Lekfullt och hemtrevligt hos konstnären i Stockholm
Det är någonting med den värld konstnären och illustratören Siri Carlén skapar som gör att man så gärna vill komma in i den. Och när man väl är inne vill man bara stanna kvar.
Känslan genomsyrar det mesta hon gör; från de fantastiska teckningarna i färger och mönster som gör att man aldrig vill se en vit vägg igen och tygprints i samma anda för klädmärket Hope, till hennes set design med mängder av mönstrade tyger draperade i lager på lager tills de fyller varje tom yta i rummet.
Så det är inte direkt överraskande när samma känsla infinner sig så fort man kommer in i det hem i en söderförort till Stockholm som hon delar med maken Sebastian Wadsted och sönerna Otto, Bruno och Alvar.
Man vill lägga sin hatt på den platsbyggda bänken i hallen med de randiga väggarna och aldrig gå därifrån. Det är vad lyxen att få ta del av någon annans familjestök, i kombination med ett väldigt mysigt familjehem inrett med lika delar fingertoppskänsla som humor, gör med en.
”Alla måste kunna få göra sina grejer hemma”
– Varken jag eller Sebastian är så uttalat intresserade av inredning. Däremot är vi ganska noggranna med saker, väljer försiktigt och byter sällan – typ aldrig – ut något. Båda kommer från kreativa familjer och hem och jag tror att vår stil bara är en morf av våra nedärvda barndomshem. Länge var jag ledsen för att jag inte lyckades skapa nåt stilrent vuxet hem, men nu är det viktigaste att alla har plats att hålla på. Alla måste kunna få göra sina grejer hemma, vad det nu är man vill göra: laga mat, pyssla, sy, eller gejma.
Idag är det svårt att förstå att lägenheten när familjen köpte den för sju år sedan var helt orenoverad och nedgången med väggar som var brungula av nikotin. Ett par månader tog det att sanera, måla och riva ut gamla slitna plastmattor.
– Den var otroligt dyster, luktade äckligt och avskräckte nog de flesta. Men den var ändå fin och kändes som ett roligt projekt. Vi gjorde nästan allt själva. Jag pluggade och Seb var föräldraledig, det var helt galet egentligen… Det värsta var att tvätta rent alla väggar och tak med ammoniak. Jag var så rädd att lukten inte skulle gå ur, men det gjorde den till slut.
Lägenhet på 69 kvadratmeter
Även om de med åren har vuxit ur lägenheten känns den betydligt större än sina 69 kvadratmeter fördelade på två sovrum och ett öppet kök och vardagsrum.
– Det är extremt bra planlösning för att vara en så liten lägenhet. Vi rev väggen mellan kök och vardagsrum eftersom köket var så litet. Vi ville få plats med ett stort bord eftersom Sebastian gillar att laga mat och jag jobbar mycket hemma. Ett stort bord är mitt viktigaste, jag älskar bord!
Matbordet – familjens mötesplats
Det är runt det långa matbordet det händer, som så ofta. Måltider, arbete, läxor, pyssel, fredagsmys. Och tv-tittande.
– Innan jag fick barn, käkade jag alltid framför tv:n och älskade det. Nu tittar jag på tv vid köksbordet på kvällen medan jag jobbar i stället. Soffan används mest av Sebastian som gärna somnar där lite då och då. Sedan vi flyttade bort tv:n från vardagsrummet är det ingen som riktigt vet vad man ska göra där.
– Att bo med barn har nog gjort att man ger upp att ens hem ska vara något annat än just ett hem. Det är så mycket som pågår och så många viljor och intressen som ska samsas. Även om jag tycker att jag städar jämt är det alltid kaos, jag tror att vi har över hundra par skor i hallen. När jag flyttade hemifrån ville jag som sagt ha spartanskt och inga grejer, jag var så mätt på alla grejer och röran i barndomshemmet. Jag inser dock mer och mer att det är ganska likt här hur jag hade det som barn. Och det känns helt ok!
Som utomstående definitivt mer än ok – mängder med böcker och spännande konst, fantastiska mönsterkombinationer och vackra färgval. Högst upp i huset med massor av ljus som flödar in från båda håll och grönt och lummigt utanför fönstren.
– När vi flyttade hit insåg vi hur härligt det är att inte bo i stan. Så sjukt att bo nära skog och vatten och ha en park med hästar, grisar, getter och kaniner precis intill. Det är sån brutal idyll så man nästan skäms. Som en småstad i storstan. Jag tänker ofta på det, att det är så lyxigt för mina barn att växa upp här.
Se alla bilder och läs mer om inredningen i bildspelet:
Foto: Petra Bindel
Stylist: Emma Persson Lagerberg
