"Semesterflirten som förändrade mitt liv"
Semesterförälskelse – det finns något oemotståndligt i själva ordet. Man träffas, man är ledig och sitt bästa jag med sinnena på vid gavel och en stor lust på nya intryck. Ibland leder det till något större…
Marie-Louise Marc berättar om ett eget minne av en semesterflirt – och sedan berättar tre andra personer om semesterflirtarna som förändrade deras liv.
Av Marie-Louise Marc Foto All Over Press
Mer läsning om relationer från Elle.se:
Därför attraheras du av ”fel” person >
10 tips för dig som dejtar en stressad person >
Det var verkligen inte planerat. Men inte desto mindre välkommet – en fling med reseledaren på Gran Canaria. Jag hade bestämt mig för att våga stanna kvar själv en vecka sedan min kompis åkt hem eftersom jag hade två veckors semester att ta ut.
I samma stund som hon for kände jag mig fruktansvärt ensam. Dagarna på stranden var inget problem, men hur skulle jag uthärda kvällarna? Äta ensam, gå ut ensam … Hur hade jag tänkt egentligen?
Gick till kvartersstället där reseledarna brukade underhålla turisterna med sangría, Guantanamera och När vi två blir en i en Vingklippt mix. Den där Richard var verkligen en publikattraktion med sin gitarr och sina tajta jeans. Att han gick under artistnamnet Richard Lejonhjärta såg jag mellan fingrarna med. Vi hade pratat lite under första veckan, nu utsåg han sig till min personliga semesterguide och ställde sig till mitt förfogande i stort som smått.
Richard var frånskild och en fri själ. Jag var 21 och charmad. Vet inte hur han lyckades spränga in mig i sitt späckade schema med grisfester och utflykter, men vi sågs flitigt den där veckan och min ensamhet förbyttes till romans. Gentlemannamässigt hämtade han mig på hotellet och tog mig till små restauranger och ställen som jag aldrig tagit mig till på egen hand. Skuttade fram som två bergsgetter, hand i hand, i den knotiga terrängen bortanför turiststråken. Och min tvårumslägenhet kändes plötsligt inte så ödslig om natten.
Avskedskyssen på den dammiga uppfarten till lägenhetshotellet var diskret, och jag var helt införstådd med att vi inte skulle ses mer.
En tid efteråt fick jag det härligaste, roligaste och mest bekräftande kärleksbrev jag någonsin hållit i mina händer. Det värmde lika skönt som solen i Playa del Ingles. Han skulle komma hem några veckor senare, kanske kunde vi ses? Själv var jag på språng och lade brevet i en låda.
Jag hittade det flera år senare i samband med en flytt. Bläcket var en aning blekt. Men inte innehållet. Jag läste, förflyttades tillbaka i tid och rum. Kunde återkalla pirret, värmen och det han gett mig i form av charterromantik. Det var med en bitterljuv känsla jag vek ihop brevet och trädde minnet som en skimrande pärla på ett halsband i mitt hjärta. Där finns det ännu kvar.
Här är tre andra gripande berättelser om semesterflirtar som förändrat livet för de här personerna:
Jesper & Lisa: ”Direkt när jag såg henne på flygplatsen visste jag.”
Playa del Ingles är rena plantskolan för semesterflirtar. För sju år sedan for Jesper Ebenman, 31, dit med sina två bästa vänner. De skulle ha en kul och avkopplande grabbresa. Fira nyår långt borta från vintern i Mjölby.
– Jag hade inte en tanke på att träffa den stora kärleken, säger han.
Det hade inte Lisa Stenström, 27, heller. Hon hade åkt till Playa del Ingles direkt efter studenten och stannat kvar för att jobba på restaurang. Pröva vingarna. Leva livet. Nyårsafton var hon ledig och begav sig till ”gropen”, partykvarteren där barerna och diskoteken ligger vägg i vägg.
Någon timme före tolvslaget fick hon syn på en mörk, snygg kille i myllret av festande människor. Han tittade tillbaka, förtrollad av hennes vackra blå ögon som gick rakt igenom discovimlet. Ingen kom sig för att ta kontakt. Till sist vågade sig Lisa fram med sin kamera och bad honom ta ett kort på henne och hennes kompisar. Isen var bruten.
Jesper följde med Lisa hem till rummet hon delade med en annan säsongsarbetare. Dagen därpå tillbringade de uppe på soltaket där de låg tätt intill varandra och pratade om livet tills det blev skymning.
– Jag hade aldrig träffat en kille som hade en sådan kontakt med sina egna känslor, säger Lisa.
Veckan fortsatte i samma omtumlande anda. Och när Jesper klev på transferbussen till flygplatsen var han knäckt.
– Jag kände en sådan tomhet efter Lisa. Jag ville bara tillbaka.
Efter två månaders brevskrivande och telefonsamtal på knastrig linje bokade han en ny resa. Längtan och spänningen var olidlig. Hur skulle det kännas när de sågs igen?
– Direkt när jag såg henne på flygplatsen visste jag. Hennes blick sa allt. Det kändes helt rätt.
Lisa beskriver den påföljande veckan som den mest romantiska i hennes liv. Den slutade med att hon bokade en restplats på Jespers flyg hem. Väl hemma i Sverige ringde hon sina föräldrar i Kalmar och förklarade läget och flyttade direkt hem till Jesper i Mjölby.
I dag, sju år senare, sitter de intill varandra på Östermalmskaféet Baresso och försöker summera: de har flyttat till Stockholm, pluggat vidare, han jobbar som personlig tränare på World class på Värmdö, hon som bokningsagent på hotell Scandic hotels. De har rest, upplevt äventyr; dansat vals på glaciären i Nya Zeeland, hoppat fallskärm och tandem-bungy i Australien – och förlovat sig i Surfers paradise. Och de har precis köpt en trea i Solna. Lisa säger att Jesper skämmer bort henne med romantik, det är gulliga frukostlappar i kylskåpet, trerätters-middagar, fina presenter av ingen särskild anledning …
– En dag när jag kom hem från jobbet var det tända ljus överallt och rosblad utströdda på golvet ända in i sovrummet.
– Du är inte så dålig på uppvaktning du heller, säger Jesper och påminner om resan till Kap Verde helt nyligen. Dagen före alla hjärtans dag fick jag ett paket. Först fattade jag ingenting när jag öppnade. Det var en liten napp med ett kort där det stod ”I love you Daddy”.
Det strålar om Jesper när han tittar på Lisa som ler lite generat.
– Ja, jag kunde inte komma på nåt bättre sätt att berätta att vi väntar barn till hösten, säger hon.
Bröllop har de pratat om, men inte kommit till skott än. De leker med olika idéer.
– Tänk om vi kunde gifta oss på Playa del Ingles där allt började.
Helena: ”Jag och min syster blev kära i var sin cypriot.”
ör Helena Göing från Falun började allt med en sista minuten till Cypern. Resmålet var en slump. 22-åriga Helena och hennes två år äldre syster Birgitta visste knappt var Ayia Napa låg, men det klingade exotiskt i de sol- och badtörstande svenskornas öron.
Redan första dagen träffade Birgitta cypriotiske Pavlos som bjöd med de båda systrarna på disco samma kväll.
– Syrran blev tokkär och Pavlos flyttade in hos oss resten av veckan, berättar Helena och skrattar.
Det kunde ha slutat som en semesterflirt med tårar på flygplatsen och tomma löften om att snart ses igen, men storasyster Birgitta bestämde sig för att ta sitt öde i egna händer, hon sa upp sig från jobbet som mentalskötare och flyttade ner till Cypern, hem till Pavlos och började jobba på hans restaurang i Ayia Napa.
Kvar i Sverige var Helena som åkte ner och hälsade på sin syster så ofta hon kunde. Tredje resan mötte hon George, på stranden i baren, en brunögd, mörklockig cypriot, uppväxt i London – och därtill syssling till Pavlos. Han var tio år äldre än Helena, jobbade som skådespelare – hon hade till och med sett honom i tv-serien Magistern från 70-talet.
– Han var otroligt snygg, jag föll pladask. Han var artig och uppvaktande på ett annat sätt än jag var van vid från svenska killar. Och i och med att han var uppväxt i London hade vi samma västerländska värderingar. Annars kanske jag hade varit mer avvaktande.
Nu inleddes en sju år lång kärlekshistoria som utspelade sig i tre olika länder. George kom till Sverige och hälsade på och Helena och han bestämde sig först för att bosätta sig i England. De kollade på ett kafé i Brighton, men George ville återknyta till sina rötter på Cypern och till sist hittade han en perfekt lokal för ett glasskafé i Ayia Napa.
– Jag packade två stora väskor och skickade resten av bohaget med båt. Det var lite pirrigt, säger hon och ler. Men jag hade ordnat en backup, tagit tjänstledigt från jobbet i Göteborg och hyrt ut lägenheten ifall det skulle gå snett där nere. Vid det laget var syrran gravid och hon och Pavlos var på väg att flytta hem till Sverige.
I soliga Ayia Napa odlade Helena och George kärleken och serverade skandinavisk glass och hemgjorda våfflor med samma entusiasm.
– Det var en otroligt rolig tid, säger hon. Vi jobbade från tio på morgonen till ett på natten sju dagar i veckan. Det var en stor frihetskänsla att driva eget och under siestan hängde vi på stranden och solade och spelade kort och yatzy med turisterna. Många kom tillbaka säsong efter säsong.
