ELLE träffade Audrey Tatou

Audrey Tautou sitter mitt emot mig i en lyxsvit på hotell Bristol i Paris. Hon är klädd i svarta långbyxor och en slängig tunn blus från Marni. Håret är lockigt och de stora bruna ögonen tittar oavbrutet rakt på mig, tills jag tittar bort.

– Jag spelar alltid starka karaktärer, förklarar hon.

– Jag tror att det beror på att jag är en stark person. Jag vill spela människor som jag kan känna igen mig i.

Skådespelerskan gör en paus, släpper mig med blicken och tittar ut genom fönstret. Det slår mig att hon är ännu vackrare så här på nära håll. Och hon är nästan läskigt lik Coco Chanel. Det är inte så konstigt att jag tänker den tanken. I bioaktuella Coco – livet före Chanel spelar Audrey Tautou den berömda modeskaparen. Det är en roll hon identifierar sig mycket med.

– Chanel är en personlighet som jag har beundrat i flera år, säger hon.

– När jag läste manuset visste jag direkt att jag ville göra rollen.

Filmen bygger på en biografi av Edmonde Charles-Roux och handlar om Chanels ungdom. Till inspelningen satte filmteamet upp en temporär modeateljé – 500 hattar (Chanel började sin karriär med att designa hattar), kostymer, klänningar och smycken skapades unikt för filmen. Till slutscenen, som spelades in på Chanels huvudkontor på rue Cambon i Paris, fick man tillgång till Chanels arkiv med äkta haute couture från olika epoker i Chanels historia.

– Slutscenen var läskig! utbrister Tautou.

– Vi hade bara en dag på oss att filma och jag bar madame Chanels gamla kläder, i hennes ateljé. Det kändes som om hon satt bakom min rygg och övervakade mig.

Audrey Tautou är minst sagt Chanels nya älskling. Förutom långfilmen är hon också ansikte för parfymen Chanel no 5 som fyllde 88 år den 5 maj i år. Det firades med kortfilmen Train de nuit med den franska modellen Travis Davenport och Audrey i huvudrollerna. Regissören var Jean-Pierre Jeunet, som även regisserat Tautou i filmen Amélie från Montmartre och En långvarig förlovning.

Hur mycket av din egen garderob består av Chanelplagg?

– Ganska stor del … säger hon med ett skratt.

– Jag har tweedjackor, klänningar, byxor och skor. Självklart har det blivit mer kläder i och med mina samarbeten. Men precis som Chanel föredrar jag enkla och bekväma kläder. Den lilla svarta har alltid varit en ­favorit för mig.

Vad finns det för likheter mellan dig och Coco Chanel?

– Vi kommer båda från enkla förhållanden i franska småstäder. Sedan har vi stark integritet och stort frihetsbehov. Men vi är inte lika på alla punkter. Chanel hade en svår uppväxt och bar på mycket sorg. Jag har alltid känt mig älskad av min familj.

Audrey Tautou växte upp i Beaumont. Hennes pappa var tandläkare och mamman lärare så skådespelaryrket var inte ett självklart val. När Audrey var liten drömde hon om att specialisera sig på apor.

– Jag älskar djur. Apor är lite knasiga och liknar oss. Jag tyckte att deras historia och natur kändes spännande.

I tonåren började Audrey Tautou intressera sig för teater och framför allt komedi. Hon flyttade till Paris och studerade skådespeleri på den berömda skolan Cours Florent. Genombrottet kom 2001 med filmen Amélie från Montmartre där Audrey spelar en blyg servitris som beslutar sig för att anonymt försöka förändra människors liv, en film som blev en stor succé över hela världen.

– Amélie kommer att följa mig hela livet. Hennes ­underbara och omtänksamma sätt att se på människor påverkar mig fortfarande, berättar Audrey.

Efter Amélie från Montmartre har Audrey Tautou varit flitigt anlitad i såväl franska som internationella filmproduktioner, bland annat Dirty pretty things 2002 och Da Vinci-koden 2006. Att hantera kändisskapet har dock inte alltid varit lätt för skådespelerskan. All uppmärksamhet fick henne att bestämma sig för att göra ett uppehåll från filmvärlden. Audrey reste till Indonesien för att arbeta på ett reservat för apor.

– Jag kände att jag behövde en paus, förklarar hon.

– Kändisskap i Frankrike kan bli så extremt, folk stirrar på en som om … ja, som om man vore en apa!
Hur hanterar du kändisskap nu?

– Det kan vara isolerande.

Under intervjun skiftar Audrey Tautous ansiktsuttryck. Stundtals är det öppet, stundtals sluter hon sig och ser allvarlig ut. Jag får en känsla av att hon har varit med om ett och annat.

– Jag har lärt mig att värna om mitt privatliv. Jag släpper inte in vem som helst.

Jag har stött på den svåra sidan av Audrey Tautou. Hon är expert på att vara tillgänglig men samtidigt privat. När jag frågar om hur hon har det med kärleken och om det är sant som det ryktas att hon har en ­romans med Benoît Poelvoorde som spelar hennes älskare i Coco – livet före Chanel blir svaret kort.

– Han är fantastisk.

Slut på diskussionen.

Ett annat av Audrey Tautous karaktärsdrag är hennes ­humor. Audrey skrattar. Hon har ett skratt som lätt smittar. Jag kommer på mig själv med att sitta och småfnissa flera gånger under vårt samtal. När det är dags att avsluta känns det nästan lite snopet. Jag vill hålla henne kvar, jag vill prata mer! Just när jag känner det reser hon sig och tar mig i handen. Hon hejdar sig, ler finurligt och frågar som i förbigående:

– Får jag ta ett kort på dig innan du går?

Då ser jag den lilla kameran som hänger i en rem över hennes axel. Jag nickar och försöker le ett så spontant leende jag kan – jag blir trots allt fotograferad av Audrey Tautou! Klick-klick. Audrey drar kortet ur polaroidkameran och fläktar det i luften några sekunder. Sedan bugar hon sig lätt, vänder sig om och försvinner bort.

Av Ida Pyk Foto: Benoît Peverelli