Amie Bramme Sey: ”Den så kallade ’Hämndkroppen’ speglar världen vi lever i”
Att vara i konstant kamp med kroppen är standard för en kvinna. Att försöka uppmana andra kvinnor att släppa stressen över idealen känns ju direkt världsfrånvänt. Ändå är jag här, med en tanke om två särskilt utsatta tillfällen i livet då man verkligen bara borde låta kroppen vara. Jag säger det inte för att det har varit lätt för mig, jag säger det för få saker provocerar mig mer än tanken på att man som kvinna alltid måste tänka på kroppen och utseendet först, oavsett vad.
”En vältränad nydumpad kvinna är en vinnare”
Det handlar om att studsa tillbaka efter en graviditet och konceptet ”hämndkropp” efter att en kärleksrelation tagit slut.
I folkmun kallas detta ”bounce back” och ”revenge body”. En kvinna som snabbt ”kommer tillbaka” efter sin graviditet hyllas. Att inte ett enda spår av att kroppen ägnat nio månaderna åt att skapa en ny människa syns – det är goals. En nydumpad kvinna som dyker upp mer vältränad än någonsin är en vinnare, nu får exet lida av att hon minsann är snyggare (mer värd kärlek?) än när de var ihop. Hämnden är ljuv.
Sociala medier har fått mig att reflektera över kvinnan och kroppen mer än någonsin
Sociala medier har fått mig att reflektera över kvinnan och kroppen mer än någonsin. En kvinna postar en bild postpartum där hon håller sin en månad gamla bebis. Magen är rund. Under bilden läser jag hundratals kommentarer från folk som inte visste att magen inte bara försvinner sekunden då barnet kommer ut. Kommentarer om att hon är modig som visar upp hur hon ser ut. Modig som inte skäms över att inte ha studsat tillbaka direkt. Modig.
En annan kvinna som nyligen kommit ur en relation postar en bild på sig själv där man ser att hon har ägnat tiden med krossat hjärta på gymmet. Jag läser hundratals kommentarer om att hon är snyggare än någonsin. Att hon är en vinnare.
”Hämnas du ditt ex eller är du fast i en tanke om att du inte dög?”
Att acceptera att bli avvisad kan vara något av det svåraste. Att inse att personen man dejtat är just not that into you. Ännu svårare att inse och acceptera utan att vilja hämnas på något sätt. Hämnas och hämnas, det låter grovt men jag tror många känner igen sig i känslan av att ha förlorat något när man blivit avvisad. Och att efter förlusten vilja ha revansch. Vissa tar det långt och tänker ”han kommer ändå säga till alla att jag är galen, jag kan lika gärna ställa till med en scen”. Många av oss riktar hämnden mot oss själva genom att börja resan mot ett nytt destruktivt ideal – the revenge body. Men vad innebär det egentligen att ”hämnas” genom en glow-up? Hämnas du verkligen ditt ex eller är det så att du i själva verket är fast i en tanke om att du inte dög för personen, och därför måste bli bättre? Att om du är snyggare, mer vältränad, byter frisyr, att du DÅ förtjänar kärleken som ditt ex förnekade dig?
Vad innebär det egentligen att studsa tillbaka snabbt efter en graviditet?
Och vad innebär det egentligen att studsa tillbaka snabbt efter en graviditet? Att allt det som händer i en kvinnas liv när hon blivit mamma eller fått ett nytt barn, fysiskt och psykiskt, skulle vara sekundärt och att vara snygg primärt.
Jag är väl medveten om var dessa sjuka ideal kommer ifrån, och skulle verkligen önska att ansvaret låg någon annanstans än på oss kvinnor. Men den samhälleliga förändringen kommer ta tid. Tills dess tror jag att man gör sig själv en tjänst i att försöka normalisera att vara i sina känslor efter ett uppbrott. Tro på att man förtjänar kärlek, även efter man blivit avvisad. Att normalisera att kvinnokroppen kräver tid efter att den producerat barn. Att i stället för att sträva efter att förändra sig själv, ta tid till att reflektera över hur begreppen bounce back och hämndkropp speglar världen vi lever i.
