Schulman och Eklund har teorier om tid
Rekordstor podd, scenföreställningar, diverse mediejobb, eget vin…Megaduon är lika kreativ som krängig. ELLEs Olle Arnell tog ett snack med Alex Schulman och Sigge Eklund om deras nya bok Tid: Livet är inte kronologiskt som kommer ut på torsdag (17:e september).
Foto Andreas Kock
Relaterad läsning från ELLE:
Amanda Schulman avslöjar sina favoritsaker i livet >
ELLE träffar kvinnan bakom podcasten O-podden >
Alex, tid verkar genomgående viktigt för dig, när sommaren just börjat tänker du på att den snart är slut. Vad är det svåraste med att leva i nuet?
Alex: – Det svåraste är att dået hela tiden tar över. Och då sitter jag där och grubblar på vad som egentligen hände, och hur det påverkade mig.
Sigge, du är pigg om nätterna och ibland vaken dygnet runt. Vad hinner du göra när vi andra sover?
Sigge: – Framför allt har jag möjlighet att få lugn och ro. På dagen piper telefonen hela tiden och det är svårt för mig att koncentrera mig. På natten hinner jag komma i fatt mig själv.
Ni pratar ofta om vad formatet podcast är, vad det tillåter och hur man kan experimentera med det. Var boken en självklar publiceringsform?
A: – Nej, inte alls. Faktum är att vår första idé att tackla tiden som fenomen var att göra tv av det. Och vi hade några möten med SVT och började skriva manus. Men vi kände snart att det här var en bok.
Hur har ni resonerat kring att det blir upprepningar av saker från podcasten?
S: – Vi har gjort 170 avsnitt så det är omöjligt att inte upprepa sig. Men i boken fördjupar vi oss, på ett sätt vi inte hinner i podcasten, och försöker hitta svar. Det händer helt andra saker när man skriver än när man pratar.
Som läsare mådde jag uppriktigt dåligt när jag läste delar av dina texter, Alex. De är fyllda av din omtalade dödsångest. Hur förhåller du dig till den när du skriver?
A: – Jag pratar sällan om min dödsångest. Folk som känner mig väl vet när den infinner sig hos mig, för de känner igen de plötsliga ljuden som kommer från min kropp. Det är djuriska ljud från botten av min varelse. Det här att skriva om dödsångesten är ju ett sätt att översätta ljuden till tankar, och det tror jag att jag mår bra av ibland.
Hur förhåller du dig till Alex dödsångest, Sigge?
S: – Jag kan inte greppa den, jag förstår den inte. Döden är overklig för mig, annat än i ögonblick. Fördelen med det är att jag mår ganska bra, nackdelen är att jag är dåligt rustad inför eventuella dödsfall.
Sigge Eklund kan inte greppa vännen och kollegan Alex Schulmans dödsångest.
Finns det någon ångest i att klippa ner en halvtimmes samtal till åtta minuter i podden?
A: – Nej, en stor lättnad. De 22 bortklippta minuterna klipps ju bort för att de är irrelevanta. Man skulle önska att fler människor klippte i sina egna röster.
Kommer vi någonsin få ”Alex & Sigge – directors (un)cut” med era hela samtal?
S: – Då skulle det inte längre vara en podcast, då skulle det vara ett vanligt samtal, och sådana finns det redan gott om.
Hur har er allt tätare vänskap påverkat er som skribenter?
A: – Jag märker det ibland i ordval och uttryck. Sigge säger ofta om saker och ting som han förundras över: ”Det är inte klokt.” Ett uttryck som jag stulit och nu överanvänder. I min första roman stal jag förresten en metafor av Sigge, när han skrev att ”solen bildade en gata av hamrat guld över sjön”. Jag mejlade honom efter tryck och erkände skamset. Då svarade han snabbt: ”Ingen fara. Jag stal den i min tur från Lundell.”
Sigge är gift med Malin och har barnen Viggo, Truls och Belle. Alex är gift med Amanda och har döttrarna Charlie och Frances. Lyssnare av podcasten vet att familjerna är oerhört viktiga för dem båda, och familjerna är med även i boken.
Era familjer framstår som fasta punkter i vardagen. Hur förändrades du efter att dina barn föddes?
A: – Mitt liv förändrades tre gånger på ganska kort tid. Första gången när jag träffade Amanda och jag förstod att om hon bara vill ha mig, så är det henne jag kommer att leva med resten av mitt liv. Och de två andra gångerna när barnen kom. De där tre personerna är de viktigaste i mitt liv. De är allt. Resten kan jag skita i.
Vad kommer att hända med dig när Frances flyttar hemifrån och tomma rum blir symboler för en tid som aldrig kommer igen?
A: – Jag är rätt säker på att jag kommer att bli som min pappa när vi barn flyttade hemifrån. Han började ringa oss. En normal dag ringde han 25 gånger och frågade om vi skulle komma och hälsa på. Jag antar att jag kommer sitta där vid telefonen och tjata, jag också.
Du skriver ”att vara vuxen är att vara behövd av någon”. Hur ser du på tiden som kommer då ditt sista barn flyttar hemifrån och klarar sig själv?
S: – Jag tänker att de alltid kommer att behöva mig. Om inte annat som barnvakt när de själva får barn. Annars får de spö.
Sigge, du pratar i podden om en yttre och en inre ålder och att när dessa korsas är man i synk med sig själv. Var befinner du dig 2015?
S: – Jag befinner mig 2015 där jag alltid befunnit mig. Jag tror ju att min inre ålder är ungefär 65, och att den alltid har varit det. Jag läser, skriver och går promenader, som en pensionär. Undantaget är när jag är med barnen, såklart. Då måste jag ta mig samman och låtsas vara pigg.
Om era 500 000 lyssnare köper boken i julklapp till sig själva drar den in 84 miljoner. Vad gör ni med den feta checken?
A: – Jag har blivit besatt av gamla Saabar. Så jag skulle nog köpa en bilpark med en rad olika Saab 900 turbo cab från 1987.
Relaterad läsning från ELLE:
Amanda Schulman avslöjar sina favoritsaker i livet >
ELLE träffar kvinnan bakom podcasten O-podden >
Boken Tid – livet är inte kronologiskt kommer ut på torsdag (den 17:e september).
Relaterad läsning från ELLE:
