8 saker som påverkar din kreativitet
Känner du dig tråkig, oinspirerad, omotiverad? Välkommen till klubben. Men oroa dig inte, det går att väcka den kreativitet som flytt. Vi gav oss på jakt – och hittade en hel del överraskande svar. I slutet graderar vi också olika stimuli som påverkar din inre kreativa glödlampa – vilka stämmer in på dig?
Världen är full av stora problem. Men just nu finns det ett som är större än de flesta och som verkar vara förknippat med, eh … ungefär allt. Jag syftar på (och bekymrar mig över) den stora ”kreativitetskrisen”. Enligt en ny världsomspännande studie har resultaten på kreativitetstest varit konstant dalande sedan 1990-talet – vad beror detta på? Hur kommer det sig att universiteten har expanderat de senaste 40 åren, medan nivån på den forskning och kreativa genombrott de genererar – aha-upplevelserna och de stora framgångarna – lyser med sin frånvaro? Och hur kommer det sig att mina egna tankar – om arbete, relationer och vad jag ska göra på lördag – så ofta känns helt uddlösa?
På den gamla goda tiden gick jag i gång på att kasta mig in i snåriga projekt och på att hitta egna lösningar. Under en lång period levde jag gott på mina experimentella kvaliteter: som skribent utvecklade jag en viss talang för udda observationer och formuleringar och på min fritid sydde jag kläder och gjorde collage. Men nu – just i den här ängsliga tidsåldern, när många av oss är snabba med att avfärda allt som inte omedelbart går att kapitalisera eller få svar på – är jag inte lika uppfinningsrik. Jag har börjat fundera på om (och i så fall hur) det går att vinna tillbaka sin kreativitet när den flytt sin kos.
Initialt kan kreativitet framstå som något ganska högtravande – och att definiera de gudagåvor som en gång gavs Emily Dickinson, Stephen Hawking eller Mark Zuckerberg är omöjligt. Fast betryggande nog hävdar experterna att alla människor är kreativa: vi skulle inte finnas till om inte den mänskliga hjärnan varit skapt för kreativa handlingar – såväl stora (utvinna stål, framställa vaccin) som små (spinna garn, laga en middag till sex personer av ett paket spagetti).
Kreativitet spänner över ett brett spektrum och innefattar vardagligt beslutsfattande i högre utsträckning än vad vi kanske är medvetna om. James Kaufman, professor i psykologi på University of Connecticut i USA, utvecklade den populära krea-ti–vitets-modellen ”Fyra C”. Högst upp på stegen finns så kallade Stora C:n – banbrytande genier som Ludwig van Beethoven, Albert Einstein och Meryl Streep (jodå, definitivt). Ett snäpp längre ner hittar vi Pro C:n, professionella och experter som lagt ner tid (minst ett decennium) på att bemästra sitt område. Kaufman nämner ”de makalöst kreativa programmerare, ingenjörer och designer” som jobbade för det Stora C:et Steve Jobs arbete med att utveckla Iphone som exempel. Små C:n är de hobbyentusiaster som säljer sitt hantverk på den lokala marknaden eller blir så pass skickliga gitarrister att de kan göra kaféspelningar. Längst ner på stegen, själva ingångsplanet, finns Mini-C:n, de som kan tillgodogöra sig kreativ inlärning och som njuter av att upptäcka nya saker. Barn som skriver sina första berättelser eller vuxna som lär sig baka bröd uppnår Mini C-tillfredsställelse, eftersom det är sysslor som är nya och användbara för dem personligen. Enligt Kaufman kan ett överdrivet romantiserande av Stora C-kreativiteten – som väldigt få uppnår – vara farlig: det gör att vi betraktar kreativitet som något ouppnåeligt och därmed försummar de myriader av små, men meningsfulla, tillvägagångssätt som kan få oss att bli mer klartänkta, stärka våra relationer och göra att vi närmar oss våra känsloliv.
