Så påverkar tekniken och apparna din sömn
Fiona har inte sovit en hel natt på 22 år. Det började när hennes föräldrar skilde sig, hon var sex år och den oro det väckte att se deras äktenskap falla isär tog sig uttryck i sömnlöshet. Under tonåren kunde det ta flera timmar – tre, fyra, ibland ännu mer – innan hon somnade och när hon väl lyckats vaknade hon flera gånger under det som återstod av natten. Hon trodde att det skulle bli bättre med tiden. Det blev det inte.
– Det värsta var när väckarklockan ringde bara några minuter efter att äntligen ha somnat ordentligt, berättar hon.
För någon som aldrig har upplevt sömnlöshet är det omöjligt att föreställa sig den frustration och plåga det innebär att inte få sova ordentligt. Det fanns en tid när vi trodde att valsång, vetenskapligt framtagna kuddar och hypnos skulle hjälpa, men det gjorde det inte och rent allmänt var det nog inte många som egentligen förstod hur viktig djupsömnen är. I flera årtionden idoliserade vi de där maktmänniskorna – som Margaret Thatcher, Steve Jobs och Marissa Mayer – som hävdade att de bara behövde fyra timmars sömn per natt. Men inte längre. Sömn är en av de mest studerade hälsoaspekterna i den medicinska världen (2017 års Nobelpris i medicin gick till tre forskare för upptäckten av de molekylära mekanismer som styr vår dygnsrytm) och sömnstörningar kopplas samman med allt från fetma till cancer.
Exakta siffror på sömnstörningar är svåra att få fram, i synnerhet som så många fall aldrig rapporteras eller diagnostiseras, men i Storbritannien drabbas uppskattningsvis 30–50 procent av befolkningen någon gång under sin livstid. De senaste tio åren har förskrivningen av melatonin (sömnreglerande hormon) ökat tiofaldigt och försäljningen av receptfria sömnmedel ökar konstant.
– Under 1980- och 90-talen lärde vi oss att motionera och under 2000-talet lärde vi oss allt om superfood och dieter, menar Guy Meadows, läkare, medgrundare och klinisk chef på The Sleep School i London.
Han konstaterar att det finns tre grundpelare vad gäller hälsa: motion, näring och sömn.
– Nu när vi väl har fått grepp om de första två är det fullt naturligt att vi fokuserar på det tredje: sömnen.
Dygnsrytmen är den största anledningen till våra sömnproblem
Ironiskt nog har vårt nyvunna intresse för sömnhygien (de vanor och beteenden som leder till god sömn) inte resulterat i att vi sover bättre. Forskning visar att den genomsnittliga nattsömnen har minskat med 90 minuter under de senaste 50 åren, från åtta och en halv timme till mindre än sju och 31 procent av oss får mindre än sex timmars kvalitetssömn per natt. Det finns en rad faktorer som bidrar till detta, de mest uppenbara är längre arbetsdagar frammanade av den ständigt uppkopplade tech-kulturen, en global lågkonjunktur och glorifieringen av Silicon Valleys högpresterande mikrosovare, som Twitters Jack Dorsey och Apples Tim Cook (omnämnda som ”Den sömnlösa eliten” i The Wall Street Journal).
Men den verkligt stora boven i dramat verkar vara vår rubbade dygnsrytm. Dygnsrytmen regleras primärt av ljuset, med fotoreceptorer i ögonen som korresponderar med den del av hjärnan som styr vår inre klocka. Eftersom de flesta av oss ständigt är omgivna av artificiella ljuskällor, inklusive det blå skenet från våra skärmar, slås vår dygnsrytm helt enkelt ut. En studie visade att e-bokläsning fyra timmar innan sänggående fem kvällar i rad försenar melatoninutsöndringen med mer än 90 minuter, alltså i paritet med att resa till en annan tidzon. Så om vi skrollar genom Instagram varje kväll kan det liknas vid att skicka vår inre klocka över Atlanten. Mer än en fjärdedel av den vuxna befolkningen i Storbritannien hävdar att förbättrad sömn är deras ”största hälsoutmaning”, men har ingen aning om hur de ska gå till väga (enligt en undersökning av försäkringsbolaget Aviva, 2016). Och det är här all världens teknologiska sömnhjälpmedel kommer in i bilden.
Appar som kartlägger vår sömn
2009 lanserades appen Sleep Cycle (skapad av en svensk utvecklare) som kunde registrera användarens REM-sömn (drömsömn) och djupsömn, och sedan dess har marknaden exploderat. Smartphone-appar har varit allra populärast och i likhet med Sleep Cycle använder de telefonens inbyggda teknologi för att registrera ljud och rörelser, som i sin tur kan indikera hur djupt vi sover. Tanken är att vi ska använda dessa data för att utröna en optimal tidpunkt att ställa larmet på och för att kartlägga förbättringar.
20 år efter att hon först drabbades av sömnlöshet bestämde sig Fiona, nu 28, för att prova en sömnapp.
– Jag tänkte att en överblick av sömnen skulle göra mig lugnare, förklarar hon. Och om det visade sig att jag hade stunder med god sömnkvalitet eller om jag kunde avläsa förbättringar i appen, så kanske lite av min oro skulle försvinna.
I stället blev det tvärtom.
