Årets bäst klädda man: Ardalan Shekarabi
Motiveringen lyder:
Ledigt men stilsäkert, alltid med en twist. En urban mjukis vars kläder utstrålar en vänlig tillgänglighet som speglar hans ämbete – och som aldrig räds en färgstark fluga. Årets bäst klädda man är Ardalan Shekarabi.
Grattis, hur känns det?
– Det känns väldigt roligt, inte minst att få ett uppmärksammande och ett erkännande för något i en sfär man inte rör sig normalt. Det uppskattar jag verkligen!
Kommer du skryta i riksdagen nu?
– Haha, nja. Generellt är ju visserligen politiker rätt så bra på att skryta, men att göra det lite ödmjukt, i jobbet – att på ett någorlunda ödmjukt sätt framhäva det vi eller vårt parti är bra på. Men mitt sätt att tänka på kläder sker i de stunder jag väljer vad jag har på mig, och med det skickar man ju signaler.
Vad innebär det att vara Sveriges bäst klädda man för dig?
– Att gå sin egen väg, att välja sin egen stil utifrån de värderingar man har och de situationer man är i.
– Jag har en väldigt speciell relation till mode eftersom att jag växte upp i Iran på 80-talet, och spenderade mina första tio år i livet där. Under 80-talet pågick ju en väldigt brutal kulturrevolution så det var stopp på alla gator och det stod moralpoliser som försökte stoppa moderna Iranier från att klä sig modernt.
Berätta!
– Ett av mina första minnen på temat mode är att jag sitter i en bil på väg till en fest tillammans med några släktingar. Min kvinnliga släkting som var väldigt modemedveten och trendig hade ett par snygga, moderna, läderbyxor på sig. Men det var ju förbjudet så när vi blev stoppade av en moralpolis på vägen till festen fick hon göra allt för att dölja sina läderbyxor med sin kappa.
– Att välja läderbyxor eller andra moderna kläder med risken för att bli fängslad, som många iranier gjorde då, var ju ett sätt att manifestera sitt motstånd och ställningstagande. Och det är ju den relationen jag fått till mode: att mode är ett sätt att uttrycka sig och manifestera ställningstaganden.
Vad kunde du själv bära och inte bära under den här tiden?
– Jag var ju ett barn men jag minns första gången jag skulle gå på bio, tillsammans med min bror. När vi är på väg till biografen och skal gå in blir min bror stoppad och får inte gå in i biografen för att han bar kortärmad skjorta. Så vi fick springa till hans vän som bodde i närheten i Teheran och byta om till en långärmad tröja och då fick vi komma in.
Du menar att den typen av händelser har påverkat ditt intresse för mode?
– Ja det har det absolut. Det har gjort att jag ser mode som ett sätt att ta ställning för värderingar. Att jag bär fluga exempelvis, tror jag har med det att göra. När en fundamentalist – som än idag har makten i Iran – ska uttrycka sig nedsättande om liberaler och människor med moderna värderingar använder de sig av begreppet ”fokkoli” vilket i princip innebär ”en man som bär fluga”. Så undermedvetet tror jag att det har funnits med i bilden, det skulle jag tro.
Är det därför du i princip alltid har slips och väldigt sällan syns i fluga?
– Det var inte så att jag gick runt och tänkte på det då, jag har alltid tycket att fluga är mycket snyggare än slips. Men när man tänker tillbaka så är det klart att jag har påverkats i väldigt stor utsträckning värderingsmässigt av mina första tio år i Iran. Det var en så brutal omställning som många människor gjorde motstånd mot – och väldigt mycket av den här omställningen handlade om kläder. Kvinnors klädsel, men också mäns klädsel.
Med tanke på det, hur ser du på mode som klass- och identitetsmarkör?
– Det är intressant det där, mitt parti har ju traditionellt representerat arbetarklass och lägre medelklass. I de samhällsgrupperna finns det verkligen en tro på att i rätt sammanhang ska du klä upp dig. Det här med att försöka klä ner sig, det är ju ett övre medelklass-beteende. En arbetare har kostym på sig när man förväntas ha kostym på sig, det finns liksom inget motstånd mot att klä upp sig. Och det får ju vissa effekter på hur man ser på politiker. Då förväntar man sig att politiker klär sig snyggt och i formella sammanhang utifrån den bild man har av hur en politiker bör vara klädd.
Har ditt intresse för kläder och mode förändrats sedan du blev minister?
– Ja, på så sätt att jag numera normalt klär mig i kostym varje dag, jag varierade mycket mer innan jag blev minister. Men det här är ju liksom vår uniform. Min fru är polis och när hon går in i yrkesrollen så har hon på sig sin uniform och på så sätt manifesteras hennes roll och hennes relation till medborgarna.
På ett sätt är det ju samma, men du har lite mer valmöjlighet.
– Vi politiker har lite större handlingsutrymme, men kostymen är ju ändå den manliga politikerns uniform. Det är liksom sättet att manifestera att ”nu är jag i min yrkesroll, nu är jag i förtroendeuppdraget jag har”
Hur många flugor har du?
– Det är väl kanske 30-40 stycken, något sånt.
Har du en favorit?
– Ja, jag gillar verkligen mörkblå flugor så det har jag ofta. Det kanske inte är den mest spännande modellen men jag trivs med färgen.
Och vilken fluga hänger längst in i garderoben?
