Personlig mix i coola hemmet i Berlin
Hubert Zandbergs trerumslägenhet i Mitte i Berlin rymmer koskinn och uppstoppade djur, folkkonst och klassisk skulptur, tyska armaturer och möbler av de stora namnen inom brasiliansk modernism, som Sergio Rodrigues och Joaquim Tenreiro.
Av: Kerryn Fischer
Foto: Simon Lipton/Frank Features
– Det kan se ut som djävulens arbete, men det fungerar, skrattar Hubert, som betraktar sig själv mer som samlare än designer.
Han köpte lägenheten på ritning för fem år sedan, som ett komplement till sitt permanenta hem i ett viktorianskt hus i London och hans sekelskifteslägenhet i Paris.
– Jag hänfördes av idén att ha ett modernt boende där jag bara kan slå igen dörren, låsa och gå därifrån utan rädsla för att vatten- eller elinstallationer rämnar, skämtar han.
Egentligen grundade sig hans längtan efter en samtida miljö i behovet av plats för hans fantastiska samling av brasilianska möbler från mitten av nittonhundratalet.
– Jag besökte Rio första gången under en semester för tio år sedan och kände mig genast hemma. Med tiden började jag fascineras av designkulturen där.
Han märkte att den brasilianska modernistiska rörelsen gjorde något unikt då den lekte med starka influenser från Bauhausskolan och modernismen. I stället för att liksom de flesta länderna på sydliga breddgrader, i såväl Afrika som Sydamerika, arbeta sig fram på en väg dominerad av rent tropiska teman, vände den brasilianska modernistiska estetiken upp och ner på det tropiska looken menar han.
– Medan arkitekturen var rätt brutalistisk blev möbelstilarna här otroligt lätta och genomsyrades av en fantastisk sexighet. Brasilianarna har en förmåga att fånga upp dansrörelser i sin design, vilket resulterar i en kaxig, obekymrad bossanovakänsla, säger han.
Det tog inte lång tid innan Hubert började skeppa containrar med möbelfynd och samtida konstverk till London. För fem år sedan kom ett helt hem, tillhörande en samlare i Rio, ut till försäljning och Hubert blev självklart eld och lågor.
– Det var en sådan fantastisk samling och jag kände att jag behövde göra något alldeles speciellt med den. Tanken på att ge dessa otroliga saker, som influerats av Bauhausrörelsen, ett hem och en kontext i Tyskland, var alltför tilldragande för att stå emot, berättar Hubert, som köpte lägenheten i Berlin för att husera samlingen.
– Det roliga för mig är att skapa en dialog mellan alla olika föremål, eror och stilar utan att det känns tillgjort. Mitt uppdrag är att arbeta samman dessa fantastiska saker till en helhet som är intressant och unik men även samtida och avslappnad.
Hubert Zandberg växte upp i den varma, torra regionen Karoo i Sydafrika, där det enligt honom finns väldigt lite förutom buskvegetation och en ändlös horisont. Han flyttade till London i tjugoårsåldern och började arbeta med inredning av en händelse. Där träffade han sin mentor, den framlidne inredningsdesignern David Champion, vilken han arbetade med, först som anställd och sedan som kompanjon i gemensamma företaget Champion Zandberg.
Som fyraåring hade Hubert fyllt sitt första kuriosakabinett med diverse stenar, ben, fjädrar och olika delar från jordbruksredskap. Sedan dess har han fyllt många fler och större miljöer med föremål och i dag finns hans kuriosasamlingar i hans olika hem och lager runt om i världen.
När han får frågan hur han summerar sin designfilosofi kastar Hubert Zandberg huvudet bakåt och skrattar.
– Folk frågar mig alltid det. Och så undrar alla hur jag kan få in så mycket saker på samma plats utan att det ser ut som en loppmarknad.
Han ger med andra ord inget rakt svar på frågan, men som många konstnärliga personer arbetar han på gehör och lyckas få saker och ting att hitta sin rätta plats.
– Det vackraste penseldraget är det som kommer direkt från magen, avslutar han.
