Bahar Pars i exklusiv intervju i ELLE
– Jag var 20 år och hade gått om gymnasiet i två omgångar. Någon tipsade om en kurs och sa: ”Ta den här, den är inte teoretisk, då kanske du kan få femma och höja ditt snitt!”. Kursen var en teaterkurs som hölls på Pistolteatern (numera Turteatern) som ansågs vara progressiv för sin tid, berättar Bahar Pars.
– Jag hade inga kulturella referenser hemifrån så när en skådis sa: ”Du ska söka scenskolan” visste jag inte ens vad det var!
När Bahar efter några försök kom in på det som i dag heter Stockholms dramatiska högskola hade Sverige precis börjat prata om hur homogena de konstnärliga utbildningarna var. Det skolan ville ha på pappret var de inte alls redo för i praktiken, säger hon.
”Det var min början på den resan som jag trodde var så rätt, men allt var fel”
– Det var min början på den resa som jag trodde var så rätt, men allt var fel, utmattning följdes av ensamhet och utsatthet. Jag tappade bort mig själv helt. Jag köpte dyra märkeskläder och försökte anpassa mig till den klassen jag ville in i. Jag gjorde allt för att dölja att jag var från orten. Nu är det helt tvärtom. Jag klär mig hur jag vill, jag blandar Adidasbyxor på röda mattan med mina femton vita skjortor i garderoben. Jag lägger ner mindre tid på att klä mig, men mer tid på att tänka på vad kläder betyder. Jag har alltid blivit bedömd utifrån mina kläder. Inte minst på skolan.
– Vad jag än gjorde på scenskolan blev kopplat till min bakgrund. Min idéer, som redan då handlade om regi och helhet, fick jag aldrig utveckla, för hierarkierna var så starka.
Under tiden förstod Bahar att hon behövde en överlevnadsstrategi. Folk som blev utsatta för samma grejer inom strukturen kom till henne för råd och det slutade med att hon blev en ofrivillig aktivist. I stället för att hata alla och konkurrera med alla andra kvinnor gjorde Bahar tvärtom, säger hon.
– Jag såg igenom det och efter det har det inte funnits någon återvändo. Tvärtom, bara möjligheter.
Bahar har varit skådis i snart 12 år, men rollen som regissör är något färskare.
– Jag var en av pionjärerna i vår tid som fick synas och ta plats, och just där föddes rollen som regissör. Som blatte kunde jag inte bara vänta på roller, de rollerna kom inte, även om jag var framgångsrik, säger hon.
Aktuell med filmmanus
Bahar fattade att hon måste lära sig att skriva manus, lära sig att regissera.
– Lägg till att jag har varit utbränd, fått barn och hamnat i kvinnofällan. Resan har inte varit rak. Sålla bort att jag måste rädda alla som är som jag själv, men jag kan inte ta fighten för alla.
Men det är det hon gör. Bahar pratar om whitewashing i svensk film och tv, där vita svenskar spelar icke-vita, exempelvis ändrar sitt utseende och bryter.
– De få rollerna som kan gå till bruna tjejer eller tjejer med föräldrar som är icke-vita går till blonda tjejer som färgar håret. Det är ett stort problem.
Det handlar om att organisera sig, menar Bahar, det är därför hon själv väljer vilka människor hon jobbar med nu.
– Vi behöver inte gå igenom ABC varje gång vi börjar en produktion, utan vi delar samma kunskap och analyser. Det är ett tryggt rum från början till slut, en förutsättning för att förändra svensk film.
Fakta: Bahar Pars:
Namn: Bahar Pars.
Ålder: 42 år.
Familj: Dottern Ariel, 9 år.
Bor: Stockholm.
Utbildning: Scenskolan i Stockholm.
Aktuell: Skriver filmmanus med Fanna Ndow Norrby och Kakan Hermansson, en komedi om klass och rasism. I september börjar inspelningen av Lovisa Siréns första långfilm, med Bahar och Zhala Rifat i huvudrollerna, producerad av Siri Hjorton Wagner på [sic] Film. Den handlar om två systrar på ofrivillig roadtrip genom Europa.
Av: Kakan Hermansson
Fotograf: Angelina Bergenwall/Bad Land
Stylist: Marcus Söder/Link Details
Makeupartist: Jeanette Törnqvist/LundLund
Hårstylist: Linda Shalabi/Link Details
Fotografassistent: Rasmus Ståhl, Jacob Thörnäs
Stylistassistent: Jacob Landahl
Hår- och makeupassistent: Jasmine Lundmark
Produktion: Sofia Quintero/Bad Land
Retusch: Tale Tellers
LÄS MER:
Bahar Pars om Oscarsgalan: ”Jag är fri att röra mig och världen tillhör oss alla”