– Jag fick faktiskt en fluga i trä av Margot Wallström, som hon hade fått i något internationellt sammanhang. Jag hade tänkt använda den men den kom liksom aldrig till användning så då auktionerade vi ut den i samband med Radiohjälpen, jag tror den drog in typ 20 000 eller något sånt.
Någon annan fluga som ligger och skräpar?
– Jag har många randiga och de använder jag aldrig. Jag trivs bäst med enfärgad eller flugor med rätt diskreta mönster. Oftast har man ju mönster i övriga klädseln.
Hur gör du för att ändå känna omväxling i vad du har på dig?
– Dels varierar jag kulören och stilen på kostymen, variera skor, fluga, de delar som går att påverka. För mig är det viktigt att kunna ha klädsel som funkar i olika miljöer under en och samma dag. Jag bor på landet, barn ska lämnas av, sen kanske jag åker in till riksdagen, och sen är det ett inplanerat besök på en byggarbetsplats på eftermiddagen. Då gäller det att ha kläder som funkar hela dagen och som går att justera.
Kör du ombyten då?
– Nej det hinner jag oftast inte, den tiden finns inte mellan mötena så det gäller att ha kläder som är multifunktionella, till exempel genom att kombinera kostym med skjorta utan fluga eller med en polotröja så att man har en stil som funkar i det formella och det informella samtidigt.
Vilket kostymmärke bär du oftast?
– Filippa K, J Lindeberg och Hugo Boss.
Har du någon favoritkostym?
– Ja faktiskt, en kostym som är från Filippa K från 2014. Jag älskar den! Både tygmaterialet och passformen. Det jag gillar med skandinavisk design är att det är slimmat och minimalistiskt i framtoningen.
Bär du någonsin slips?
– På begravningar och andra miljöer där det förväntas. Det går ju att ha fluga på begravningar också, men det känns mer rätt med slips.
Vem eller vilka tycker du klär sig så bra att de lika gärna hade kunnat vinna det här priset?
– Oj, det finns väldigt många men om jag tänker på politiker tycker jag att Ulf Kristersson är en väldigt välklädd man.
Om vi vidgar spektrat från politiken då?
– Ja, en person som jag verkligen tycker har en egen stil och har gjort det väldigt tydligt att han väljer en egen väg är ju Zlatan Ibrahimovic. Det pratas inte så ofta om hans klädval men han stil känns väldigt medveten.
Hur är du klädd hemma?
– Jag tar av mig kostymen samma sekund som jag kommer hem.
Det första du gör när du kommer hem är att hoppa ner i ett par mjukisar?
– Inte mjukisar, det gillar jag inte, men jeans eller lite mer avslappnade byxor. Och en tröja. Men jag går aldrig i skjorta eller kostym hemma.
Vilket är ditt favoritplagg?
– Jag tycker om skjortor, och är ganska förtjust i den jag har på mig nu (ljust blå, reds. anm.).
Vad skulle du aldrig sätta på dig? Är det mjukisbyxorna?
– Nej, jag gillar inte mjukisbyxor, så det är väl det då.
Hatt då?
– Nej hatt har jag nog aldrig haft. Eller jag hade hatt när jag var barn dock, konstigt nog.
Men det var ju inte ditt val, det var föräldrarna som tyckte du såg gullig ut.
– Haha, ja det måste ha varit föräldrarna.
Vad är det värsta du har satt på dig?
(Pressekreteraren tipsar om en händelse som hon påminner honom om som ”det där när du inte visste…med Göran Persson”)
– Ja just det, jag skulle var med hos det verkställande utskottet (VU) med Socialdemokraterna för länge sen, precis när jag blivit ordförande för SSU. Så jag frågade min företrädare och nuvarande kollega, Mikael Damberg, ”vad ska man ha på sig då?”, man var ju lite rädd för Göran Persson och att man skulle på VU-möte och så, det var lite nervöst. Så han såg väl sin chans att jävlas lite och svarade att jag behövde vara formell och att det var väldigt viktigt att jag hade på mig kostym och slips. Och så kom jag in i rummet där de satt och alla var ju otroligt avslappnade och vanligt klädda. Om jag minns rätt hade jag till och med väst på mig.
– En annan rolig grej är att man märker att man verkligen påverkar sina barn, för när de får följa med till jobbet tar de alltid på sig kostym, för de kallar kostym för ”jobbarkläder”. Det är ju lite provocerande för min fru som har ett jobb med riktiga jobbarkläder.
Till sist: Alice Bah Kuhnke blev utsedd till Sveriges bäst klädda kvinna. Rättvist?
– Ja, hon är väldigt välklädd och har hittat sin egen stil. Och framför allt det jag tänker på när jag ser Alice i jobbet är att det är en väldigt modig människa, och det märks i hennes professionella roll, det märks i valet av kläder – hon struntar fullständigt i vad som förväntas utan hon har sin egen stil och hon följer den. Jag uppskattar det hos människor.
Alla vinnare på ELLE-galan 2018 hittar du här!
ELLE-galans jury:
Cia Jansson, chefredaktör ELLE och juryns ordförande
Nina Oja, art director ELLE
Daniel Lindström, modechef Café
Peter Andersson, visningsproducent PAPA Studios
Susanna Strömquist, modejournalist
Susanne Ljung, redaktör Stil i P1
Camilla Åkrans, fotograf
Robert Rydberg, stylist
Ann-Sofia Johansson, creative advisor H&M
Michael Schragger, vd The Sustainable Fashion Academy
Marina Kereklidou, creative director Synsam