fynd från Tradera eller någon auktionskammare. Och alla är i flitigt bruk.
– Grejer ska användas, inte stå i ett skåp och tittas på. Alla mina glas är vardagsglas, säger Andreas.
Nästan varje vecka tar han en tur på stan till sina favoritloppisar för att fynda ett eller annat, ofta solkigt och sedan länge bortglömt, glasföremål. Numera är det vissa saker han är ute efter men höjdpunkten är, precis som i början av samlandet, att komma hem med pjäsen eller servisdelen, tvätta av den och få glaset att börja gnistra.
– När det sedan kommer i rätt sammanhang – det är då det händer!
Hemkomsten i sig är också viktig.
– Jag har alltid varit hemmakär och trivs bäst höst och vinter, när man kan tända ljus och gå hemma och piffa. Det blir många kvällar med Netflix och mys. Hemma är den tryggaste platsen på jorden, säger Andreas.
Det klassiska landshövdingehuset i stadsdelen Bagargården har varit Andreas fasta punkt i snart femton år. När han köpte lägenheten var vitt & fräscht-trenden allenarådande. Men så ville Andreas inte ha det.
– Det ska vara ombonat. Jag älskar murrigt och brunt, tunga tyger och mörka träslag, framför allt valnöt.
Allt målades om och originalgolven från 1920-talet slipades. Genom att hålla dem och snickerierna ljusa skapas en balans och han kan tillåta sig att frossa i dova färger i resten av inredningen.
Hela Sverige bakar
För något år sedan fick Andreas sällskap i tvåan av Amadeus Dahlgren, som har bidragit till trevnaden med ett gäng gröna växter och en frekvent doft av nybakat. Amadeus var en av deltagarna i TV4:s Hela Sverige bakar häromåret och den smörtunga äppelkaka han sätter på bordet visar att takterna sitter i.
Att det här är manliga domäner märks på det numera gemensamma hemmet, som trots Andreas samlarvurm känns elegant avskalat och genomsyras av en alldeles särskild atmosfär:
– Jag gillar att skapa rum med känsla. Gamla Hitchcockfilmer och serien Mad Men inspirerar mig mycket. Det ska kännas som att stiga in i en ungkarlslya i slutet av 1960-talet eller början av 70-talet, säger han.
String-hyllor är något som återfinns i vartenda rum; i vardagsrummet, i sovrummet, i köket och i hallen. Förutom finsk glaskonst rymmer de böcker och en blandad kompott av tekniska retroprylar. Det är mormors skrivmaskin och morfars filmkamera tillsammans med en hel samling Kodak-kameror. En radioapparat av märket Grundig. En Dialog-telefon med petmoj i gråaste grått.
Sammanhållen färgskala
– Dels gillar jag tekniska grejer, dels är det väldigt fin design. Sedan är det såklart också en flirt med sextiotalet.
Nostalgi i all ära men sakerna måste också placeras i och omgärdas av en miljö som lyfter fram deras unika kvaliteter. Den väl sammanhållna färgskalan i lägenheten är en sådan sak. Hallens väggar i bränd terrakotta övergår i vardagsrummet i en kallare gråton, som i skymningen drar mot beige.
Andreas har börjat studera form och design vid sidan av sitt arbete på ett stort möbelföretag.
– Jag är ju en riktig trygghetsnarkoman, så det satt långt inne. Men Amadeus har sparkat mig i rumpan och det är jätteroligt! Att även få jobba med inredning och design är något jag har velat länge.
Foto: Karin Wildheim
