Funkisdröm med magiskt mörkblå matsal

Somliga människor går rätt in. De lyser hela vägen igenom på något sätt. Likadant är det med vissa rum och platser. De kliver rätt in i hjärtat i samma stund en kliver över tröskeln. Så är det med Sofija och så är det i hennes familjs hem.

Av Lo Bjurulf
Foto Stellan Herner

Sofijas, Peos, Annas, Gustavs och Olles hem är en plats där det är lätt att påstå att ”här är allt valt med yttersta omsorg och en klanderfri smak”. Det intressanta med Roslinvägen 37 är att här är det så på riktigt. Sofija säger att ”det gör fysiskt ont i mig om det inte är harmoni mellan rum och mellanrum” – och det känns att det är så!

Området där huset står ritades och planlades under 1930-talet med en önskan om att låta vägarna följa terrängen och tallskogen till skillnad från det då rådande idealet inom funktionalismen: att bygga raka gator. Viljan att bevara naturen var så stark att man inte ens tillät och fortfarande inte tillåter, vanliga staket över 70 cm eftersom de skulle skymma vidare utblick mellan tomterna.

– Jag älskar gatornas vackra kurvor, säger Sofija. Det ska inte vara trädgård, det ska vara naturtomt.

I övrigt är arkitekturen med de slätputsade fasaderna, de platta taken och de stora spröjslösa fönstren typiska för funktionalismen. Den ljusa färgsättningen av fasaderna gjorde att området kom att kallas Den vita staden.

– Det är en fin tanke med hur rummen ligger i husen, säger Sofija. I stadsplaneringen är husen lagda spegelvända mot varandra för att man inte skall ha samma aktivitet i huset man ser in i. Vi har till exempel köket mot någon annans sällskapsytor.

Familjen hade vid flytten till Stockholm inte någon som helst koppling till området Södra Ängby.

– När vi kom till Södra Ängby precis som om vi kom till Italien, berättar Sofija. 

Just det objektet gick till en annan köpare men när det här dök upp efter ungefär 25 husvisningar blev familjen Ängbybor. Det här var för femton år sedan och just då pågick ett generationsskifte i området.

– Det här kändes som ett snällt hus. Det luktade inte konstigt i källaren och det var renoverat på åttiotalet med bredrandiga terrakottatapeter i vardagsrummet. Köket var en blandning av 50- och 80-tal, i stort sett ingenting var kvar i original. I början renoverade vi litegrann, mest bara ytskikt, berättar Sofija.

Men så för sju år sedan kom Sofija och Peo på att de ville göra om källaren för att ge ordentlig plats för en av familjens tonåringar och i och med det startade en konsekvenskedja, bland annat eftersom det var urberg direkt under källaren som ursprungligen hade byggts som skyddsrum.

– Jag tycker om det som inte direkt syns, bara känns.

Se alla bilder och läs allt om inredningen i bildspelet nedan!