En bit av Paris – mitt i Vasastan

Hemma hos Carita och Jan råder en parisisk ateljékänsla med bara, mörka golv, stora fönster och matta gråtonade pasteller på väggarna.

Stylist Johan Svensson

Text Anders Bergmark

Foto Idha Lindhag

Det var ljuset i det åttkantiga hörnrummet mot gatan som gjorde det. Carita och Jan hade hunnit gå på ett antal visningar utan att något kändes speciellt angeläget när de plötsligt stod och tittade ut genom fönstren på första våningen i ett sekelskifteshus i Vasastan.

Huset, byggt 1884, har hunnit genomgå många renoveringar. Nischen som idag är bokhylla i hörnrummet rymde tidigare ett infällt barskåp i teak. Fåtölj köpt secondhand med nytt överdrag av Carita. Röd lampa från Vaughan i New York.

Några år senare, lagom till att de blivit föräldrar, fick de ett erbjudande om att köpa en angränsande enrummare som raskt införlivades i hemmet. Idag sträcker sig lägenheten i vänliga vindlar från det vackra hörnrummet via vardagsrum, sovrum, hall och kök till barnrummet, det blå kontoret och tvättstugan i den nya delen.

Mörka, bara trägolv och stora fönster som släpper in det skarpa vårljuset gör ett enkelt och praktiskt intryck, som en funktionell ateljé. Men här finns ingenting av hårdheten i en verkstad, inga fula färger, ingenting blankt eller kantigt. Väggar i matta, gråtonade pasteller mjukar upp dagsljuset. Fint slitna trämöbler och soffor med ljusa, enfärgade överdrag lockar till att slå sig ner.

Den väggfasta bokhyllan lät Carita och Jan bygga. Puffen är tillverkad efter specifikation av en möbelfirma. Genom dörröppningen ut till hörnrummet skymtar soffan från Habitat och ett foto av Karen Blixen, taget ur en bok om henne och tryckt på textil.

Carita är utbildad skräddare och har tidigare arbetat på coutureavdelningarna hos modehus i Paris och New York. Åren utomlands, framförallt i Paris, har satt spår i inredningen, och inte enbart genom de möbler som fått följa med tillbaka till Sverige.

– Att bara vara i Paris är också en sorts utbildning. Man möter så många olika miljöer och kan hitta det som är närmast en själv. Både i Paris och under åren i New York gick jag mycket på loppmarknader. Jag är inte så intresserad av säsongens lampa utan söker mer efter det beprövade. Sedan har saker en tendens att hänga med. Det är inte alltid så genomtänkt, säger hon.

Bredvid sjöstjärnorna står ett strutsägg från Sydafrika på en sockel som Carita gjort. Glaskupa från loppis med löskrage och manschetter. Urtavlorna i emalj hittade Carita i källaren.

Caritas arbetsbord är en välanvänd bordsskiva från ett matbord och bockar från Ikea, alltsammans betsat för att bli mörkare. Pall från en antikaffär på Upplandsgatan.

Den finstämda färgsättningen är också inspirerad av Paris, där det är vanligare att sätta färg på väggarna än att måla dem vita.

– Min tanke var att gå från en mörkare ton i hallen och sedan låta rummen bli ljusare och ljusare, fram till det åttkantiga hörnrummet som inte kunde vara någonting annat än vitt.

Idag arbetar Carita som lektor på Beckmans Designhögskolas modeprogram. Jag frågar om hennes bakgrund i modevärlden har påverkat hur hon inreder.

– Jag jobbar på sätt och vis med problemlösning, fast inom skrädderi. Det har jag ju ägnat mig åt här också, till exempel när vi gjorde om lägenheten intill. När det gäller möblering så har ju förmågan att välja, och välja bort, blivit nästan som en andra natur efter att ha arbetat med kollektioner i 20 år.

Förmågan att välja bort har kommit väl till pass. Gatorna runtomkring rymmer nämligen Stockholms tätaste koncentration av antikaffärer. Carita har en personlig relation till många av dem. Ibland har hon till och med fått hoppa in och passa butiken när någon har behövt göra ett ärende.

– Antikaffärerna blev räddningen när jag var föräldraledig och behövde träffa andra vuxna. Jag älskar de här kvarteren.

Caritas arbetsrum hörde tidigare till den angränsande lägenheten. Bokhyllan var dörren till den lägenhetens kök, som idag fungerar som tvättstuga. Klämspot från Habitat och diverse arbetsmaterial.

Det fasta sideboardet är Caritas egen konstruktion, ben svarvade av Svarvkompaniet. Dörren i bakgrunden är entrén till en mindre, angränsande lägenhet som Carita och Jan köpte och införlivade med sin egen.

Det långa, smala bordet är köpt på auktion och har stått på en vingård i Frankrike. Stolarna är arvegods, några kommer en möbelfabrik i Örnsköldsvik som drev av Caritas mammas släkt. Vit soffa från Oscar & Clothilde. Glaskrona från Murano, 60-tal. Ekgolvet har Carita och Jan låtit slipa och behandla med pigmenterad olja för att få den mörka, lite ingångna nyansen, som ett äldre bonat golv.

Bordet bredvid städskrubben stod i Caritas lägenhet i Paris. Målningen på väggen är en non fini av Darmon. Korallen var en present hon fick under tiden i New York. Bronsrelief av Wäinö Aaltonen.

Klädskåpet var Caritas farfars, hon har slipat och betsat dörrarna svarta. Ovanpå står diverse loppisfynd och arvegods. Karmstolen är en av två som stod i hennes lägenhet i Paris. Överkastet är ett antikt ewe kente-tyg från Ghana.

Den uttrycksfulla trådskulpturen som Carita hittade på loppis i New York var troligen en hattdisplay, tillverkad någon gång på 1920-talet.

Läs mer – här är våra mest populära hemma hos-reportage just nu!

Köpte en oslipad diamant – och skapade en vintagedröm
Skapade en dold skatt – bakom en hemlig dörr i ett plank
Mjuk minimalism i den gamla guldsmedsbutiken