I lägenheten på Södermalm blandas mönster, färger och former
Det hade varit något av en skräll om en av Sveriges främsta illustratörer och mönstermakare hade bott i en stillsamt inredd lya, med få prylar, färgfattigt och ängsligt. Hemma hos Lotta Kühlhorn, grafisk formgivare som gjort hundratals hyllade bokomslag, och maken Håkan Östlundh, författare, är det kulörglädje, mönster, textil och böcker, böcker, böcker som gäller.
– Jag är väldigt noga med det jag omger mig med. Är något fult i mina ögon så skaver det. Jag måste dricka ur en vacker kopp, säger Lotta samtidigt som hon serverar kaffe i nyköpta danska koppar klädda i rutigt 1950-talsmönster.
– Jag har tänkt mycket på det där med ting och människor. Hur vi säger farväl till personer, vars saker sedan finns kvar. Jag knyter ofta saker till en speciell människa.
Som hennes textilsamling som ryms i ett av alla skåp som finns i den 117 kvm stora fyrarummaren mitt på livliga Södermalm, med Medborgarplatsen runt hörnet. Textilierna har hon ärvt från sin farmor som var textillärare i Berlin, fått från andra släktingar eller köpt på loppis. Det kreativa har alltid funnits med henne.
– Min mamma var bildlärare, min moster keramiker. Det fanns alltid material hemma att arbeta med. Mamma lärde mig rita, jobba i lera, stöpa ljus och duka med mycket textil. Och jag minns hur hon gjorde lampskärmar genom att svetsa mönster i stora plåtburkar.
Lotta Kühlhorn visste redan som 10-åring att hon ville bli arbeta med något visuellt och är utbildad på Konstfack, i grafisk design. Planen var aldrig bokomslag, det bara blev så. ”På den tiden ville alla göra skivomslag, att göra bokomslag var inte alla lika eftertraktat.”
Men så mötte hon sin blivande man Håkan genom en vän. Han frågade om Lotta ville göra omslaget till hans första bok. Det var 1984, och på den vägen är det. Paret har tre vuxna söner som alla har kreativa yrken, en liten gård på södra Gotland och lägenheten tillsammans.
– På den tiden tänkte man inte på säljande bokomslag, de var ganska stillsamma då. Jag fick var punkig, det gillade jag. Och jag upptäckte att jag älskade att läsa, en hel värld öppnade sig. Det tog säkert fem år innan jag hittade min egen stil och uttryckssätt. Jag jobbar mycket på intuition. Det är viktigt att boken känns modern och att den passar i ett hem.
Och familjens alla böcker står verkligen i centrum hemma hos Lotta och Håkan. I matsalen täcks ena väggen av dem. ”Vi har satt hyllorna extra tätt, dels för att vinna plats, men också för att det blir fint när böckerna ’blir som en vägg’. Nu blir det ett mönster, som en trasmatta av böcker”.
Lotta och Håkan har bott i lägenheten i 22 år. Eftersom tre söner har vuxit upp här har rummen haft olika funktioner hela tiden. Nu finns här kök, vardagsrum, gästrum och parets sovrum. Det är högt i tak, lite skevt och skavt, huset är från 1780-tal och plankgolv, tre magnifika kakelugnar, djupa fönsternischer och rejäla lister vittnar om den tiden.
– 1780-tal möter 1980-tal om du kollar på köket. Och jag gillar det! Och läget här mitt på Söder gör att vårt hem är en magnet för barn och barnbarn.
Just köket bjuder på flera, sköna stilkrockar. På ena väggen sitter en 1950-talstapet som Lotta har köpt med sig från en resa till New York, kökssoffan från 1800-talet är arvegods från mammas släkt och klädd i tyg av Stig Lindberg. Jugendlampan är en av Lottas stora favoriter i hemmet. Liksom belysning över. huvudtaget. Här finns designklassiker som Grasshopper av Greta Magnusson Grossman och riktiga pjäser som den i matsalen. ”Jag har verkligen snöat in på lampor.”
Samma sköna mix i hallen: På golvet ett rutigt linoleumgolv, lampor från tidigt 1900-tal i taket och en fantastisk mönstrad tapet i rött, vitt och svart. Men faktum är att det faktiskt bara är en våd som är originaltapet. Resten av väggarna har Lotta målat på fri hand efter mönstret.
– Det tog femton år! Jag passade på att avsluta projektet under coronapandemin och de två nedstängda åren, säger Lotta.
– Jag är mån om mitt hem och mina saker. Och blir lycklig av en gammal tapet!
Fotograf: Johan Sellén
Stylist: Gill Renlund
