Möt konstnären och glasblåsaren Rasmus Nossbring

Elle deco guide: Tidlöst och klassiskt porslin

När Rasmus Nossbring var 15 år ville han inte gå gymnasiet. Så han blundade och pekade i en pärm med olika utbildningar.

– Jag var vad som kallades skoltrött. Det var lite stökigt på olika fronter. Så jag tänkte att jag antingen skulle börja jobba eller hänga i en park. Det var en riktigt dålig inställning, säger Rasmus när vi ses på Galleri Glas bakgård på Östermalm i Stockholm där hans första stora soloutställning gick av stapeln i början av hösten.

Annons

H&M Home släpper samarbete med modehuset Rabanne – här är allt vi vet

Rasmus glaskonst blandar tekniker, formpressade figurer och keramiska dekaler och innehåller mycket symbolik. ”Jag plockar hej vilt. Fåglar, händer, tårar. Delar av målningar … Jag tycker det är kul och tillsammans skapas något nytt.”

”Jag tror att man ser att vart och ett av verken är av min hand. Men de spretar åt olika håll. Jag tycker att det är kul att så många influenser kan få plats under samma träd”, säger Rasmus. Foto: Louise Bahrton

Annons

Humor har alltid varit en del av Rasmus skapande.

Fingret landade på en utbildning som lärling i glasblåseri. Han började på Reijmyre glasbruk utanför hemstaden Norrköping. Året var 2007.

– På den tiden var det en hård och ganska gubbig gammal industrimiljö. Men jag behövde det, att rätta in mig i ledet på något sätt. Jag jobbade där i sju år. Enligt mig är det bästa sättet att lära sig materialet. Glas är så pass svårt att det handlar om antal timmar, det måste nötas in, säger han.

Rasmus Nossbring håller fast i Glasriket Sverige

Vad gjorde att du fastnade för glaset?

Annons

– Jag hade aldrig sett glas innan. Det såg så lätt ut. De bara trollade fram de här glasen. Det var som magi och samtidigt någon form av dans. Och så blev det de här jättefina vinglasen. Det var första gången någonsin som jag kände att ”det här vill jag lära mig”. Egentligen är det fortfarande vad jag håller på med.

Så lyckas du med julgranspyntet – 3 stilar att inspireras av och de snyggaste julkulorna

Att bygga Rasmus skulpturer kan kräva upp till fem personer, som alla har femtio års erfarenhet av glasblåsning. ”Laget måste vara starkt. Det är ett speciellt material”, säger han.

Till slut ”stod han inte ut” och sökte till Konstfack. Från tiden på Reijmyre hade han fascinationen för det skulpterade glaset och inspirerad av den tidigare arbetsplatsen gjorde han en serie frihandsskulpterade gubbar på temat vardagsrutiner och produktionslinjer.

Annons

– De såg kanske mer ut som keramik. Eller plast kanske.

Finns det alltid en tanke bakom ditt arbete?

– Oftast. Det är inte ovanligt att det utgår från text. Jag skriver ner tankar eller snappar upp saker i musik – gammal Thåström eller Alkberg – och gör något som ett svar på det. Processar genom materialet. Jag försöker berätta saker jag inte kan säga med ord. Hur präktigt det än låter. Det blir som ett sätt att tänka och formulera sig.

Var blåser du i dag?

– Jag driver STHLM Glas i Gustavsberg tillsammans med Simon Klenell. Vi har skapat en plattform vi behövde, och tyckte saknades. Det är inte så mycket kvar av ”glasriket” Sverige, men det finns små knoppar.