Industri, rostfritt och ljuva pasteller

Maria och Fredrik är båda uppvuxna på landet, så när dottern Nim kom kändes det viktigt för dem att hon också skulle få en uppväxt där hon kunde öppna dörren och sätta ner fötterna i gräs. Eftersom paret inte var så bekanta med områdena utanför Stockholm gick de enbart på objekten när de letade hus och kollade in områdena väl på plats. Till slut föll valet på en trävilla från början av förra seklet med lummig trädgård och gångavstånd till en fin badsjö.

Av Charlotte Frey Svidén
Foto Jonas Gustavsson

– Vi fick feeling, helt enkelt. Vi kände det direkt vi gick ner för grusgången. Huset är byggt 1911 och damen vi köpte av hade bott här i över 50 år och det var i ett ofattbart bra skick med sina blommiga tapeter och sitt färgade kakel. Det var som att komma in i ett 60-talsmuseum: inte ett enda spikhål i någon vägg och ugnen var så ren att den såg helt ny ut, berättar Maria.

Hon konstaterar att det faktiskt bar emot lite att blåsa ut allt det välbevarade. Det har varit en stor utmaning att bevara den tidstypiska känslan och ändå kunna sätta sin egen prägel.

– Vi letade egentligen mest efter ett 60–70-tals hus med pool i gillestugan typ, eftersom vi tänkte att det mer skulle passa våra visioner, skrattar Maria.

Och renoveringen har varit omfattande:

– Det var verkligen som om vi sprängde en bomb här inne. Vi bröt upp alla tak och alla golv, rev ner väggar och byggde upp allt på nytt kan man säga, berättar Maria.

På övervåningen är dock originalplanlösningen kvar.

– Vi tycker om sten och naturmaterial och bestämde oss snabbt för att vi ville ha en gråskala som bas i huset. Sedan valde vi några färgkoder och sedan har vi hållit oss till dem. Det kan låta tråkigt men vi gillar när det håller ihop. När vi är på loppisar letar vi efter saker i de färgerna. Och hittar vi något vi absolut inte kan motstå men som inte riktigt passar in hamnar det i ”Fredrik och Marias sommarstugelåda” i garaget, skrattar Maria och fortsätter:

– Hade det bara varit jag som bestämde hade jag kanske haft lite mer färg men samtidigt får jag rätt mycket utlopp för min färglängtan i min klädstil.

Tack vare den vägg av strängmetall som skiljer hallen från den öppna undervåningen med kök, matplats och vardagsrum så får man en upplevelse av huset redan på tröskeln.

– Vi funderade mycket på en bra hallösning, vi ville verkligen ha en avskild hall men att man ändå skulle se köket direkt man kom in. En dag satt vi ute på trappan, blev inspirerade av strängmetallen som utgör trappstegen och tänkte att ”det kanske man kan använda”, berättar Maria.

Resultatet blev en avskiljande vägg som inte stänger av vyn mellan de två rummen. Strängmetallen användes även som trappräcke i den invändiga trappan.

I badrummet finns ytterligare en unik lösning, det helkaklade badkaret.

– Både jag och Fredrik älskar att bada men tycker inte att badkar är så snygga. Vi gillar ju raka linjer och är väldigt förtjusta i kakel så vi fick samarbeta med hantverkarna för att få till rätt lutning och stabilitet men det blev väldigt bra till slut, berättar Maria.

Flytten till förorten har inneburit många förändringar och ibland kryper längtan till innerstan sig på, då är paret glada över att båda jobbar inne i stan och kan få utlopp för suget att gå ut och äta och känna stadspulsen.

Se alla bilder från hemmet och läs allt om inredningen i bildspelet nedan!