Kontinentalt möter avskalat – i vackra 20–talsvillan
Smala, vindlande gator leder genom trädgårdsstadens rader med villor byggda i slutet av 1920-talet. Här i Nockeby är husen stora, i två hela plan och ursprungligen byggda för direktörer och annat folk som skulle pendla in till kontoren i Stockholm.
Av Pella Hedeby
Text Sophia Genitz
Foto Ragnar Ómarsson
Alla villor är förvillande lika varandra, avviker visserligen i färg men på det stora hela utmärks området av konformitet. Ändå lyckades en av villorna charma inbitna innerstadsparet Anna Lenskog och Petter Belfrage när de var på sin tredje husvisning för drygt tio år sedan. Huset gick in för knock-out. Och lyckades.
– Det var en vacker vinterdag kring jul. Huset låg här på höjden omgärdat av sin stenmur. Det utstrålade värdighet, var välbevarat, ljust och kändes hemma på något vis. Vi är rätt impulsiva och går gärna på första känslan, berättar Anna Lenskog Belfrage.
I villan i Nockeby har familjen funnit sig väl till rätta
Det var nästan som att huset kände på sig att det endast hade en enda chans att locka till sig det här paret. Anna var egentligen inte ens speciellt sugen på att lämna stan och 1890-talslägenheten där hon, Petter och dottern Lone trivdes så bra.
Men Anna var gravid med andra barnet, och med svärfar i närområdet och många fina promenadstråk i omgivningarna, framstod ändå villan i Nockeby som en trevlig plats att slå ner en ny bopåle på. Nu har de bott här i tio år så familjen har bevisligen funnit sig väl till rätta.
– Vi älskar att vara hemma! Även barnen, om de inte måste iväg på något så vill de gärna vara här. Vi pysslar, läser, målar och Petter sköter om alla växterna. Vi gör allt utom att titta på klockan, då trivs vi som allra bäst, berättar Anna.
”Jag tycker om att göra små stilleben”
Hon är delägare och AD på kommunikationsbyrån Futurniture som alltsedan starten för 25 år sedan arbetar mycket med design och inredning. Ikea är kund sedan många år tillbaka och Anna arbetar nästan heltid med att skapa innehåll och bilder till Ikeas Livet hemma-blogg.
– Jag tycker om att bygga små stilleben, att göra små inre landskap. Därför letar jag hela tiden saker, mest i naturen. Jag är lite som en hund och har en hel källare fylld med pinnar, gräs och annat som kan komma till användning, skrattar Anna som har ynnesten att bo i ett hus där det bästa av klassicism och funkis förenas.
– Huset har en skön, landad stil i sig självt och en härlig rumslighet där nästan allt blir fint, förklarar Anna.
Stilrent hus med klassiska inslag
Här finns stora öppna ytor, generösa fönster, vackra parkettgolv, spegeldörrar och kassettak. Huset är stilrent men har ändå en del klassiska kvalitéer och det sväljer med lätthet alla tänkbara stilar utan att obehagliga krockar uppstår. Prylar och möbler kan blandas och växa ihop till en helhet som aldrig känns framtvingad.
– Jag tycker att man måste kunna få ihop saker man gillat över tid och är inte förtjust i idén att göra om hemmet i en ny stil när det kommer en ny härlig impuls. I stället flyttar vi undan saker ibland, bär upp och ner till källaren och försöker kompromissa, berättar Anna, vars man Petter, som arbetar med affärsutveckling på JM, också har ett stort inredningsintresse.
– Vi älskar lampor, konst och växter och håller gärna på och dekorerar, berättar Anna som gärna hämtar inspiration från spridda fält.
Kontinentalt – och gärna italienskt i inredningen
En dos kontinental, gärna italiensk mystik med lite tyngd i inredningen och gärna gamla saker med oklart ursprung, en dos trygg, borgerlig och ombonad Svenskt Tenn-estetik och så gärna rum för mer avskalad men samtidigt mjuk, ljus och lätt stil.
Det senare idealet har Anna utgått från i hennes och Petters stora sovrum medan matsalen är dess motsats. Där är mer svärta, tyngd och lite mer mystik tack vare äldre möbler, konst och ett skåp fyllt av en Fornasetti-samling.
Älskar lugnet vid Mälaren
På senare tid har även döttrarna Lone och Hjördis börjat visat intresse för inredning så visst är det tur att villan är stor nog att rymma fyra idoga inredare som ska puttra omkring här om helgerna. Anna, som en gång i tiden hade lite svårt att släppa stan har kommit till ro i huset och uppskattar speciellt dess planering, ljuset och de långa fina linjerna mellan rummen. Hon älskar också lugnet och de fina promenadstråken längs Mälaren.
Stan då? Jo, den kan Anna numera se från takkuporna på den nyrenoverade vinden. Eller så kan hon hoppa på tolvans spårvagn, som fortfarande, precis som på direktörernas tid, transporterar pendlare till och från Nockeby.