År 1985 gifte de sig borgerligt i London. Vintermånaderna vistades de ömsom i England hos hans släkt, ömsom i Sverige hos hennes.
Det var när lilla Stephie föddes fyra år senare som förändringen smög sig på. De hade flyttat till Protaras söder om Famagusta, och Helena var hemma om dagarna medan George jobbade.
– Jag kände mig isolerad och började längta hem. Jag längtade efter min släkt och min syster som hade fått barn med Pavlos. Det var som om banden till Sverige förstärktes genom Stephie. Hemlängtan blev så stark att den inte gick att stoppa, men George ville absolut vara kvar på Cypern. Vi kunde inte enas och till sist tog jag Stephie och for hem. Jag visste att jag inte skulle komma tillbaka.
Helena tittar ner i bordet. Bredvid henne sitter Stephie, 22, mörklockig, söt och med ett stort varmt leende när hon hör sin mamma berätta.
– Jag tycker jag har fått det bästa av tre världar, tre kulturer, säger
Stephie. Jag har jättebra kontakt med pappa och hela hans stora släkt och har tillbringat varannan jul i London med honom och en stor del av sommarloven i Ayia Napa. Alla mina cypriotiska släktingar är otroligt välkomnande och generösa. Mina kompisar är avundsjuka och säger att jag har det som i Tzatziki.
Helena berättar att det sved när hon skickade i väg Stephie själv första gången på flyget till sin pappa när hon var bara tre år, i dag vet hon att det var rätt och är glad att kontakten är så bra mellan dem alla tre. Och Stephie, som pluggar till engelsklärare, kan tänka sig att jobba på Cypern en period i framtiden. För att återknyta till sina rötter. Redan i höst ska hon vara brudtärna när hennes pappas guddotter gifter sig i London – precis som Helena och George en gång, fast större.
– Det blir som Mitt stora feta grekiska bröllop, tindrar hon, stolt över att vara utvald i tre kulturer – tack vare en semesterflirt på 80-talet.
Ingrid & Björn: ”Efter någon vecka frågade jag om han ville ha barn.”
Åre var det skidåkning som gällde från morgon till kväll när Björn Thorngren och hans kompis for dit strax före påsken 2005. Faktum var att de varje eftermiddag sa att ”i kväll ska vi väl ändå gå ut” – de var ju ändå två singelkillar i sina bästa år – och sedan slutade det med att de somnade i var sin soffhörna när de ätit. Tills sista kvällen då de äntligen kom i väg till Country club vid Åre torg. I kön utanför kom Björn i samspråk med en kompis till Ingrid som själv hamnat först i kön. Lite nyfiket spanade hon bakåt i kön och väl inne på stället frågade hon sin kompis om det var okej att hon ”tog över” den där Björn. Inga problem.
Björn hade även han noterat Ingrids uppenbarelse.
– Jag tyckte hon såg snorkig ut. Det var lite Stureplanstjej över henne och det var inte intressant för mig efter alla år av för mycket fest och uteliv just på Stureplan. Jag var ute efter kvalitet, en självständig kvinna som kunde stå på egna ben både mentalt och ekonomiskt.
Ingrid lyssnar och ler. Hon å sin sida var intresserad av att träffa en stabil man som ville bygga ett liv tillsammans och, inte minst, skaffa barn. Den biologiska klockan tickade påtagligt.
– Jag var 38 och trött på alla relationer som saknade djup och inte ledde någonstans. Alla dessa alfahannar med stora egon – det var inte vad jag ville ha. Jag hade haft tid på mig att komma fram till vad jag faktiskt ville ha och hade till och med gjort en kravspecifikation; på den stod en snäll man med drivkraft och egen vilja.
Efter någon drink eller två hamnade de intill varandra och började prata. Björn hade sneglat på Ingrid i smyg och konstaterat att hon var otroligt snygg när hon slappnade av och inte var medveten om att hon var iakttagen. Attraktionen var ett faktum.
– Pratet flöt på bra och det jag först föll för hos Björn var att han är så lätt till sinnet, en behaglig person och att det är roligt att vara med honom.
Kvällen slutade med en puss på Åre torg och Björns trevare om en kopp te avslogs bestämt. Men eftersom Björn skulle åka hem efter-middagen därpå medan Ingrid och hennes tjejgäng skulle stanna ytterligare några dagar blev det bråttom att få till det. Han lyckades få tag på henne tidigt dagen efter och de tog en lunch mellan åken.
Därefter gick det undan. På alla plan. Tillbaka i Stockholm sågs de direkt när Ingrid kom hem och det hade inte gått mer än någon vecka innan hon ställde den avgörande frågan: ”Vill du ha barn?” Varpå Björn svarade: ”Har du bråttom?” Ingrid svarade sanningsenligt: ”Nej, men jag behöver veta så jag vet om det är någon idé att fortsätta träffas.”
