Efter pt:n och terapeuten – nu ska vi ha en coach (inom allt)
Av Lara Craik Illustration Boris Peianov
Det fanns en tid när personliga problem var något man tog med bästisen. Eller, om man hade tillräckligt med pengar, terapeuten. Jag ville väldigt gärna ha en terapeut, det lät så tjusigt. ”Jag har tid hos min terapeut”, skulle jag säga och svepa ut från kontoret mot min fantasisession med doktor Melfi. För er som inte har sett Sopranos kan jag meddela att doktor Melfi är den ultimata terapeuten. Till henne kan man säga precis vad som helst. Mördat någon på lunchrasten? Inga problem.
Oavsett om man råkar vara mordiskt lagd eller ha hormonrubbningar, så finns det i dag en terapeut för precis alla samtidsåkommor vi kan tänkas lida av. Och med den enorma press vi har på oss att leva det perfekta livet (tack för det, Instagram), så är det inte konstigt att det dyker upp fler och fler livscoacher som vill hjälpa oss att nå våra mål. Själva termen ”livscoach” är givetvis av det bredare slaget – och bredare blir den. Alla känner till personliga tränare, nutritionister, stylister, investeringsrådgivare och healers. Men ”cybernetisk transpositionscoach”? Inte? En sådan kan tydligen ”eliminera de blockeringar som håller oss tillbaka”. Fast det står inget om huruvida de kan fixa ytterligare 100 likes.
Personligen skulle jag klassa mig själv som ”lycklig, men kunde vara lyckligare”. Min mage är lite för uppsvälld. Jag läser för mycket skräplitteratur. Behöver jag en livscoach? Vem fasen gör inte det? I jakten på den djupa och sanna lyckan är jag villig att ge vad som helst en chans. I synnerhet om det låter lite knasigt.
* * *
TARMCOACHEN
Jag sitter på en restaurang och en total främling har just talat om för mig vad jag ska beställa.
– Jo, orsaken till att jag beställde quinoasallad med sötpotatisklyftor och broccoli är att vi får fibrer från fröna, kostfibrer från grönsakerna, protein från quinoan och probiotika från yoghurtdressingen, förklarar Karen O’Donoghue. Som grundare av The Happy Tummy Co har hon en tydlig mission: att befria världen från IBS (överkänslig tarm). Det kostar lite drygt 1 000 kronor att få en genomgång av diet, matvanor och kylskåpsinnehåll samt förslag på kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Att O’Donoghue hoppas bota IBS med precis det som många av hennes klienter betraktar som sin huvudfiende – bröd – låter befängt, tills man faktiskt träffar henne.
– Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med fibrer, fortsätter hon.
Hennes chia- och tefflimpa togs fram för att ge tarmen den perfekta blandningen av vattenlösliga och olösliga fibrer. Själva mirakelingrediensen är teff, ett glutenfritt sädesslag från Etiopien som är rikt på protein, kalcium och järn. De redan frälsta hävdar också att teff stimulerar matsmältningen, stärker skelettet samt är hormonbalanserande.
Visst, lunchen är lika god som näringsrik, men rent krasst så kan ju inte O’Donoghue hänga mig i hasorna och styra mitt fiberintag – hon erbjuder sig dock att skicka mig en limpa ”tills hon har fått fason på min mage”. Jag vill inte gärna upplysa henne om att det nog kan ta en evighet … Jag ska äta brödet varje morgon, och dagen därpå skär jag en första skiva. Det är ganska smuligt. Jag rostar den och brer på smör. Hmm. Gott. Mycket godare än de flesta andra fiberrika bröd som jag provat. Jag känner en mild smak av ingefära, vilket dessvärre krockar med min älskade färskost, men alltmedan dagarna går experimenterar jag med olivolja, jordnötssmör och – givetvis – mosad avokado.
Efter en vecka träffar jag O’Donoghue igen, den här gången hemma hos henne (hon har botat klienters IBS efter att de har bott hos henne i en vecka och ätit det hon har ätit). Jag berättar att jag har märkt en positiv effekt på – nix, sorry, jag har lovat mig själv att aldrig någonsin skriva om min egen avföring – men jag är fortfarande uppsvälld. Har alltid varit och kommer alltid att vara. Men god tarmhälsa har inget pris, så jag tänker prova ett tag till.
* * *
FÖRFATTARDOULAN
Ungefär som en vanlig doula, som stöttar kvinnor genom graviditet och förlossning, hjälper författardoulan Ali Lawrence till att ”förlösa” våra inre tegelstenar.
– Jag fungerar ungefär som en skrivarcoach, förklarar hon via Skype från sitt hem i USA.
Vilken tur jag har! Som av en händelse, och precis som nästan alla människor på den här planeten, känner jag att jag har en oförlöst bok inom mig. Kanske kan Lawrence lyckas där min man, min mamma och de flesta av mina vänner har misslyckats: kanske kan hon övertyga mig om att skriva den där boken.
– Jag upptäckte hur mycket rädsla det innebär att skriva, för vissa är det nästan lika skräckinjagande som att tala inför publik. Jag hjälper dem att bryta ner sina hinder. Jag ser det som att min superkraft ligger i redaktörskapet, att verkligen få sätta mig in i arbetet och ta det hela vägen till sista utkastet.
”Förlossningsarbetet” inleds med ett halvtimmeslångt möte, sedan läggs en tidsplan för själva skrivandet, redigering och en ungefärlig deadline för färdigt manuskript. Hennes tjänster kostar från drygt 5 000 kronor i månaden, och då ingår vanligtvis två telefonsamtal på 75 minuter, support via e-post och korrekturläsning (på engelska).
Vad är då hennes bästa råd?
