Det har gått åtta år sedan vi publicerade det här reportaget från chefredaktör Svante Öquists sommarparadis på Mörkö, men de härliga bilderna och fina orden känns minst lika inspirerande och aktuella idag (även om Svante med familj lämnat Mörkö). Vi ger er en riktig kärlekshistoria!
Foto: Per Ranung
”Jag blev kär, kär i den före detta vaktmästarbostaden till Mörkö gamla skola. Det var ingen långdragen process utan en kärlek som slog till vid första ögonkastet, hårt och ögonblickligt. Året var 1998 och en ny tideräkning började, ni vet den där som heter ”åka-till-landet” så fort någon form av ledighet närmar sig. Vare sig det är en vanlig veckända, långhelg eller semester. Lata, lyxiga semesterresor blev nu ett minne blott.
I det här huset och på den här platsen har jag och min sambo lagt ner såväl våra själar som våra hjärtan. För det allra mesta i ett fixande, både ute och inne, som är rent lustfyllt och dessutom avkopplande, dock inte i alla lägen …
Annons
Masoniten måste bort, var ett av mina första kommandon och här kom också blod, svett och tårar in i bilden. Köket var bokstavligen inkapslat i ett hölje bestående av masonit, lager på lager på lager, ditsatt av någon som formligen löpt amok med hammare och spik. Allt revs ut, den underliggande enkla träsponten, faktiskt ännu vackrare än pärlspont, slipades och målades sidenmatt, nya tak- och fönsterlister passades omsorgsfullt in och sattes på plats. Mot alla odds blev det till slut klart och glömd är all möda och glömda är alla bakslag. Glömd är all förtvivlan över felsågningar, lever man i tron att hörnen i ett gammalt hus består av 90-gradiga vinklar tas man snabbt ur densamma, här finns ingen hjälp att hämta i geringslådor, det är sågning på gehör som gäller.
Glömd är smärtan av nackspärr erhållen medelst takslipning, Ja, allt är glömt och tillfredsställelsen över att ha gått iland med något så ”svårt” är obeskrivbar. Självklart kommer jag aldrig att ha samma handlag som en professionell hantverkare, däremot äger jag en noggrannhet, i fråga om detaljer, som ingen hantverkare har råd att hålla sig med … eller rättare sagt få beställare har råd att betala för.
Annons
Det lilla huset på ett rum och kammare, byggt på 1930-talet, har nu efter två tillbyggnader blivit ett riktigt hus på 100 kvadratmeter. Den senaste ritades av den antroposofiskt inriktade arkitekten Hans Neideman som lyckades med det ”omöjliga”, en modern och vacker tillbyggnad som inte ser tillbyggd ut.
Eftersom vårt hus från början var skolvaktmästarbostad inhystes skolans samtliga bekvämlighetsinrättningar i tillhörande uthus, nu vårt uthus. Hade aldrig riktigt förstått att innehavet av ett rejält och rymligt uthus är fullt jämförbart med att äga en skatt. Vedboden är fortfarande vedbod, pojkdasset är numera min älskade snickarbod, flickdasset, har blivit ett ställe där bilen osynliggörs medan lärardasset, ”lyxdasset”, som är inrett med ljusblåmålad pärlspont fick bli, ja, just det, hönshus. För vad är ett sommarställe utan höns?”
Huset bestod från början bara av rum och kammare men har byggts till i två omgångar för att tillslut bli 90 kvadratmeter. Den rejäla grusplanen aviserar besökare på ett mycket mer sympatiskt sätt än en ringklocka, såväl välkomna som ovälkomna. Till de sistnämnda räknar jag då framför allt rådjuren som inte alls uppskattar grusknaster…Tro det eller ej, men när vi köpte huset var alla de vackra sontade väggarna heltäckta av masonitskivor. Minutiöst fastspikade med, ja, jag överdriver inte, tusentals spikar. Så här i efterhand när väl spikarna är utdragna, träet har slipats och målats i tre tunna lager med linoljefärg, känns det mer än mödan värd. Väggarna i pärlgrått och taket i vitt, färg från Kulturhantverkarna. Taklampa PS2 från Zero, karmstolarna Lilla Åland är ritade av Carl Malmsten, tillveras av Stolab, och sloagbordet är nytillverkat efter en gammal modell.
