Naturnära sekelskifteslägenhet i Malmö
I lägenheten från 1904 är det högt i tak, ljuset flödar in, på väggen hänger cyklar och Farfar gläfser och hoppar. Här mitt i Malmö bor Sophie och Gustaf Wiking. Och cocker spanieln Farfar, 3 år.
– Det påminde mig om Köpenhamn och min gamla lägenhet på Vesterbro, säger Sophie, och beskriver intrycket hon fick när hon kom in i bostaden första gången. Jag vet direkt vad jag tycker när jag kommer in i en lägenhet. Jag går på känsla, inte på om det är praktiskt. När vi flyttade hit bytte vi från 95 till 53 kvadrat. Men känslan jag fick var: här ska vi bo!
Den där känslan som Sophie talar om handlar bland annat om rymd, takhöjd och att det finns två ingångar; huvudingång och kökstrappa. Lägenheten är genomgående med ljus från två håll trots att det bara finns två rum. Ett sovrum och så ett rum till allt annat. Vardagsrum, kök och cyklar, allt-i-ett. Och det funkar!
En tidigare ägare har tagit ner väggen mellan kök och vardagsrum, men det är Sophie och Gustaf som fixat till den snygga och smarta lösningen med en lång bänk längs hela fönsterväggen som inkluderar allt.
– Jag hade en idé om att ha skåpsluckorna i brun plåt, men insåg att det skulle bli både för tungt och för dyrt. Så lösningen blev att måla träluckorna med en oxideringsfärg som får dem att bli så här lite mörkt bronsfärgade.
– Jag gillar att bo litet. Det är lite som att komma in i en famn. Förr hade jag mycket saker överallt. Men ju mer jag jobbar och ju mer stressigt det är, desto mer behöver jag space och luft omkring mig.
Därför valde Sophie och Gustaf att behålla väggarna vita. Men för att det inte ska kännas kallt och kalt har de mycket saker i trä.
– Jag älskar trä, det ger så mycket värme till ett rum, på ett naturligt sätt, och jag gillar grejer med patina. Det låter klyschigt, men det är som att gamla saker har mer själ. Det är ofta lite roligare grejer, mer originella. Det är liksom något annat med hantverket.
Och det är sant, Sophie omger sig med originella saker. Till exempel snickarbänken som står i vardagsrummet. Hopbyggd med en hemmagjord hylla för böcker och LP-skivor.
– Snickarbänken stod i mina föräldrars sommarhus. De skulle slänga den, jag kände att jag måste ha den.
Eller den lurviga saken, som hon själv kallar konstverket som hänger över soffan. Konstverket är gjort av schweizisk alpget, och hon har köpt det av konstnären själv i Berlin för några år sedan. Men det är filmaffischen för Fellinis Roma som är hennes käraste ägodel.
Annan konst på väggarna har hon hittat på gatan, som affischen med Nils Frahm.
– Jag behöver ha det lugnt runt omkring mig. Och det blir så automatiskt. Jag väljer färger som nästan smälter ihop. Det är inte riktigt medvetet, men det känns behagligt så.
Sophie driver en av Malmös allra bästa blomsterbutiker, Florista. Den ligger mittemellan två antikaffärer, på Kärleksgatan.
– Det är liksom väldigt lätt att bara plocka upp något från de där antikaffärerna på vägen hem. Ibland ställer de medvetet ut saker som de vet att jag skulle tycka om. Till exempel den där pallen med sammetsklädsel, den blev jag bara kär i. Och soffbordet med rökfärgat glas, men det behövde vi faktiskt.
Vi sätter oss på varsin rund pall vid det runda köksbordet. Bordet är köpt på auktion.
– Det blir en bra kontrast mot allt som är kantigt. Det är mycket raka linjer här, vackra linjer. Vi bytte ut stolarna vi hade mot pallar, det blir luftigare så och släpper in ljuset från de höga fönstren genom hela rummet.
– Egentligen gillar jag inte rött, fortsätter Sophie. Men de röda lamporna över köksbänken köpte vi av de förra ägarna. De kommer från en fiskmarknad i Shanghai, så vi kände att de måste få hänga kvar.
De enda blommor som finns i Sophies och Gustafs hem är en enorm bukett med torkade blommor i sovrummet.
– Jag tog med den hem från en workshop jag höll i Berlin förra våren, berättar Sophie. Buketten har fyllts på över tid, det är nu en samling av allt möjligt. Det är roligt med den nya torkade trenden. Ett sånt arrangemang blir mer en pjäs, som en skulptur eller tavla. Den bara står där.
– Tidigare hade jag plantor över allt, det var som en djungel här hemma. Men det blev så stressande. De behöver vattnas, planteras om, flyttas runt. Så jag gav bort allihop.
Sophie har en bakgrund som biodynamisk trädgårdsmästare, sedan grafisk formgivare, och därefter en floristutbildning. Blomsterbutiken Florista driver hon med mottot är att det ska vara så naturligt som möjligt. Okonstlat.
– Det ska helst kännas som att man plockat blommorna på en äng. Gärna vilt, luftigt och spretigt. Jag vill låta det enkla tala för sig själv. Nästan alla får en nostalgikänsla av blommor som det känns som att man plockat själv. Det ger positiva minnen.
– Det är fantastiskt att få arbeta med det man älskar, jag blir så glad av att få jobba med det jag gör, avslutar Sophie.
Av: Alexandra Papini
Text: Ida Magntorn
Foto: Andrea Papini
Se alla bilder och läs mer om inredningen i bildspelet här!
LÄS MER:
