Så grundades företaget Skogsberg och Smart
Eftersom sommarhuset var byggt i trä och grannhuset hade brunnit ner på några minuter, var Magnus Skogsberg Tear, som älskar ljus och mys, rädd för att tända vanliga ljus i det gamla huset. Ljuslyktan han fick av goda vännen Mimmi Smart blev en räddning som han kände sig trygg med och han trivdes i dess vackra sken.
Startskottet till de bästa produkterna
När han en dag ringde och återigen tackade Mimmi för presenten så sa hon: ”Magnus, den är inte fin. Man kan göra den bättre.” Det blev startskottet på ett gemensamt sökande efter den bästa designen och produktionen. Ett sökande och ett experimenterande som ledde dem till Tjeckien där de i dag producerar ljuslyktor och lampor av munblåst glas vid fem olika glasbruk.
– Där lever tekniker som i dag är bortglömda på andra platser. Vår design föds också till stor del när vi besöker glasbruken och upptäcker de tekniker de är specialister på vid de olika bruken, förklarar Mimmi.
– Vi har kollat på enormt mycket fula saker genom åren, glas är ju ett livsfarligt material – det kan bli hur fult som helst, utbrister Magnus.
Trots allt har de två tillsammans en förmåga att se igenom det ibland fula och i stället intressera sig för tekniken bakom. På den vägen är det att Skogsberg & Smarts tunga, cylinderformade ljuslyktor finns i en mängd olika färger och utföranden. Och experimentlustan har drivit fram andra produkter – som lampor – vilka tillverkas i samma exklusiva munblåsta glas.
Det är ofta en klassisk teknik och/eller look som Mimmi och Magnus går igång på och vill göra något nytt av. Så föddes såväl ljuslyktorna i serien Soda, med bubblor av natriumkarbonat i glaset, som serien Crystal.
– Bara orden ”slipad kristall” framkallar ju gåshud men vi ville ändå ta oss an utmaningen att göra en serie som kändes modern. Det landade i idén med anarkidesign där det i stället för ett symmetriskt mönster ser ut som en kniv skurit kors och tvärs i kristallen, säger Mimmi.
De hade gärna producerat i Sverige men som det ser ut i dag är det för dyrt och en hel del tekniker saknas på glasbruken här. Så är till exempel fallet med det lusterglas, som utmärker Classic-kollektionen, där klarglas handmålas med ett tunt lager pigment i guld, silver, brons eller rosé och sedan bränns.
Just de metallicglänsande, tunga och lyxiga cylinderformade ljuslyktorna har blivit något av företagets signum, och det är först när man känner dess tyngd och kan titta på detaljerna som hantverket bakom riktigt ger sig till känna – den utspädda, tunna hinnan av metallpigment som glimrar vackert, med eller utan ljus inuti, och den eldsvarvade kanten på cylindern som inte slipats ner på konventionellt vis utan som värmts upp, mjukats och formats till för hand enligt 1800-talsteknik. Varje ljuslykta rymmer sin del av svett och omsorg från hantverkarna på glasmästeriet men också en hel del vilda diskussioner, svett och tårar från Mimmi och Magnus.
– Jodå. Jag har nog gråtit på ett av våra glasbruk någon gång när jag inte kände mig förstådd, intygar Magnus.
Som de gamla vänner de är från reklambyråtiden förklarar de att de ”bråkar mycket och har roligt mycket” när de driver företag ihop. De designar allt tillsammans men kompletterar ändå varandra genom att Mimmi har glaskunskapen från kurser i Orrefors och Magnus har produktion och inköp som yrkeserfarenhet. Att ständigt tänka design kan dock resultera i arbetsskador. Magnus kan ibland känna sig ”jagad av sitt behov av estetik” och nyligen kände han sig tvingad att byta ut 20 fönsterglas i sitt gamla sommarhus, ja samma hus där berättelsen startade.
– Jag måste ha munblåst glas i mitt hus, annars blir livet utanför för platt!
Text Sophia Genitz
