Den bittra sanningen
Idag ska min dotter internljuva en äldre person om deras musiksmak. Först tittade hon förhoppningsfullt på mig, men jag påpekade snabbt att med äldre menade troligen läraren någon som var i farmor eller mormors ålder. För Linnea är ålder ett väldigt diffust begrepp, hon anser att hennes kusin som är 19 är på väg mot pensionen och min ålder är så svindlande hög att hon inte ens kan greppa den. För ett par år sedan läste dom om dinosaurier i skolan och då frågade hon mig försynt om dom levde när jag var liten. Jag tröstar mig med att hon själv antagligen får barn som kommer att jämställa henne med fornlämningar och stenåldersmänniskor. Till dess får jag stå ut med den ena svidande sanningen efter den andra. Senast igår tittade hon misstänksamt på min (något mjuka) mage sedan på sin platta och undrade om jag var gravid. Av dårar och barn får man höra sanningen, det är ett som är säkert.
Min dotter är Stenbock, och de är ju kända att vara lojala, sanningsenliga snarare än taktfulla. Det där med taktfullhet är nog något vi ska jobba lite på.
🙂
Felicia