– Mini C-kreativitet inn-e—-håller livets glädjeämnen: att sätta lite färg på vardags-situationer, förklarar James Kaufman. I stället för att baka samma gamla kakor kan vi tänka: ”Just ja, vi har ju en massa zucchini i kylskåpet, varför inte baka med dem så att kakorna blir nyttigare?” Det personlighetsdrag som allra mest förknippas med kreativitet är att vara öppen för nya erfarenheter. Att resa är optimalt för att återuppliva sin uppskattning för nya saker, men också små förändringar i de dagliga rutinerna kan göra sitt för att öka chansen till multipla ”heureka-ögonblick”.
– Prova att sätta dig på en annan plats än din vanliga under nästa möte, för då interagerar du med nya människor. Och i stället för att gå till samma gamla lunchställe kan du gå till en restaurang du aldrig varit på och som serverar mat som du aldrig ätit.
Men hur gör man om man samtidigt längtar efter att bli mer kreativ och produktiv i sitt yrkesliv? Eller om man helt och hållet vill optimera sina förutsättningar i livet och uppfinna något briljant i Pro C-klass?
Den amerikanske psykologiprofessorn Mihaly Csikszentmihalyi har ägnat 30 år åt att följa extremt kreativa människor. Flera av dem hade inga svårigheter med att nå det tillstånd han kallar ”flow” – när man blir så upp-slukad av sina sysslor att tid och rum försvinner. En annan insikt han fick var att en stark inre motivation (tydliga målbilder i kombination med möjligheten att bestämma hur de ska uppnås) var grundläggande för den yrkesmässiga tillfredsställelsen och för att prestera sitt yttersta rent kreativt. Men han noterade också att till och med de mest högpresterande kreatörerna behövde en knuff utifrån – styrning och uppmuntran från en chef, kund eller mecenat. Att behöva både självständighet och styrning, och att luta åt såväl det introverta som det extroverta hållet, är några av de många motstridiga egenskaper som Csikszentmihalyi såg hos kreativa människor.
Olyckligtvis arbetar många företag fortfarande med den pyramidformade managementmodell som inte ger anställda möjlighet att ta risker med idéer som kan floppa flera gånger innan den fenomenala lösningen dyker upp. Teresa Amabile, professor på Harvard business school, benämner kreativitet som ”ett ömtåligt fenomen som lätt kan tillintetgöras” och läste nyligen 12 000 dagboksanteckningar från över 200 anställda på sju olika företag som kartlade sina arbetsdagar. Hon blev ”ganska chockad”, berättar hon, över hur ofta medarbetarna gick hem och var nedslagna över att deras arbete var tråkigt eller, ännu värre, att de blivit offentligt förödmjukade (eller motarbetade) när de hade vågat frångå den gängse arbets-metoden. De här negativa känslorna ledde ofta till undermåligt arbete och lägre produktivitet.
Å andra sidan, inom de företag där cheferna inte förde tesen att hyperstressade medarbetare ger bättre resultat, kunde Amabile konstatera att de anställda utmanade varandra och var öppna för varandras synpunkter. Dessa medarbetare var gladare och mer benägna att hitta kreativa lösningar på snåriga problem, i synnerhet de dagar de kände sig särskilt positiva – men även dagar då humöret hade skiftat. Amabile kallar det för ”inkubationseffekten”; en omedveten process där nya idéer dyker upp först när vi börjar fokusera på något annat än det vi grubblar över. Observationer av hjärnaktiviteten hos uppfinningsrika individer, i full sysselsättning, har visat att i stort sett hela hjärnan används under kreativa processer. När ett skede av idéskapande påbörjas aktiveras ett visst område i hjärnan; vid nästa ett annat, och så vidare. Lite som när en apa svingar sig mellan grenarna i ett träd.
Amabiles kollega på Harvard, psykologen Shelley Carson, har skrivit boken Your creative brain: Seven steps to maximize imagination, productivity and innovation in your life, där hon gör en djupdykning i den neurovetenskapliga sidan av kreativitet. Hon kartlägger sju olika hjärnaktiverande tillstånd, ”brainsets”, och dessa följs av frågor som hjälper läsarna att identifiera sina kognitiva ”bekvämlighets-zoner” och hur dessa hör ihop med kreativiteten. Mina resultat indikerar att jag behöver stärka min förmåga att utvärdera mina egna idéer. Carson medger att hon också har problem med att varva ner och fundera över vilka av alla uppslag som egentligen är något att ha.
Så hur gör hon, då? Jo, hon rådfrågar regelbundet en rad trovärdiga kolleger och för dagbok över sina idéer. När hon inte kan skjuta upp beslutsfattandet längre visualiserar hon de delar av hjärnan som hon vet måste aktiveras och sedan sätter hon i gång, med kompromisslös logik, att stryka de idéer som inte håller måttet.
Att bli mer självkritisk innebär att ”höja volymen” i hjärnans bedömningscentrum, som ligger i frontalloben. När jag pratar om det här med Carson slår det mig att min kreativitet säkert skulle tjäna en hel del på att komma i kontakt med min inre domare. Sedan berättar hon något ganska deprimerande: av alla historiska, banbrytande bedrifter, är bara 3 procent gjorda av kvinnor – något hon tillskriver biologiska, sociologiska och psykologiska krafter.
– Kvinnor diagnostiseras med ångest och depression i dubbelt så hög grad som män, förklarar hon. Om någon kritiserar en kvinnas arbete tenderar hon att i högre utsträckning än män gå därifrån, snyftande med svansen mellan benen. Män däremot blir aggressiva och går i svaro-mål: ”Så du gillar inte det här? Kolla in detta då!” Jag tror att testosteronet spelar in där. Men kvinnor har också fått lära sig vikten av att behaga, så när vi inte lyckas med det mår vi dåligt.
För att jag ska kunna återvinna lite av min forna djärvhet föreslår Carson att jag ska kolla in två olika sorters förstärkande övningar i hennes bok. Den ena är utformad för att få oss att slappna av och öppna sinnet för sådant som är nytt, just när vi befinner oss i den kreativa processens inledningsskede. Den andra – där vi ska öva oss på att värdesätta kritik i stället för att se den som personangrepp – får oss att se på avvisande med nya ögon. Carson menar att om jag gör de här övningarna, och bara får en gnutta av den där gamla hederliga inspirationen tillbaka, så hamnar jag på rätt köl igen.
– Du kommer att känna: ”Wow! Jag kan se helheten!” Och fler saker blir möjliga.
* * *
Här graderar vi olika stimuli som påverkar din inre kreativa glödlampa – från de allra mest upplysande till de rent bedövande, i den ordningen.
TRÖTTHET Forskning har visat att vi är som mest kreativa när vi lider av sömnbrist – dimmiga hjärnor är inte lika bra på att filtrera bort distraktioner eller komma ihåg samband mellan olika koncept. Detta gör oss öppna för nya idéer.
KÄRLEK Det är ingen tillfällighet att några av världens största diktverk, pjäser och musikstycken handlar om hjärtefrågor: romantiska känslor har bevisad effekt på dopaminet, som i sin tur påverkar kreativiteten.
ALKOHOL En färsk studie visar att lätt alkoholpåverkan (en eller två drinkar, inte en hel flaska) kan stärka kreativiteten: vi blir mindre fokuserade än vanligt och då tenderar tankarna att kunna flöda mer fritt, något som är positivt vid exempelvis brainstorming.
GOOGLE Hon är en grym älskarinna och besvarar våra frågor på 0,1 sekunder, men hjärnans naturliga tankeprocesser påverkas när vi inte lägger någon tid på att grunna över potentiella svar.
DEADLINES Att bli klar i tid, och att hålla en budget, gör att vi kommer i gång och får saker att hända – men orimlig press kan medföra bakslag för kreativiteten.
SEX Distraherar och stör kreativiteten. Eller som Lady Gaga har sagt: ”Jag har fått för mig en konstig grej, och det är att om jag har sex med någon är jag rädd att den ska ta min kreativitet ifrån mig.”
PRYDLIGHET Albert Einstein: ”Om ett rörigt skrivbord signalerar ett rörigt intellekt, vad signalerar i så fall ett tomt skrivbord?”
SNABBA KOLHYDRATER Skippa fikabrödet och se till att få i dig långsamma kolhydrater i form av exempelvis grönsaker, då får hjärnan en jämn påfyllning av glukos.
Av Louisa Kamps Tillägg Vanessa Lawrence Foto All over press