– Jag blev helt besatt av att studera resultaten varje morgon. Det blev en sjuk fixering. Om jag inte uppnådde målen, att sova tillräckligt länge eller djupt, övertygade jag mig själv om att jag inte skulle kunna fungera över huvud taget den dagen.
Appen gödde alltså Fionas problem, den växande oron för att inte kunna sova förvärrade grundproblemet. Genom att maniskt samla information för att bekämpa den åkomma som plågat Fiona hela hennes vuxna liv, hade hon omedvetet dragit på sig ännu en sömnstörning: ortosomni.
Begreppet myntades av ett sömnexpertteam i en artikel i Journal of clinical sleep medicine, 2017 – ortosomni är en fixering vid att få den perfekta nattsömnen, förvärrad av de senaste årens ökning av appanvändande. Teamet hade sett en markant ökning av tillståndet på sina kliniker och flaggade för det i den uppmärksammade artikeln.
– Vi mötte patienter med en till största delen normal sömn, som blivit helt besatta av att kartlägga sina sovvanor, berättar Kelly Baron, en av experterna bakom artikeln och chef för det beteendevetenskapliga sömnprogrammet på University of Utah.
– Men ju mer man försöker kontrollera sin sömn, desto sämre blir den, konstaterar hon.
Problemet är inte teknologin i sig (radiovågor eller ens det blåa ljuset), utan den psykologiska tankespiral som de här apparna kan utlösa. Användarna är så fixerade av informationen att de stressar sig till sömnlöshet. Sambandet mellan vår strävan efter perfektion och fysisk hälsa gör att detta kan liknas vid ortorexi, där fixeringen vid hälsosam kosthållning och träning leder till ätstörningar (anledningen till att doktor Baron och hennes kollegor benämnde tillståndet just ”ortosomni”). Tänk er själva: att ge någon möjlighet att kartlägga sin sömn kan mycket väl liknas vid att ge någon som är besatt av sin vikt en våg – ett instrument som uppmärksammar alla misslyckanden i jakten på perfektion.
– Att fixera sig vid sin sömnhygien är det stora problemet, menar doktor Meadows. I själva verket handlar lösningen om att göra mindre.
Marknaden för sömnhjälpmedel växer
Medan vår besatthet av den perfekta sömnen växer gör marknaden för sömnhjälpmedel detsamma – även om den är i sin linda jämfört med den för kost och träning – och uppskattas omsätta nästan 800 miljarder kronor i Storbritannien under nästa år. För samma summa kan man köpa världens dyraste säng, diamantbeströdd och handgjord i solitt guld – 10 000 gånger om.
Men det är inte bara den ekonomiska vinsten som genereras från sömnapparna – tack vare nedladdningskostnader och månadsavgifter – som får utvecklarna att dregla. Det är tillgången till all information om dig och din livsstil som de verkligen går i taket över.
– Sömnobservationer ger tillverkarna en enorm mängd data, förklarar professorn och neuropsykologen Gaby Badre. I bästa fall används informationen för att utveckla och förbättra tekniska hjälpmedel. Men i värsta fall?
Datainformation är numera världens högst värderade vara (enligt en artikel i The Economist, 2017) och de uppgifter som samlas in via sömnappar (ålder, vikt, längd, bostadsort, vanor, intressen, livsstil, kosthållning) skulle kunna vara värt en hel del för tredjepartsföretag som inte vill något hellre än att lägga vantarna på den här typen av personliga detaljer. Även om informationen inte förs vidare (kontrollera alltid användarvillkoren) kan hackare ändå komma åt den, vilket hände med träningsappen Fitbit.
Bortsett från eventuellt dataintrång så är huvudpoängen med kritiken ändå att de här apparna inte håller vad de lovar. De flesta smartphoneappar förmår helt enkelt inte att fullt ut kartlägga vår sömn.
– Den optimala metoden är att fästa elektroder på huvudet och mäta hjärnans aktivitet under sömn, hävdar doktor Meadows. Betavågor indikerar lätt sömn medan deltavågor är ett tecken på djup sömn. Om man förlitar sig på en app som bara mäter rörelser, så görs antaganden enbart utifrån det.
Meadows menar att detta kan resultera i en totalt meningslös strävan där vi försöker bekämpa statistik som ändå saknar betydelse. Om man verkligen lider av sömnproblem är den enda lösningen att hantera grundorsaken, inte att försöka fuska med diverse hjälpmedel. En person med allvarliga sömnrubbningar måste gå till botten med problemet, kanske med hjälp av en sömnläkare eller psykolog. Möjligen leder detta till kognitiv beteendeterapi med fokus på verktyg för att hantera situationen och förändra negativa tankemönster. För de som rent allmänt vill förbättra sina sovvanor har yoga och meditation visat sig ge bäst resultat rent vetenskapligt.
När Fiona skippade apparna lindrades hennes ångest och sömnfixering omedelbart. Ingen mer kartläggning, ingen sifferexercis, inga fler rapporter från telefonen om att hon hade misslyckats. Sömnlösheten smyger sig fortfarande på, men allt oftare upplever hon att sömnen varit djupt och långvarig. Och hon har ingen app som kan påstå motsatsen.
Av: Jennifer George
LÄS MER:
Yoga med Johanna: Övningar för bättre sömn
