Rustikt och harmoniskt i hjärtat av Paris
I hjärtat av Paris blomstrar en värld utan dess like. Hemma hos Ema Pradère och Frédéric Winkler känns det mer som landet än det typiska storstadsboendet. Huset var ursprungligen ett stall med plats för häst och vagn, och paret valde att bevara den rustika känslan.
Se bilderna från hemmet nedan
Hemmets hjärta är ateljén där Ema Pradères keramiska skapelser tar form. Naturnära toner, asymmetri och ojämna ytor med sprickor är typiska drag i hennes hantverk. Inspirationen kommer från kintsugi, en japansk wabi-sabi-konst med filosofin att reparera skadade skålar och krukor med lack som blandats med guld.
– Jag älskar keramik just för att det är så lättillgängligt och tidlöst. Min filosofi är att bryta balansen så att en helt ny kan ta form.
Frédéric Winkler står för husets belysning i form av makalösa lampor, främst Lampe Gras. Ursprungligen skapad på 1920-talet av Bernard- Albin Gras var lampan revolutionerande med dess utformning helt utan skruvar.
Sedan 2008 har DCW Éditions – lamp- och möbelmärket som Frédéric varit med och grundat – ägt rättigheterna till lampan och valt att producera den tillsammans med andra klassiker.
– För mig är det viktigt med historia, att rädda vackra saker från att glömmas bort genom att göra dem tillgängliga igen. På så sätt får en helt ny generation uppleva klassikernas storhet, förklarar Fred.
Husets väggar hyllar också historien. I flera rum har stenväggarna tagits fram och är nu en nyckeldetalj i inredningen. Ett sådant rum är matplatsen, familjens favoritplats.
Matplatsen och köket avgränsas av en lägre vägg. Kökets arbetsyta går i rustik anda, med ståldetaljer som löper längs väggen och ett underbart naturligt ljusinsläpp uppifrån.
– Matplatsen är allas favorit – ett helt informellt rum, där familj och vänner spenderar tid, pratar och delar erfarenheter, berättar Ema.
För Ema och Frédéric är det viktigt med ett genomtänkt hem som samtidigt har en tydlig, avslappnad känsla. Helhetskänslan, hantverken och hur det är inrett är det som räknas. Och kanske viktigast av allt: att ge liv till något som hamnat i skymundan.
Av Chiara Dal Canto/Living Inside
Foto Fabrizio Cicconi/Living Inside
