Brita Zackari om näthatarna efter Vasaloppet: "De är inte viktiga för mig"
I år var det Brita Zackaris tur att ikläda sig rollen som SVT:s skidåkande reporter under Vasaloppet. Efter 11 timmar och 39 minuter tog hon sig i mål – trött, lycklig och rörd. Dagen efter har hon fortfarande inte riktigt hämtat sig.
– Jag är väldigt mör i huvudet, väldigt känslosam och känner mig lite bakis. Och nu pågår det ju dessutom en hatstorm på internet, säger hon.
Britas livesändning började tidigt på morgonen och avslutades i och med målgången strax innan klockan 20 på kvällen. Den 12 timmar långa sändningen till trots var det ett kort uttalande som näthatarna gick igång på och fastnade vid. Nämligen följande, inför starten:
Jag är så otroligt taggad. Jag är lite nervös, men mest på ett bra sätt, jag är så peppad. Det är väldigt mycket vita män här, spoiler alert. Men det är ju kul liksom. Jag tänker att jag ska försöka hitta några roliga att snacka med, jag längtar bara efter att få komma ut i spåret.
I sociala medier sköljde hatvågen över Brita Zackari:
”Endera har hon en böjelse för skäggiga muslimska män eller så tror hon att hon ska få mera tv jobb om hon säger dom rätta idiotiska kommentarerna”
”Nästa år hoppas jag att hon åker i burka och alldeles nyss könstympad i solidaritet med sina afrikanska medsystrar.”
”Jag vill höra hennes motsvarande kommentar om/när hon springer maraton i Afrika. Förresten, var det inga vita feta kvinnor med i Vasaloppet? Det brukar det vara…glömde hon dom?”
”Vad har du emot vita män som gör att du måste påpeka att det finns många utav dom i en skidtävling?”
”Hon hade väl hoppats på en riktigt lång och härlig dag med en massa svarta händer tafsande på sina tunna dräkt och rejäla taharrushorgier vid blåbärssoppekontrollerna.”
Brita har själv inte läst igenom alla kommentarer. Det ger henne ingenting, förklarar hon. Men hon har inte heller helt kunnat undgå hatet som har riktats mot henne.
– De direkta hoten tar jag med SVT:s säkerhetsavdelning. Jag har fått meddelanden på Facebook som inte känns okej. Men mer än så vill jag inte säga om dem, säger hon.
Hur tänker du kring reaktionerna?
– Min rationella sida tänker: ”Jag sa ju inget dåligt om det”. Det var en reflektion, mest för att berätta hur det var där. Jag har aldrig varit på ett ställe där det är så tydligt mansdominerat. Det betyder inte att jag tycker att vita män inte får vara där, utan att det hade varit kul om det var fler andra människor där också.
Framför allt önskade hon se fler kvinnor i spåren, vilket var en av anledningarna till att Brita tog uppdraget från första början. Hon ville visa att det inte bara är vältränade män som kan åka, utan även hon – en ganska nybliven mamma som inte är så förtjust i att träna.
– Vasaloppet känns ju så inkluderande och varmt och ”alla ska med”-betonat. Hela familjer står ju och hejar tillsammans längs spåren, och det vore roligt om det speglades i deltagarleden också, säger hon.
Men kärlek trumfar hat, även denna gång. Under loppets gång fick hon höra pepp, hejarop och respons från kvinnor som bestämt sig för att ta sig an nästa års lopp, tack vare Brita.
– Det är det finaste betyget jag har fått för något jag någonsin har gjort. Jag är på en sjuk high av det. Jag har aldrig känt kärleken från folket så mycket som då.
Slutligen, har du någon hälsning till hatarna?
– Nej. Ingenting. De är inte viktiga för mig.