Björn, som var 34 och aldrig hade bott ihop tidigare, hade inte precis detaljplanerat saken, men tyckte det var rimligt, för att inte säga härligt. Äntligen en kvinna som visste vad hon ville och inte var rädd för att uttrycka det.
– Det märktes att hon, precis som jag, hade jobbat med sig själv och vågade visa sig som hon var. Det gillade jag.
I september samma år köpte de hus i Bromma, ett halvår senare förlovade de sig i Paris. Året därpå blev de gravida och när lilla Saga var ett halvår gifte de sig, ett underbart sensommarbröllop i Medevi Brunn.
En semesterflirt med konsekvenser i expressfart kan man säga. Och det var bara början. Ingrid och Björn ser sitt förhållande som ett gemensamt projekt och i det ingår välbefinnande från ett högre
perspektiv. Båda är intresserade av personlig utveckling och inspirerade varandra att byta karriär. Björn, som tidigare haft en framgångsrik budfirma, gick under sin pappaledighet och utbildade sig till massör. Samma höst sa Ingrid upp sig från ett välbetalt jobb som utbildningschef för att starta eget. Hon hade gått på Humanova och utbildat sig till samtalsterapeut på kvällstid och ville satsa på ett helhetskoncept med både coachning, samtalslterapi och frigörande dans. Framtidsplanen är att köra gemensam verksamhet för kropp och själ.
De framstår som AB Familjelycka och de får allt att låta självklart och enkelt.
– Egentligen är vi olika, Björn är bohemisk och jag är ordningsam, men i grunden vill vi samma sak. Att det gick så snabbt för oss från det vi träffades beror väl på, förutom åldern, att vi båda var redo och ville satsa på det här, på oss och barn och ett liv tillsammans. Vi har peppat varandra till att leva det liv vi längtat efter.
Nu har de precis firat sjuårsjubileum. I Åre förstås. Med dottern Saga. Och intensiv skidåkning. Men ingen hade något sug efter att gå på Country club den här gången.
ist men inte minst kan jag inte låta bli att tänka på Helny med hennes reslust och aptit på livet. Paris hade länge stått på önskelistan, nu skulle det äntligen bli verklighet, en semestervecka med bästa väninnan.
Det är vår och popplarna grönskar längs Champs- Élysées. Gatubelysningen blinkar förföriskt och 50-talsklackarna smattrar mot trottoaren när hon och Britt går på nattklubb i Maraiskvarteren. De ställer sig i baren och beställer in var sitt glas vitt. Slanka och välondulerade står de där och småpratar och ser sig omkring. Ett par amerikanska unga män närmar sig, de har stått en bit bort och -spanat in de stiliga svenskorna. Nu vågar de sig fram. Börjar konversera lite trevande. Amerikanerna är på rundresa i -Europa, visar det sig, och har hittills betat av Rom, Amsterdam och Sevilla. Stockholm finns inte med i resplanen men blir plötsligt högintressant, särskilt för den ene av dem, Herbert. Han blir hänförd av Helny. Hon blir smickrad. Uppvaktande amerikaner har inte varit överrepresenterade under hennes uppväxt i Jämtland. Nu är hon 26, i romantikens huvudstad och röker världsvant Pacific. Kvällen slutar med att de byter adress och telefonnummer.
Två veckor senare kommer han till Stockholm. Herbert är grundlig i sin uppvaktning, han får träffa Helnys föräldrar. Han friar. Förälskelsen spirar och Helny känner att livet, världen och kärleken ligger för hennes fötter. Tre månader senare säger hon upp sig från lärartjänsten i Djursholms samskola, packar Amerikakofferten och drar i väg på sitt livs äventyr.
I New York går Helny och Herbert på utomhuskonsert i Central Park och lyssnar på Ella Fitzgerald. De gifter sig borgerligt, hon i en grå skräddarsydd dräkt, han i grå kostym och smal slips. Elvis dånar på radiokanalerna och de gula taxibilarna skapar trafikkaos då som nu.
Att äventyret slutar med skilsmässa och en enkel biljett tillbaka till Sverige med en bebis i magen är en annan historia. Resultatet blev i alla fall en dotter. Som sitter och skriver slutklämmen på den här artikeln. Så här i retrospektiv vill jag framföra en hyllning till mamma för att hon hade modet att följa sitt hjärta. Utan det modet hade livet inte varit vad det är, i alla fall för mig.
Mer om relationer från ELLE:
10 vanor du bara ser hos riktigt lyckliga par >
12 saker att göra på dejten – och alla är helt gratis >
Krönika: ”Så vet du när du har hittat den rätte” >
9 dejtingtips av Amy Schumer >
Därför blir du attraherad av ”fel” person >
