Läs mer om ägarfamiljerna...
Världens största modehus och kedjor omsätter miljarder och klär
människor jorden runt. Men de ägs av bara sju familjer. Vilka är
personerna som bestämmer över din garderob?
Chanel, Louis Vuitton, Gap, H&M, Gucci, Zara, Topshop… De är några av världens största varumärken och producerar kläder för hela världens befolkning. Ändå ägs merparten av en grupp människor stor som din gamla högstadieklass.
Vissa av företagen startades som en enkel klädbutik och växte – andra har köpt in sig och köpt upp sig med lika dramatisk effekt. Resultatet är en rad miljardärer där de flesta kvalar in på listan över världens rikaste. Några använder sitt namn och rykte som en del av affärsidén, som Topshops sir Philip Green, medan andra är så hemliga att det inte finns mer än ett officiellt foto, som Zaras Amancio Ortega Gaona.
– Stora skillnaden mellan de här företagen är om de är börsintroducerade eller helt privatägda. De som ligger på börsen måste ha en större transparens, en styrelse och aktieägare med insyn, medan de helt privata som Chanels ägare familjen Wertheimer är superhemliga och omöjliga att få veta något om, säger Susanne Ljung, modeexpert och programledare för Stil i P1.
De familjer som har valt att vara ansikten utåt för sin verksamhet både tjänar och förlorar på sitt val. En personlig röst kan inge trygghet. För H&M är historien om hur Erling Persson grundade företaget viktig internt.
– Våra grundvärderingar som Erling myntade, bland annat kostnadsmedvetenhet och fokus på kunden, är jätteviktiga. Men vi är ett börsnoterat bolag och vill att fokus ska ligga på företaget, inte familjen. Perssons ger inte heller intervjuer om annat än H&M, säger Kristina Stenvinkel, kommunikationschef på H&M.
Franska familjen Arnault kör på en annan linje. Bernard Arnault är vd för hela LVMH, Louis Vuitton Moët Hennessy, och Frankrikes rikaste man. Han äger också en stor del av Carrefour, världens näst största matkedja efter Wal-mart. När kinesiska konsumenter bojkottade franska produkter (efter protester mot OS i Kina, med tanke på landets politik) åkte Bernard på en diplomatisk resa till Kina som representant för franska affärsvärlden tillika sin vän den franske presidenten Nicolas Sarkozy. Två av Bernards fem barn arbetar på LVHM, som inköps- respektive marknadschef. De tre yngsta tonårssönerna utbildas för fullt. Bernard Arnault anses vara den som introducerade affärsdrivet i modebranschen. Business gäller och designer köps som fotbollsspelare mellan husen. Vinstmålen är i fokus framför kreativiteten.
Den andra franska modemiljardärsfamiljen är Pinault, ägare till PPR, Pinault Printemps Redoute, som bland annat äger Gucci och YSL. Vd och ordförande François-Henri Pinault, son till grundaren François Pinault, var anonym för allmänheten fram till för ett par år sedan då han gifte sig med Salma Hayek. Nu syns paret och deras ettåriga dotter Valentina ständigt i pressen.
– Pinaults och Arnaults har en kunglig glans som de utnyttjar, deras barn tycker nog att det är urtråkigt, men bilden av dem som modefamiljer är ett kort de spelar ut, säger Susanne Ljung.
Topshopägaren sir Philip Green är ännu mer extravagant. Han och familjen är skrivna i Monaco och investmentbolaget som äger alla kedjor i hans stall står skrivet på frun. På det sättet undviker de att betala skatt i Storbritannien. Det spenderas frikostigt; Green kallade sin frus yrke ”professionell shoppare” i Sunday times nyligen. Till deras sons bar mitzva 2005 flögs 200 personer i privatjet till franska rivieran – Destiny’s Child och Andrea Bocelli uppträdde. Till sin egen 50-årsdag flög Green några hundra gäster till Cypern för ett tre dagar långt togaparty där Tom Jones och Rod Stewart uppträdde. Ett beteende som kanske inte skulle ses på med blida ögon av svenskar om det var familjen Persson som stod för festandet.
– H&M verkar i en svensk tradition, där man betalar skatt, vårdar sitt varumärke och håller låg profil. För deras räkning tror jag att familjen Persson borgar för kvalitet, särskilt eftersom de stannar i Sverige, inte som Volvo och Saab som säljs ut. Familjemedlemmarna som arbetar inom sina företag framställs också som om de kämpat för sin post, inte bara ärvt den, säger Susanne Ljung.
Gaps grundare Donald och Doris Fisher började med en jeansbutik och har i dag USA:s största kedja. De valde sina söner som chefskandidater.
– Det sämsta jag någonsin gjort är att jag gjorde mina söner för förmögna, sa Donald i Fortune när två av sönerna samma år lämnat företaget efter misslyckade chefsuppdrag.
Att några få människor äger stora delar av världens modehus – spelar det någon roll för konsumenten? Är inte en fin klänning en fin klänning oavsett vem som tjänar på köpet? Absolut, men när ägarskapet blir så koncentrerat kan det börja synas i utbudet. Det synligaste exemplet var när H&M köpte Weekday och tog bort alla utomstående designer från butikerna för att numera enbart sälja sina egna märken.
Även om det handlar om enorma investeringar och världslanseringar kan en engagerad ägare lägga sig i minsta detalj. Bernard Arnault, mannen med mest makt i modevärlden, tar ofta hem väsk- och parfymprototyper till sin fru för att få en ”kvinnas synpunkt”. Godtyckligheten kan tyckas svindlande. Till Wall street journal säger Marc Jacobs om Bernard Arnaults designåsikter:
– Ibland handlar det om vad han tycker, ibland är det hans frus åsikter som gäller.
Av Maria Lindholm
