Färgstarkt hem med internationella vibbar
Andreas Bruzelius Bergers våning bjuder på storslagen dramatik så fort man kommer över tröskeln. Dramatik och art déco-känsla.
– Jag vill att det ska kännas oförutsägbart att komma hem till mig, säger Andreas Bruzelius Berger. Att det ska skapa en känsla av nyfikenhet, en vilja att gå vidare in i nästa rum och att man inte riktigt vet vad som väntar. En suggestiv spänning.
Det är elva år sedan Andreas flyttade till den fantastiska våningen som ligger i ett gammalt jugendhus från 1909, vid Drottningtorget i Malmö.
”Köpenhamn är min storstad nu”
– Jag hade bara sett lägenheten på bild. Jag bodde i Stockholm men ville så långt söderut som det bara gick i Sverige, mot kontinenten. Köpenhamn är min storstad nu, den är så välbevarad med fin arkitektur.
Det Andreas föll för allra mest med lägenheten är att den är så luftig. Att den har högt i tak och att den har historia.
– Detaljer som stuckatur och spegeldörrar, det är sådant jag tycker om, fortsätter han. Det får gärna kännas lite Paris, jag söker en eklektisk känsla.
Andreas arbetar med vintagemöbler, framför allt från Italien, där han är delägare i firman La Contessa Arreda.
– Sedan några år tillbaka har jag även en bostad utanför Rom. Det är fint att dela tiden mellan Italien och Sverige. Vi började med att ta ner svenska grejer som vi arbetade med och sålde, men nu har vi nästan helt övergått till saker från Italien. Vi köper in möbler och säljer framför allt via olika internationella sajter. Världen över. Stilen vi arbetar med går i stora drag från art déco till sent 1970-tal.
Andreas om intresset för vissa tidsepoker
Intresset för de här tidsepokerna avspeglas också i Andreas inredning och stil hemma i lägenheten i Malmö. Han började med att totalrenovera hela bostaden när han flyttade in 2006 och har sedan dess successivt gjort om alltihop igen.
– Att tapetsera matsalen var inte det lättaste. Här går ju stuckaturen från golv till tak i lodräta linjer. Men jag ville åt den där dramatiken som den optiska illusionen i den grafiska tapeten ger. Jag gav mig inte och tapetserade alltihop själv.
Efter att ha provat några olika möblemang finns här nu ett runt bord, mer socialt än ett avlångt, och pärongula bambustolar, kopior av en 1700-talsmodell när kineserier var på modet, men gjorda i Sverige på 1970-talet. Takkronan är också 70-tal, även den en kopia. Den här modellen är gjord i plexiglas, vilket gör den lättare att hantera än originalet i glas. Färgerna går i vitt, svart och smaragdgrönt och så det pärongula som accent.
– Jag tycker att det är spännande med kontraster: matt mot glansigt, mjukt mot hårt, mörkt mot ljust – så att saker får komma till liv.
Glasdörrar räddade från en soptipp i Italien
Hallen är målad i en stålblå nyans som skiftar från blått till grönt beroende på hur ljuset faller. Golvet är av svart skiffer. I båda ändar finns draperade glasdörrar som Andreas räddat från en soptipp i Italien. Med hjälp av en snickare passar de nu perfekt in och skapar en känsla av fortsättning och förlängning och hyser dessutom klädkammare och kapprum.
Vardagsrummet domineras av en effektfull oljemålning av Skånekonstnären Bertil Pettersson mot en dovt mörkblå vägg.
– Man måste våga lite, kommenterar Andreas. Det värsta som kan hända är ju att man får måla om. Med tanke på takhöjden och de stora fönstren var jag ganska säker på att det skulle bli ett fint djup i rummet med riktigt mörka väggar. Just ljussättningen är annars det viktigaste för mig när det gäller att skapa stämning. Att ha många ljuskällor,och dimmers för mjuk belysning.
Närmast ingången ligger sovrummet, som ursprungligen har varit kök. Här finns den gamla kökstrappan bevarad och omgjord till ett litet rum för varje lägenhet. De svala svängda trappstegen upp till våningen över är perfekta som skafferi, arbetsutrymme och allmän förvaring.
– Sovrummet har jag velat ge karaktären av hotellrum, med mjuk heltäckningsmatta som gör rummet extra ombonat och tyst, och så inte mycket som drar uppmärksamheten till sig.
Den neutrala färgskalan i vitt, grått och beige är en fin kontrast till den i övrigt färgrika bostaden, ett vilsamt rum att dra sig tillbaka till.
Av Karolina Vertus
Text Ida Magntorn
Foto Marcus Lawett