Annons
Skafferiet är ren lyx, dessutom kökets nav och ett rum som jag verkligen älskar. En annan lyx i köket är fönstret över diskbänken. Varför är inte alla kök utrustade på det här sättet? Den smala vedspisen, Viking 30, bara 30 cm bred, är oerhört effektiv och värmer vintertid en stor del av huset, Bastuspecialisten.Ytterdörren står oftast öppen och gör att trädäcket utanför blir ytterligare ett rum. Den vita gardinen i tunn bomullsvoile stänger, när den väl är fördragen, effektivt ute alla flygfän. Förvaringskorgar från Norrgavel och bänk från Robygge, ritad av Erik Asmussen. Golv i kalksten.
Annons
Sann lyx, mognande fikon direkt utanför ytterdörren.Uteplatsens golv består av solipade ”råa” kalkstensplattor från Slite Stenhuggeri på Gotland. Det måttbeställda bordet har stomme i massiv oljad ek och skiva i slipad kalksten också från Slite Stenhuggeri. De munblåsta stormglasen är fyndade i Glasriket. Ljusslingan kommer från Konstsmide. Stolar Air chair, design Jasper Morrison, Magis.
Annons
Rummet som vi kallar blomrummet fungerar mest som läs- och mysrum. Asymmetrin gör det på något sätt vilsamt. Det är en förlängning av arbetsrummet samtidigt entré till det mer avskilda sovrummet. De snickartillverkade fönstren är gjorda på gammalt sätt med löstagbara innanfönster som lyfts ur på våren. Gungstolen är fyndad på auktion och renoverad. Krukväxterna är inte utbytbara utan vårdas ömt och övervintrar i källaren för att varje vår väckas till liv. Golv i gotländsk kalksten.
Annons
Arbets- och musikrummet har precis som sovrummet tak i nock och såväl väggar som tak är råspont som laserats ton i ton. Golvet är slipat och oljat. Tyget på väggen är hantverk i ordets rätta bemärkelse, signerat moster Edit, handvävt av växtfärgad och handspunnen ull. Tryckeriskåpet är ett loppisfynd medan skrivbordet är ritat av Hans J Wegner. Braskaminen är en Andersen 4.Vardagsrummet är nästan helt möblerat med loppisfynd. Den i grunden anspråkslösa soffan har ”lyxats till” med en måttbeställd dyna i grå vadmal stoppad med riktigt tagel. Ryggkuddar i lin och runda pölar från Norrgavel. De traditionella skolskåpen, ni vet skåpen som fyllde biologi- och kemisalarna, blir allt svårare att uppbringa. Undrar vem som kommer bli först med att nytillverka dem, för mer funktionella förvaringsmöbler finns inte. Av de tre gamla lysande jordgloberna i glas har en ”klätts av” och därmed fått ett helt nytt spännande uttryck. Tre bombsäkra kort för höjande av mysfaktorn är trasmattor, fårskinn och snittblommor, helst egenodlade.
Annons
Sovrummets ohyvlade råspont har fått en varmgul nyans som de faluröda detaljerna står vackert mot. Hyllkonsoler från Norrgavel, sänglamporna från 60-talet är ett loppisfynd.
Annons
Notera dörren! Hur kommer det sig att den geniala skjutdörren, kommit ur tiden? Helt osynlig så snart den i används.
Uteplatsens golv består av oslipade ”råa” kalkstensplattor från Slite Stenhuggeri på Gotland. Det måttbeställda bordet har stomme i massiv oljad ek och skiva i slipad kalksten också från Slite Stenhuggeri. De munblåsta stormglasen är fyndade i Glasriket. Ljusslingan kommer från Konstsmide. Stolar Air chair, design Jasper Morrison, Magis.Magiskt kvällsljus i ett hörn av uteplatsen där jätteverbenor bildar draperi mot kvällssolen. Plattorna är i kalksten.
Annons
Oväntade ”fula” plastdetaljer gör att allt inte blir för allvarligt och designat.Mot sydgaveln klättrar vinrankan som ger ymnigt med mörklila, saftiga och söta vindruvor. Fråga i plantskolan efter en härdig sort. Den här, ”Zilga”, är en kraftigt växande staketdruva som tål ner till -25 grader. De galvaniserade stuprören är en fröjd för ögat med falsade knän i 45 graders vinkel istället för rundade.
Annons
Frossa i vattentunnor! Inte bara för vattenblänkets skull, utan dessutom praktiskt.Svantes 3 räddare i nöden: • Fårskinn har en rent kurativ inverkan • Stormglas till de levande ljusen eftersom det oftast blåser ”halvstorm” i vårt land • Halloumi smakar i grillat tillstånd som den finaste fiskfilé
