Amie Bramme Sey: "Svarta kvinnor har ännu en gång skapat revolution"
“Women who fought and sacrificed so much for equality and liberty and justice for all. Including the black women who are often, too often overlooked but so often proved that they are the backbone of our democracy” – Kamala Harris i sitt segertal den åttonde november i Wilmington, Delaware.
Och så hände det. Att Amerika fick sin första kvinnliga vicepresident, den första svarta vicepresidenten och den första vicepresidenten med rötter i Sydasien. Allt detta i form av Kamala Harris. Det är historiskt. Och för att kontrasten är så stor, att det var just Donald Trump som förlorade mot demokraternas Joe Biden och Kamala Harris, så firar vi extra mycket. Och jag, som svart kvinna i Sverige, drar för första gången på mycket länge en suck av lättnad.
2020 har präglats av utmaningar och kamp med hittills få vinster. Trots den aggressiva pandemins rasande framfart över världen har en annan rörelse kämpat vidare och vuxit sig starkare än någonsin. Black Lives Matter grundades 2013 som en reaktion på polisbrutaliteten som tog allt för många svarta liv i USA. Sju år senare kom rörelsen att ta ny fart och spred sig globalt på ett historiskt sätt. BLM har inneburit många olika saker och har redan skapat reella förändringar i USA. Tusentals människor har trotsats restriktionerna och tagit till gatorna världen över. Och kanske ännu viktigare så säger sig tusentals människor som inte drabbas av rasism att de för första gången förstått hur rasistiska strukturer fungerar och att man vill jobba emot dessa strukturer.
Black Lives Matter hade inte funnits om det inte var för Alicia Garza, Opal Tometi och Patrisse Cullors – de tre svarta kvinnorna som grundade rörelsen.
Biden/Harris hade aldrig vunnit om det inte var för alla nytillkomna svarta röster som med stor sannolikhet röstade för att se den första svarta kvinnan ta plats som vicepresident och för att rösta bort den nuvarande presidenten som personifierar det förtryck som BLM kämpar mot.
Det är oundvikligt att känna annat än eufori när den som startat längst bak i loppet plötsligen ökar, springer om alla och vinner.
För även om världen som oftast behandlar den svarta kvinnan som lägst stående när människovärde rangordnas, en rangordning som kan översättas till maktordningen, så lyckas hon ändå slå så hårt underifrån att hon då och då hamnar på toppen.
Det är svindlande att reflektera över just det. Oundvikligt att känna annat än eufori när den som startat längst bak i loppet plötsligen ökar, springer om alla och vinner. Trots att världen genom förtryckande system som rasism och sexism försökt omöjliggöra hennes plats på prispallen. Och på hennes väg från botten till toppen så händer det mycket samtidigt. Just nu ser vi på medan en av de viktigaste spelpjäserna i världen byts ut. Eller vet du vad, hela spelplanen är ny.
När Kamala Harris lovar att hon inte kommer vara den sista kvinnan ”in this office” så ljuger hon inte. Även om detta är den amerikanska drömmen och långt från verkligheten för majoriteten av amerikas svarta och bruna kvinnor så kan man inte underskatta inverkan detta kommer att ha på just samma grupp. USA är ett land som senast i år deklarerade att poliserna som gick in i Breonna Taylors hem medan hon sov och sköt henne till döds på felaktiga grunder – inte gjorde något fel i att ta hennes liv. Där har du placeringen för vart i loppet den svarta kvinnan startar i dagens USA. En sovande Breonna Taylor som väcks av att polis bryter sig in i hennes hem och skjuter henne till döds, misstänkt för ett drogbrott som hon inte hade begått. Ett rättssystem som konstaterar att poliserna inte agerade fel när de sköt ihjäl Breonna. Och när folket demonstrerar mot dessa orättvisor – en president som kallar demonstranterna för “thugs”. Så har 2020 sett ut hittills. Meningen ”I can’t breathe” blev en slogan för BLM i samband med mordet på Eric Garner 2014 och i år har meningen ännu en gång ekat världen över efter mordet på George Floyd i Minneapolis i maj. Båda männen var obeväpnade, båda kvävdes till döds av polis. ”I can’t breathe”.
”I can’t breathe” byts ut till en suck av lättnad. Sedan ett nytt andetag för att samla kraft. Andas ut. Svarta kvinnor har ännu en gång skapat revolution.
Vi lever i en tid där fascism och rasism normaliseras i vardagslivet och i politiken. I hela västvärlden och här hemma i Sverige har de senaste åren präglats av högerextrema ideologier som vunnit ny mark och mer makt inom politiken. Vi har bevittnat hur svarta gravida kvinnor och mammor misshandlas i tunnelbanan av ordningsvakter, vi kan läsa oss till hur diskrimineringen på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden ser ut för svarta människor i Sverige. Vi är många som befunnit oss i sammanhang där vi känt oss förbisedda och utsatta för härskartekniker. Men så finns det svarta kvinnor som säger ”det är nu vi ska reagera. Och vi ska reagera starkt”. Black Lives Matter är en sådan reaktion. Att Tarana Burk startade MeToo är en sådan reaktion. Kamala Harris väg till makten är kantad av sådana reaktioner. ”I can’t breathe” byts ut till en suck av lättnad. Sedan ett nytt andetag för att samla kraft. Andas ut. Svarta kvinnor har ännu en gång skapat revolution.
LÄS MER:
Världen hyllar Kamala Harris – efter historiska segern