– Nyckeln är att det kan bli till en hållbar process för dig, något du kan relatera till, som berättelsen om dig själv eller något annat du verkligen känner till.
* * *
TAROTTERAPEUTEN
Tack vare Gucci och Christian Dior har tarotläsning fått något av ett modemässigt uppsving, även om jag inte tror att det spelar någon roll för Lady Lilac som har läst tarotkort i över 30 år. 40 minuter hos henne kostar drygt 400 kronor och klienterna söker upp henne på rekommendation. Hon ger råd om allt från karriären till kärlekslivet.
– Det är en blandning av rådgivning och kortläsning, förklarar hon.
En del klienter kommer tillbaka varannan eller var tredje vecka.– Mycket av det där beror nog på ett behov av trygghet, men jag tror också att många behöver
någon att prata med. De känner sig lite ensamma och befinner sig ett ekorrhjul. Alla behöver rådgivning ibland.
Lady Lilac bär mycket syrenlila, såklart. Hennes visitkort är lila, hennes telefon är lila och hon har lila naglar. Jag drar tio kort. Det första visar att jag är på min vakt.
– Håll dina energier öppna, uppmanar hon mig.
Jag försöker sträcka på mig. Det andra handlar om fastigheter: läskigt, för på tunnelbanan hit skummade jag faktiskt igenom husannonser. Det tredje är ett jobbkort.
– Ditt arbete kommer kanske att förändras, säger hon.
Jag har dessutom dragit ett författarkort.
– Arbetet flyter på, fortsätter hon.
Sedan följer flera ödeskort.
– Du har mycket press på dig, Laura, men din hälsa klarar av det.
Puh!
Sedan, en kille som gillar mig!
– Verkar vara ganska sexig. Vädur, Lejon, Skytt … eldtecken. Det blir inte långvarigt.
Jag förklarar att jag aldrig träffar några män, någonsin, eftersom jag arbetar hemifrån. Men hon hävdar i stället att korten förutspår ytterligare en man, ett kompatibelt vattentecken. En finansman. Men det tänder inte till sexuellt.
– En mängd olika män är förtjusta i dig, lägger hon till.
Jag upprepar att det inte finns några män i mitt liv utöver min man.
– Men vilka är då alla dessa män? frågar hon vasst.
Är hon säker på att de inte är kvinnor?
– De är män!
Lady Lilac är ganska imponerande när det kommer till att gissa namn.
– Finns det någon Lindsey? Izzy? (Min dotter heter Eliza.) Och en Iris? (Min andra dotter heter Violet.) Din pappa heter … Något på G. Är det Gordon? (Min svärfar.) Din mormor … Margaret? (Rätt.) Och hennes man, William? (Rätt.) Råkar det finnas någon Steve?
Herrregud … Vi ska snart köpa en valp och han ska heta Stevie! Just när jag börjar tro på det här med tarot surrar det till i Lady Lilacs telefon och våra 40 minuter är förbi.
– Jag är ledsen, suckar hon. Det kunde ha blivit en roligare historia, men det är vad det är.
* * *
HORMONHELAREN
– Jag älskar mitt jobb, konstaterar Emma Cannon, vars framgångar med att åtgärda hormonrubbningar och hjälpa kvinnor att bli gravida har fått några av dem att svära på att hon är åtminstone till hälften fe. Just detta vet jag ju ingenting om, men hon har sannerligen en förmåga att få mig att prata. Efter en kvart i hennes mottagningsrum i Chelsea delar jag med mig av mitt livs historia. Jag vill inte bli gravid, men mina hormoner är helt ur spel. Jag ligger på en säng med akupunkturnålar lite här och var på kroppen och har berättat långt mer än jag egentligen ville.
Cannon växte upp med fyra systrar (”Det var alltid nån som hade mens eller ett krossat hjärta”), hon har två döttrar och har uppskattningsvis ägnat 50 000 timmar åt att prata med kvinnor rent professionellt.
– Jag har hört allt, och jag kan bara konstatera att kvinnor är fantastiska.
Hon kategoriserar sig själv som integrerad fertilitetsexpert och lägger till:
– Om du besöker mig så kan det hända att jag rekommenderar allt från en kirurg till en schaman.
Cannon brinner lite extra för kinesisk medicin och hennes tjänster inkluderar akupunktur, diagnos och näringsrådgivning (kostnaden ligger på drygt 2 500 kronor för 90 minuter).
Kvinnor som vill bibehålla sin fertilitet utgör en växande andel av Cannons klienter, men hon vill poängtera att kvinnor måste tänka på sina hormoner även resten av livet. Eftersom kostnaden sannolikt är lite väl häftig för de flesta unga vuxna kommer hon snart att lansera ett mer överkomligt fertilitetsprogram via nätet, inklusive en serie webbseminarier där användarna kan ställa frågor.
Hon framstår som väldigt intuitiv och jag lämnar hennes mottagning med en känsla av lättnad, om än något generad över allt skräp från mitt livsbagage som jag vältrade över henne. Men ibland behöver man faktiskt få prata lite.
* * *
Jag kan inte komma på någon som inte skulle må bra av att ha en livscoach. De är raka motsatsen till läkare – man slipper ha dåligt samvete för att man över huvud taget är där, och man blir inte utkörd ur rummet när ens tio minuter har gått. Utöver de skräddarsydda råden så behöver väl alla någon som faktiskt lyssnar lite då och då? Sorgligt nog är det ju så att även goda vänner är upptagna nuförtiden – och då får man plocka fram plånboken i stället. Det här tror jag är anledningen till att livscoachning är en bransch på rejäl frammarsch. Kanske vill vi inte förändra våra liv, kanske vill vi bara bli hörda.
