Alex och Sigge i stor intervju om nya boken Rum, pappafeminism och om när podden läggs ner
Alex Schulman och Sigge Eklund är, som duo, en framgångssaga. Deras moderskepp ”Alex och Sigges podcast” är en av Sveriges största, och från den har allt från eget vin till föreställningar och böcker vuxit ut. 2015 skrev de boken Tid som också blev det årets mest sålda biografi. Med den succén i ryggen var det inte särskilt svårt att få ett motsvarande förskott på nära en och en halv miljon kronor för att skriva nästa bok, Rum.
Boken trycks och ges ut i september men Alex har påpekat Sigges tendens att göra många och sena ändringar i texten, vilket Sigge själv ser på med delade tankar.
Sigge: Tills trycksvärtan träffar pappret kommer jag nog att fortsätta bråka med förlaget om kommatecken och radbryt och så vidare. Jag vet inte om det är något analt, överdriven perfektionism, men det är något med det tryckta ordet som jag tycker är lite läskigt. När det väl är tryckt så kommer man aldrig kunna ändra det. Så då kan jag inte sluta pilla. Men det är neurotiskt nästan, det är inte så att jag är stolt över det.
Ser ni boken som en uppföljare av Tid?
Alex: Ja det är en uppföljare, på ett sätt, även om de är helt olika varandra. Men nej, vi visste inte att vi skulle skriva den eftersom vi inte vet hur länge vi ska podda. Vi poddar så länge det känns utmanande och skoj. Hade vi lagt ner den så hade vi nog inte heller skrivit en till bok.
Sigge: Vi båda tyckte nog att Tid blev ganska tung, den blev ju en essäbok, så vi ville testa om det gick att skriva en bok som påminde mer om podcastens natur. Att det både är högt och lågt, allvarsamt och humoristiskt.
På vilka nya sätt kommer vi lära känna er i den här boken?
Sigge: Det är nästan så att boken driver en tes. Vi människor profilerar oss med våra intressen. Alex är AIK:are, han har dödsskräck och han har fru och barn – de här stora krafterna i ens liv. Med boken menar vi att ens vardag egentligen består av massor av stämningar. Att vi vandrar mellan olika rum med stämningar, att det är de som framför allt präglar våra liv. Man kommer nog förstå mer hur det är att vara Alex Schulman eller Sigge Eklund genom den här boken än genom våra lite tyngre böcker.
Vilket skulle ni säga är ert minst lyckade projekt?
Alex: Det är väl de som inte blivit av.
Sigge: Allt annat är succé?
Alex: Nej men jag bara menar, vi har ju aldrig gjort ett fiasko.
Sigge: Möjligen så var vi besvikna på att de där sketcherna som vi gjorde inte fick mera tittning. Vi gjorde 24 sketcher på Youtube för fyra år sedan. (Serien heter Jaharå. Avsnitten har 40 000-180 000 visningar, reds. anm.) Jag tror att folk tyckte att det var skumt att se oss spela teater, eller så var de helt enkelt usla. Men jag tror att det var obekvämt för folk att se oss i den rollen.
Ni har ju lyckats med väldigt mycket – finns det något ni känner att ni inte skulle försöka?
Alex: Det är dubbelt. Vi är, tycker jag, bäst i skrift och det är som att vi blir lite försvagade när skriften ska tas ut någonstans. Jag tycker till exempel att jag är en bättre skribent än jag är talare. Jag kan skriva ett manus, men något går förlorat när jag står på scen och ska framföra det. Så därför kan jag tycka att det är dumt att vi gör till exempel scenunderhållning. Men samtidigt är det något som gör att man växer, när man gör något man inte gjort förut.
Sigge: Vi kommer nog inte ha tålamodet att ge det den tid som krävs. Vi är inga scenpersoner. Men om jag fick erbjudande om att vara Dramatenchef i fem år – det hade ju varit väldigt utvecklande. Vi tackar ju ja till smågrejer hela tiden för att få erfarenheter till podcasten.
Men podcasten är ändå det viktigaste?
Båda: Ja, det måste man ju säga.
Ni pratar ändå återkommande om att lägga ner…
Sigge: Det är mänskligt att hata det man går till jobbet och gör varje dag, vad det än är. Det är som ett slags föräldrauppror som vi gör mot podden. Men jag vet att om några år, när vi inte poddar längre – det är först då som vi kommer inse vilken lyx det var att vi kunde experimentera, vi kunde skriva poesi och göra samhällsanalys i podden. Just nu så är det ganska naturligt att man hatar ansvaret.
I augusti firade Sigge och Malin Eklund 10 år som gifta, vilket Alex och Sigge också pratat om i podcasten. Alex såg inte riktigt poängen, medan Sigge menade att det kändes ännu starkare att fira 10 år som gifta än att gifta sig, eftersom man då bevisligen valt att fortsätta älska varandra.
Kan du beskriva känslan under ert jubileumsbröllop?
Sigge: Ni har ju själva varit med om det, det händer ju någonting när alla man tycker om är i samma rum, något som är väldigt svårt att slå. Ett förhållande är ju inte bara två personer heller. Ett liv levs ju med alla runtomkring, så är det verkligen.
Du lät skeptiskt i podcasten, Alex?
Alex: Det var den värsta kvällen i mitt liv. När jag sammanfattar mitt liv kommer nog den här kvällen vara topp tre vidrigaste stunderna. Men alltså jag märkte ju att folk hade det underbart, men jag var ju toastmaster och det är ju en jävla anspänning. Men jag skojar lite också, det var ju en jättefin kväll.
Alex, du har nyss fått din första son. Tänker du annorlunda om att vara pappa till en son jämfört med när du blev pappa till dina döttrar?
Alex: Ja lite. Eftersom det är ju så att all min kraft har jag ju fått från en pappas kärlek, därför blir far-son för mig väldigt speciellt. Jag känner igen det på ett sätt som är mer omedelbart, direkt, på ett sätt som det inte gjorde med mina döttrar.
Kan ni relatera till begreppet ”pappafeminist”?
Alex: Vad är det då?
Sigge: Pappor som blir feminister när de får döttrar.
Alex: Men det är väl bra att de blir det, någon gång.
Sigge: Jag tror att det var framförallt när jag träffade min fru, som kunde berätta för mig hur det är att gå omkring i världen och vara kvinna, på ett sätt som gjorde det levande för mig för första gången.
Alex: Med barn tänker jag att det är ännu viktigare för dem som får killar. Dels så lyssnar ju män bara på män, och tjejer lyssnar på både män och kvinnor. Så det är otroligt viktigt att man uppfostrar pojkarna jämställt. Så det kan jag känna ännu starkare när jag nu har fått en son, att det är en uppgift jag har att få honom att förstå hur viktigt det är med jämställdhet och så vidare.
Nya boken Rum släpps under vecka 39.
Foto IBL
